Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


Och i morgon ringer doktorn

DagboksanteckningarSkapad av Lisbeth 2012-11-14 12:40
Det är egentligen otroligt att man kan bli stressad när man inte jobbar!

Okej, jobbar gör jag väl, men jag är min egen, bestämmer min takt och ton, när och hur - och till och med var!

Kunde man tycka ...!

Men, men ...

Jag gick ju i väggen och fick sluta jobba i förtid. Tappade minnet, Visste bara mitt eget förnamn. Inte mina barns. Det varade inte mer än ett dygn, den totala blackouten, men det var skrämmande. Är skrämmande att tänka på. Vad som kan hända med en fullt frisk människa. Bara för att man far runt som en tok.

Det var ju så himla kul! Man kände att man levde. Gjorde nåt. Var viktig.
Jo, pyttsan. Det sa inte ens pang! Inte så jag hörde det i alla fall. Kanske bara inte kommer ihåg det.

Nu har det hänt igen. Att jag glömt saker jag verkligen inte bort. Inga viktiga med katastrofala följder. I det yttre vill säga ... Men det var händelser jag tyckte om. Som jag inte alls ville blockera ut eller nåt.

Så i morgon ringer min söta doktor Magdalena. Hon är underbar. Men jäktad. Såklart. Så vi får se. Jag vill ju bara ha lite piller.

Soloft fick jag då, förut, när jag var ett vrak som inte kunde beräkna och passa tider, inte koncentrera mig eller få saker gjorda.

De sistnämnda är aktuella nu igen. Det är främst dem. Att det hopar sig runt mig. För att jag jagar i väg och inte hinner ta reda på dem utan lägger dem i en liten hög för sig.

I dag har jag tagit itu med några av dem. Ska lägga dem i en låda som jag märker och ställer ut i förrådet. Bra- och ha-saker, info som är nyttig från när och fjärran, som jag, även om jag inte behöver dem i stunden, vill spara för utifall att.

Sedan, om trettio år, får jag väl ta lådan under armen och gå till sopstationen med den.

Så får det bli.

Jo, det här med stress. Det är inte att leka med har jag förstått. Då, när det sig begav, fick jag förstå att hjärnan tar stryk. Den där vätskan, där signalsubstanserna simmar omkring och förmedlar intrycken utifrån till resp centra som gör impulser av dem, den torkar in. Så det händer inget. Inte mer än en frustration och skräck över att det är något som inte är som det ska. Och så blir man deppig och får panikångest.

Det handlar inte om måendet, sa doktorn då. Det handlar om din fysiologiska kropp, närmare bestämt hjärnan. Och eftersom den har ett (avgörande ...) inflytande på övriga organ och funktioner, så ... Därför: en pilla om dan tills du coolat ner. (Annars kolar du ...)

I två år knaprade jag, sedan längtade jag efter toppar och dalar igen och tvärslutade. Doktorn sa, ta det lugnt, trappa ner. Nej, fanken heller, nu vill jag bli en kännande människa igen, gråta, skratta och bli skitskraj, förundras över allt vackert och inte bara lalla runt i en utslätad tillvaro. Jag är ju en känslomänniska, för i hundrade gubbar!

Och så fick det bli.

Men nu har det blitt så här. Pillerdags?

Få se vad hon säger i morgon. Man måste ju vara rädd om sina små simmande substanser, eller hur!
Fast å andra sidan, ens nyanser, är inte de lika viktiga ... också ...?



Några dagar senare .....


Doktorn ringde på morgonen. Klockan hade inte väckt mig tidigare trots att jag ställt den utan jag vaknade av telefonen. Det gick bra. Hon skulle förskriva medicinen och gav mig instruktioner. Jag tackade och vi lade på.

Det kändes lite bedövande och förunderligt att "bli tagen på säng". Noll koll, men vadå? Det gick ju bra.

Jag satte i gång att städa och fastän jag bara hade tre timmar på mig hann jag. Klockan två kom mäklaren och gillade mitt lilla ställe. Jodå, nog hade jag ett låneutrymme som buffert för nödår och katastrofer. Dåså.

Så plötsligt den dagen rann min oro ner i avloppet och försvann. Nästan.



  • Kommentarer(2)

Fill in only if you are not real





Följande XHTML-taggar är tillåtna: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS-mallar och Javascript är inte tillåtna.
Skapad av Lisbeth 2012-11-17 06:43

Sötaste Annina, vad gullig du är! Det är inte så farligt! Jag är ju en dramaqueen, you know ... Doktorn ringde och skriver ut pillren. Samtidigt säger Lollo att jag ska prova Johannisört i stället, så jag tror jag börjar med det. Var rädd om dig, du också! Kraaaaam tillbaka!!!

Skapad av Annina 2012-11-16 11:13

Ojojoj Lisbeth, sköt om dig!!! Var snäll mot dig själv och vila mycket och låt hjärnan vila. Huvva så jobbigt, hoppas det ordnar sig snabbt som attan! Kraaaaaam!