Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


... men lever jag?

Vinter 2012Skapad av Lisbeth 2012-01-03 20:49
Pulserar i öronen, i det ena ekar och förvrängs alla ljud i någon slags egen entonig flöjtkonsert, svårt att andas, måste upp flera gånger varje natt och rensa rören från inre beläggningar, tar snedsteg och trampar luft, feber ... 1177 gissade på körtelfeber och uppmanade mig att ringa vårdcentralen. Vilket jag gjorde i morse. Och fick tid vid 10 på labb och 11 hos doktorn.

Körtelfebern avfärdades med ytterligare ett specialprov. Diagnosen solklar: bihåleinflammation. Hemskickad med dubbel dos pencillin i 5 och enkel i ytterligare 5 dagar. Somnade med kaffemuggen i hand. I spisvärmen. Sittandes i öronlappen. Det är skönt för sjuka att få sova.

På eftermiddagen gick jag för första gången på länge in på mejlen. "Cats" hade kommit från min svärson. Han tog så underbara kort från sitt sovrumsfönster. Jag piggar upp mig och dig och er med dem här nedan.

Först avledande manövrar och kringgående rörelser ...







I skymningen tillspetsas dramat ...




Lyckas inte riktigt ...


Får återhämta sig lite inför nästa ...


Men då tillskyndar räddningen ...


En hel dags förberedelser ...


förgäves ...


man ...


får ...


inte alltid ...


som man vill ...


Det här var en storstadskatt. Mina katter tar sällan fåglar. De släpper genast sitt byte om de möter mig och jag sätter antingen den dödsförskräckta fågeln på något oåtkomligt ställe, klättrar till och med upp på en stege fast jag är så dålig på höjder. Då får jag ryta åt katterna förstås. Dödade fåglar letar de genast rätt på hur jag än bär mig åt men det låtsas jag inte om. Det är deras natur gubevars.

Något helt annat: Såg ett reportage om Grekland och om hur folk har det där i krisen. En tanke kom för mig: Om statsmakterna och bankerna fick hållas med sitt och vi, folket, med vårt skulle vi klara oss mycket bättre. Om vi fick jobba för oss själva. Men nu ska folket släpa och slita för att överheten och finansmakten ska frodas. Vi ska slava för deras skull, inte för vår.

En barnslig tanke, visst.

Men ändå.

  • Kommentarer(0)

Fill in only if you are not real





Följande XHTML-taggar är tillåtna: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS-mallar och Javascript är inte tillåtna.