Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


Mitt i tristessen började det liksom hända något ...

Om böckerna och skrivandetSkapad av Lisbeth 2011-11-23 23:47
Jag vaknade av att mobilen ringde. For upp och tryckte svar men ingen mottagning. Så är det 99 ggr av 100 här i ödemarken. I Afrikas djungler och stepper kan de prata i mobil i stort sett överallt men inte här med 3 mil till närmaste stad åt ena hållet, 5 mil åt andra och 6 åt tredje. Åt det fjärde är det sjöa och den är visst inte alls bra för man får in för många signaler från överallt som tar ut varandra. Sägs det.

Såg att det var min dotter som just flyttat till Sverige. De har fortfarande ingen telefon annat än mobil, Tv fick de först i gårkväll. Försäkringskassan har inte registrerat dem fast de personligen var och registrerade sig 14 augusti, men det fanns ingenstans så nu tar det 3 månader med föräldrapengen efter vabben.

De sörjer över hur Sverige har blivit, ingen service någonstans, ingen bryr sig. Telia gjorde ungefär samma manöver, tappade bort beställningen och de fick börja på ny kula. Lägenheten hade en vattenskada som upptäcktes dagen innan de skulle flytta in trots att den stått tom i två månader för renovering.

Hade de vetat det här hade de inte flyttat hit, säger de och är jätteledsna. Det är svårt att inte känna sig personligen kränkt. Jag har förklarat att det inte finns tillräckligt med resurser nåt mer, alla går på knäna och att många har tappat all sin motivation och orkar inte anstränga sig. För vad är det för mening med det, de räcker ändå inte till.

Vi förstår det med intellektet men vi blir i alla fall ledsna och känner oss ovälkomna. Vi tappar liksom tilliten. Vi känner oss utlämnade och otrygga.

Jag måste hålla med och jag lider med dem. Försöker påminna dem och mig själv att de trots allt fått lägenhet med eget kontrakt - nja, jag finns med på en hörna men blir inte till besvär - har min lilla skrivarstuga som jag trivs i och vill vara i hos katterna och på vintern måste fåglarna matas för att överleva.

Och de har kanon-toppenjobb precis utifrån sin kompetens och sina önskemål. Lill-tösen stormtrivs på dagis och håller på att lära sig att både förstå och tala svenska.

Joo, säger de. Men är ändå inte glada. Det blir väl bättre när hantverkarna är färdiga och det är klart i lägenheten. Och vi har tv och telefon ... och får mat för dan, om tre månader, när vi får löneersättningen från föräldraförsäkringen.

Ja, så där svart är det ibland. Och så nästa stund kan det vara vitt eller alla de färger glädjen har. Även svart - jag älskar svart.

När jag fick tag på henne skulle hon just bada lill-tjejen som var feberfri. Sedan tänkte de ta en liten försiktig prommis. Och tv:n hade blivit inkopplad! Ett litet, litet steg mot civilisationen och bebodda trakter, typ. Hon lät glad och tyckte det var roligt att vabba och lillungen kvittrade i bakgrunden. Ja, se där.

Så slog jag på datorn och gick in och kollade mejlen. Och vad hittar jag väl där?!

Ett mejl från min dotterdotter i Hudik. Hon ställde några frågor till mig för en tid sedan om mitt skrivande inför en uppgift i mediautbildningen hon går på i Bromangymnasiet. Och titta, vad hon har gjort av det!


(Håller på att försöka ändra Jpeg till pdf så texten går att läsa!)

Hon skriver så fint, har verkligen tagit in det jag sagt och ännu mer, som en dialog, hon har tagit ett steg till, inte bara skrivit det jag sagt utan det jag menat eller till och med borde ha menat. Hon för mig liksom till en högre nivå!

Fastän hon håller sig till sanningen! Så gott nu en människa kan avgöra vad sant är. Över huvud taget menar jag.

Kan du kolla själv vad som står där? Kan du förstora?
(Fråga inte mig, för jag vet inte ... än.)

Vår sanning kan aldrig var mer, spegla mer än vår förmåga, i någon mån vår potential, vår ambition också. Hm. Den där ambitionen är en skum företeelse: Skrytmånsen. Som trycker ner andra, hävdar sig på andras bekostnad. Eller strebern. Som klättrar uppåt på andras elände. Som i sin extremvariant går över lik.

Vår sanning förändras i takt med vår förståelse för verkligheten. Minns ni:

Verkligheten är alltid vad den synes vara - och samtidigt någonting helt annat och oändligt mycket mer!

Vilken lättnad att inse att vi inte kan ha alla svaren! Idag. Och inte heller i morgon.




Möjligen, möjligen i övermorgon ...

Asch då. Inte.

  • Kommentarer(2)

Fill in only if you are not real





Följande XHTML-taggar är tillåtna: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS-mallar och Javascript är inte tillåtna.
Skapad av Lisbeth 2011-11-24 21:46

ok, Annina, ska försöka greja det. Allt är för mig än så länge trial and error!
Tack! Kram! :)

Skapad av Annina 2011-11-24 17:13

Lisabetta! Det går inte att se texten, du får nog lägga in jpg-bilden (eller pdf:en eller vad det är) som länk istället. Som du gjorde med recensionen som du lade in precis i början av bloggen. Kram! :)