Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


Vår tids slavhandel (Uthyres: Människa;ev försäljning kan diskuteras senare)

Politik och samhälleSkapad av Lisbeth 2016-07-19 14:01
Marknaden, som ersatt religionen och de tio budorden, tidigare normer och värderingar, lärt att "kringgå" lag och rätt, köper nu och säljer sjukdom, lärdom, ålderdom och det sista: hyr ut människor; nu återstår bara försäljningen av människor, det renodlade slaveriet, och mänskligheten är tillbaka på ruta noll.

Marknaden.

Minns ni som är lite äldre, då det fortfarande fanns kristendomsundervisning i skolorna och då flertalet unga genomgick undervisningen inför konfirmationen, minns ni hur man varnades för att sälja sin själ till djävulen? Hur bra man skulle få det, hur man skulle få allt man pekade på! Men när ålderdomen närmade sig och döden var det enda mänskliga som återstod det slutliga (helvetet, om man hade tur) utplånandet?
Då valde man hellre att ha sin själ kvar och med den samvetet och rättstänkandet (och tron på Gud som var mer eller mindre självklar). Hur säker var man inte på att vilja värna om sin själ? Skulle inte sälja den för allt smör i Småland.

Men nu.

www.lisbethakerman.com/#post158 Bemanningsföretagen, vår tids pesthärd.

Från början rörde det servicepersonal vid oplanerade vakanser. Då gällde ännu LAS, lagen om anställningsskydd, som endast tillät vikariat på tjänst där tjänsteinnehavaren var tjänstledig under viss begränsad tid, ej vid arbetstoppar då lagen menade att dessa måste finnas med i beräkningen av ordinarie personalbemanning. Alla tjänster skulle utlysas och utannonseras och också anmälas till Arbetsförmedlingen. Alla skulle ha en chans att söka. Nu smusslas de undan genom inhyrda vikariat.

Personalavdelningarna, i den mån de överhuvudtaget finns längre, slipper hållas med krångliga rekryteringsprocesser. Cheferna slipper risken för att sitta fast med en felrekrytering. De slipper vårda och ta omhand sin personal, de slipper se dem som personer med mänskliga behov. De blir mekaniserade till en maskin utan egna krav och behov.

Åh, jag orkar knappt gå in i resonemanget själv! Det är gränslöst outhärdligt, cyniskt, och så långt borta man kan komma från ett värdigt arbetsliv med medinflytande och rättigheter stipulerade i lag. Marknaden har funnit vägar att runda lagen.

Själv har jag som socionom jobbat som personalassistent på Karlskoga sjukhus med i huvudsak rekrytering av personal. För resten har jag varit chef för intern service inom Stockholms stad och senare inom en statlig myndighet. Jag har funnit att det viktigaste i all verksamhet som kräver personal är rekryteringen, där inte bara jag söker rätt person för jobbet utan lika mycket - minst - den arbetssökande som söker rätt jobb att lägga sin tid och kraft på! Inte bara arbetstid utan livstid! Hur viktigt är det inte att livet ska ha en mening, så ock arbetslivet där man tillbringar den ojämförligt största tiden av sitt liv. Därmed har båda parter lika stort intresse av att det blir rätt.

Men allt som betyder något numera är pengen. Och den betyder så mycket att man blir blind för andra värden som leder till framgång. Som arbetsmotivation. En som jobbar enbart för lönen åstadkommer inte lika bra resultat som en som är intresserad av det man åstadkommer och för vad som händer med det i en förlängning, genom att man skaffar sig en helhetssyn. Motivation ger helhetssyn ger optimalt resultat därför att man också tar ansvar för sin del i det hela samt även i förlängningen påverkar det hela till att bli bättre. En utvecklingspotential byggs per automatik in i verksamheten.

En slav gör det hen blir tillsagd. Bidrar inte till utveckling eller förbättringar. Ser bara lönen för jobbet i sin del. Lönen blir enda motiveringsfaktor. Men den kan inte i längden kompensera för den meningsfullhet man får i deltagande i tillväxt och ständiga förbättringar i "det hela". Så båda parter förlorar, liksom själva produktionen. Och samhällsutvecklingen.

Googlar man på "hyrläkare" kommer det långa rader med erbjudanden från bemanningsföretag. Det är rent ut sagt äckligt. Och landstingen med sina underbegåvade beslutsfattare ser sig tvungna att ta hyrläkare isf att anställa läkare på sina vakanser, för läkarna får bättre villkor hos bemanningsföretagen, även lönemässigt. Och de behöver inte ingå i en organisation som ställer krav på dem. Som jour, eller hundpass. De behöver inte lära känna folk som klagar och inte blir bättre utan kan när som helst lätta på förtöjningarna och gå vidare till nästa ytliga som-om-jobb utan engagemang vare sig i arbetskamrater eller patienter.

Fattar de inte, landstingen alltså, att de måste gå samman genom SKL och helt sonika ta bort hyrsystemet såtillvida att de bara anställer på tjänster inte på tid. Vi som medborgare och potentiella patienter vägrar att låta oss behandlas av en person som inte känner till något om ens sjukdomshistoria eller om kringresurserna på sjukhus eller vårdcentral. Fasta läkare utbildar sig vidare hela tiden genom bl a erfarenhetsutbyte på arbetsmötena. Hyrläkare är nollade vad gäller förkovring. Vi vill inte ha sådana blåbär att handskas med oss och vår hälsa. Landstingspolitikerna är undermåliga och inkompetenta för sina uppdrag. Alla är slavar under marknaden.

Marknaden fördummar!

Det är dags att en ny utredning tillsätts, motsvarande den som uppdrogs åt Valter Åman på sjuttiotalet och som resulterade i Lagen om anställningsskydd (LAS), vilken var en bra arbetslivslag men som dåliga chefer hade svårt för att menagera. Den gagnade verksamheten lika väl som människorna i den. Men ledarna i arbetslivet lärde sig aldrig hur den fungerade utan gjorde den till ett hinder i verksamheten, ett hinder för verksamheten.

Nu sitter de där med fel personal och omotiverade bemanningsanställda. Vem var det som en gång sa att det är personalen som är den viktigaste resultatfaktorn? Så klart en bra och insiktsfull ledning behövs. De är förstås varandras förutsättningar. Men idag.

Idag är det som om ingen äger vare sig själv eller har någon inflytande del i sitt sammanhang. Alltsammans är en marknad som styrs av krafter som också ligger bortom både företagsledares och politikers förmåga att förutse eller påverka. De förstår inte att det gäller att sätta ner foten och bestämma sig för hurudant liv man vill ha. Och vara ihärdig och envis. Så kommer de andra efter. De som betyder något för en.

Marknaden förlamar!

Det funkar inte hur mycket man än försöker att vara följsam och anpassa sig. Det går inte, för alltsammans är en enda stor och oformlig massa. Det enda som gäller är att veta vad man själv vill åstadkomma, hur man vill ha sitt liv, vad man bedömer som viktigt och meningsfullt. Detsamma på både mikro- och makronivå. Och inte låta penningen styra, för den är verkligen idiotdum! Nej, både hjärna och hjärta behövs för att åstadkomma tillgångar och framgångar inom samtliga dimensioner och aspekter, inom "det hela", verkliga levande livet.

Vi avskaffar slaveriet!



  • Kommentarer(0)

Fill in only if you are not real





Följande XHTML-taggar är tillåtna: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS-mallar och Javascript är inte tillåtna.