Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


Just nu

jag och mina livSkapad av Lisbeth 2015-10-03 14:24
Ska strax sätta på kaffet, har inte kommit dit än fastän klockan är 12.45. Hoppade rätt in i några administrativa göromål och fastnade där när jag upptäckte nåt jag bort åtgärda, hamnade i lätt panik (som händer då och då även om det går över på nån minut eller så), hämtade mig och fixade till det. Fick sedan för mig att kolla besöksstatistiken eftersom jag inte skrivit något här sedan i maj (2015) och upptäckte till min förvåning att besöken pågått trots det, 26 redan nu 3 oktober! Detta gav mig en sådan boost att jag genast måste höra av mig med en liten hälsning till alla er, kära nån, jag blir nästan rörd!

Så mycket har hänt sedan sist, jag har fått barnbarn för åttonde gången - har man fyra bröstarvingar är det inte så konstigt - men med stigande ålder blir dessa tilldragelser alltmer, sällsynta förstås, men också gripande och "utsugande" fast även ännu mer liksom overkliga och fantastiskt ljuvligt underbara! Och varje gång känner jag förstås en sorg över att mitt val av liv inte överensstämmer med det liv jag borde leva i närheten av dem, mina familjer i Skattkärr 70, Stockholm 270, Hudiksvall 470 och Karlskrona 450 kilometer härifrån.

I går kväll från verandan

Ja, här bor jag, ensam invid sjön, med mitt skrivande. Jag orkade inte med nåt mer efter att ha gått i väggen utan förmåga att ta in mer än ett intryck åt gången. Några fler har det väl blivit, men om jag inte fick komma hem till min lilla stuga om kvällen och återhämta mig, efter att ha varit i kyrkan, affären, på församlingsrådet, tinget, styrelsen - ja det är väl about all - jo numera också hos Lamis och alla hennes fantastiska grannar på asylboendet - så skulle jag nog gå sönder i små små bitar som aldrig mer gick att foga ihop.

Mina dagar och nätter har också, särskilt mycket sedan valåret 1914 (höll jag på att säga), nej 2014, spenderats med en del facebook men allra mest med att kolla läget i landet och världsläget och kommentera desamma via Twitter mestadels. Det blir liksom beroendeframkallande, att låta sig förskräckas och förundras, och kanske allra mest - förtvivlas. En slags förvänd njutning i självplågeri.

Men nu ska det snart bli annorlunda. Jag ska gå i ide. Från 2 december ( för 1 dec är det församlingsråd där jag är ordförande och, som det blivit, även sekreterare [vilket jag inte har så mycket emot då jag gillar att skriva]) till och med februari månad 2016 ska jag ge mig i kast med mitt livs bok. Den fjärde och förmodligen sista i pågående serie, The Chronicle of Confessions, där volym 3, "Och hanen gol" väckte sån ilska hos några som verkligen inte gillade hur den slutade. Redan innan dessa reaktioner nådde mig hade jag bestämt mig för att skriva "boken" som jag gått och tänkt på väldigt länge.

Den här gången måste jag verkligen ge mig själv de allra bästa förutsättningarna för att värka fram det skeende och de händelser som så länge krävt att få bli berättade. Händelserna förläggs till nutid, av barmhärtighetsskäl. Vi får se hur det går. Alltid bävande i början. Mellan december och februari kommer det i alla fall att vara stängt för yttre verksamhet. Men desto mer öppet för den inre. Sedan återstår en minst lika lång tid för bearbetning av text och struktur men den är mindre känslig för intryck från omvärlden.

Jag kan redan nu känna abstinensen. Mina barn kommer att kontakta mig vid större katastrofer, typ krig och orkaner - och naturligtvis i händelse av de små, typ kriser i familjen, sjukdom etc. Men jag kommer inte att hålla mig underrättad av egen kraft. För jag kommer att försätta mig i en helt annan värld, tid och rum.

Jag leker med tanken att kunna skriva något om mina våndor i någon slags skrivardagbok här, men även det vore ett skifte av fokus ... Kanske blir det nödvändigt med skift för att inte hamna i någon slags psykos, jag vet inte. Det får tiden utvisa. Men fram till dess hör jag väl av mig nån gång.

Hej så länge, kära läsare! Allt gott önskar jag er!





  • Kommentarer(0)

Fill in only if you are not real





Följande XHTML-taggar är tillåtna: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS-mallar och Javascript är inte tillåtna.