Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


Mellanöstern, analogi om de sju feta och sju magra korna

Omvärlden och jagSkapad av Lisbeth 2014-07-10 13:22

En association dök upp, när jag grunnade på hur i hela friden det ska kunna bli fred mellan Israel och Palestina, nämligen Faraos dröm om de feta och magra korna, som visade sig vara ur samma kapitel i Moseboken (Mos 1) som beskriver hur Gud gav Kanaan (nuvarande Israel + ockuperade områdena) åt Abrahams tolv stammar när de återvände efter landsflykten i Egypten. Jag var inne på tanken om att den av dem som ger upp inför den andres krav och förlorar det de kämpat för, kommer att genomgå en metamorfos, bli andligt upplyst och vinna sin själ och halva kungariket.

Nu har jag läst första kapitlet i Moseboken och känner både förtvivlan och hopp. Min fria tolkning är att striderna kommer att fortsätta trots att Guds vilja är fred. Men Israel sätter sig i sin iver över Guds vilja på så sätt att de inte kan leva i fred med palestinierna. Det kan komma att dröja ända tills den "sista tiden" eftersom Israel inte är beredd att ge vika för fredsbudskapet.

Gud gav visserligen Kanaans land till Israel (Abrahams tolv stammar, varav endast en lever i Israel i dag enligt den bibeltolkning jag använt mig av), men inte exklusivt utan för ett liv i samförstånd med andra folk och religioner. Israel måste ha lärt sig samexistens efter tusende år i exil, men de är sturska och möts förstås av samma sturskhet från palestinierna.

Faraos dröm om sju vackra feta kor som steg upp ur floden och åt av gräset fortsatte in i drömmen om sju magra fula kor som också steg upp ur floden och åt upp de sju feta men förblev lika magra och fula som innan. Abrahams son Josef uttydde drömmen åt Farao, att de goda sju åren med rikliga skördar skulle följas av sju nödår varför de måste spara i ladorna och gjorde så. Folket hade därför så gott om mat när nöden och missväxten kom att de kunde dela med sig till andra folk som svalt.

Israel har en möjlighet att dela med sig av sina tillgångar så att Palestina inte behöver svälta; de får leva i fred och samexistens med varandra. För till Guds utvalda räknas inte bara Abrahams ättlingar utan också de som är det andligen, säger tolkningen.

Så möjligen kan missionärer påminna om historiens vingslag och Guds förbund, men jag befarar att politiska medlare kommer att gå bet hur väl de än anstränger sig.

Inte Genesarets sjö men jämväl Vänern med himmelen ovanför vidöppen, återspeglande - så ovan, så nedan - det sker alldeles här utanför, tack Gud.













  • Kommentarer(0)

Fill in only if you are not real





Följande XHTML-taggar är tillåtna: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS-mallar och Javascript är inte tillåtna.