Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


Att redigera - kul men knepigt

Om böckerna och skrivandetSkapad av Lisbeth 2013-08-07 02:54
På morgonen går jag ut och tar med mig mitt kaffe och en ostmacka och sitter i hammocken där solen silas mellan träden lite lagom. Det är knappt att det är möjligt att vara i direkt solljus numera för det är alltför brännande.

Nåväl, där jobbar jag med genomläsning av det jag skrivit och rättat, läser högt för att inte missa något och för att höra om det är flyt i meningarna. Ovanliga ord, sådana som kan "utmärka sig" när man läser, markerar jag med "sök" och går sedan igenom hela dokumentet på 510 sidor som ska bli max 300 när jag är klar. För ord som sticker ut bland de andra får man inte upprepa, för då förlorar de sitt innehåll, de måste behandlas som unika och hushållas med.

Så skriver jag "koll" vilket betyder sär- eller hopskrivning, där jag går på SAOL, Svenska Akademiens ordlista över svenska språket. "Koll" innebär också en sista koll på ordets betydelse, att det verkligen säger det jag avser. Det kan bli himla pinsamt annars.

Jag har måst överge trädgården i det här skedet, för jag får inte lägga manuset åt sidan annat än när jag sover, duschar och lagar mat o dyl ofrånkomliga sysslor för jag måste hålla hela manuset i huvudet så jag märker t ex upprepningar, och att saker och ting kommer i rätt ordning.

Men i dag, som var en sådan där underlig, härlig dag med ljumma sydliga vindar - ingen blåst som annars är vanligt här vid Vänerkanten, mestadels mulet, så det var så skönt utomhus. Hammocken är alltid okej, för den står så inbäddad, men jag kunde även sitta här uppe, vid sidan om huset och få kasta en blick då och då över sjön. Altanen var också okej. Dit kommer annars solen först mitt på dagen och där kan vara ganska kyligt med skugga och vind. Men i dag - ljuvligt.

Fast jag satt mest uppe vid huset. Och rätt vad det var, var jag bara tvungen att hämta kameran och plåta! Se bara!

Solen kämpade och lyckades ibland

Jag var på altanen och knäppte och fick springa ut flera gånger

Så jag blev lite "störd" fast fick i gengäld så mycket energi och glädje

Det gick knappt att ta bort blicken från scenariot

Och så här sken solen när den lyckades tränga sig fram

Mornar då man inte behöver ge sig av, är det härligaste som finns. Även mycket tidiga mornar, då allt är jungfruligt och så rent. Men när jag är i den här fasen kommer jag inte i säng när jag borde utan hon blir bortåt tre och då måste jag sova till 9 och ibland är jag medvetslös, som i morse (det längsta) 11.30 då jag blev väckt av min dotter ... Jag tackade henne för det.

... Och sen går hela dagen lång uti ett enda fläng ..., som det sjunges i barnvisan Kungens lilla piga.

Och inte vet jag om jag hinner bli "förlagd" i tid till bokmässan sista helgen i september ... förstod jag häromdagen då jag besökte förlaget. Kanske, kanske, om jag blir klar den här veckan.

Mina böcker är ju absolut inga storsäljare. Det finns så mycket böcker och bokhandlarna måste få in kulor nog att finansiera sin verksamhet med och satsar på säkra kort. Så jag vill inte tänka på det där med försäljning. Jag avskyr att mångla överhuvudtaget.

Jag hoppas att de som har behållning och får sig något till livs genom att läsa mina böcker hittar fram till dem. Det är väldigt roligt när folk frågar mig när nästa bok kommer. Om jag inte hinner med på bokmässan kanske jag måste hålla på utgivningen tills det är det bästa läget förstod jag på min förläggare.

Så det får väl bli som det blir - och då blir det bäst, brukar jag tänka.

Godnatt värld!













  • Kommentarer(2)//www.lisbethakerman.com/#post78