Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


Musikalisk Meditation

jag och mina livSkapad av Lisbeth 2012-06-11 11:03
Tobias Sjögren spelar klassisk gitarr i Visnums-Kils kyrka, Musik och meditation, Första söndagen efter Trefaldighet

Ljumt sommarregn och värmande sol om vartannat på väg till kyrkan, himlen mättat blå - en så stämningsfull inledning på sommarens första konsert!

Tobias Sjögren, uppvuxen i Göteborg med studier vid Musikhögskolan – numera verksam i Stockholm – har spelat klassisk gitarr sedan han var sex år. Det var också vad han ägnade sina studier åt, samt även egen komposition. Han bjöd nu på ett gediget program av Bach, fugor och jigs, samt egna mycket vackra kompositioner. Jag var helt tagen, men jag kan inte beskriva musiken utifrån någon musikalisk skolning utan endast ur min egen upplevelse som lyssnare.

Först slogs jag av det enkla avskalade framförandet, en ensam man med en gitarr som står i koret framför altaret. Han börjar så mjukt, tonerna smeks fram på strängarna, ändå så distinkta och tydliga och så precisa. De hade inte kunnat spelas på något annat sätt! De hade heller inte kunnat vara några andra än de var! Varenda en av dem var utvald och perfekt, det hördes, det kändes, hela min kropp tycktes öppna sig, fylldes av dem, tonerna, melodierna, rytmerna. Och jag flöt iväg, ändå var jag mer närvarande än någonsin.

Jag såg mig själv på den bästa plats jag vet på denna jord, vid min lilla stuga i Medhamn, där jag bor året om sedan tio år tillbaka. Jag rörde mig sakta i trädgården, böjde mig ned då och då, drog ett och annat strå ur någon rabatt, nöp ett skadat blad här och där, smekte till och med, försiktigt rosens taggiga grenar.

Paddan som bor i min källare om natten och under Måbärshäcken på dagen, reste sig på sina långa bakben och dansade med i de underbara tonerna, vinkade åt mig. Småfåglarna svirrade och stod ömsom stilla i luften, ömsom kastade de sig ut i akrobatiska saltomortaler, lyckliga, oh, så lyckliga. Ekorrmamman med ungen hoppade upp och ned i grenarna av förtjusning. De båda katterna log och svängde runt på två ben. Fiskmåsarna dök i långa loopar medan de deltog med försiktiga flöjtanden som passade in så väl, så utsökt. Träden skrattade och klappade ihop grenarna av glädje och buskarna virvlade runt, runt.

Och så såg jag ut över vattnet som rörde sig efter musiken, än i vågor, än som krus och i kaskader. Upp hoppade fiskar och dök ned igen i vattnet, så gracilt och vackert. Gässen med ungarna skuttade fram över vattenytan. Solen skrattade och molnen höll varandra i hand i en lustiger dans!

Alltsammans fröjdade, ja, fröjdade sig! Dessemellan ropade jag "gode Gud, välsigne Anna" och "gode Gud välsigne Elisabeth, och barnen och barnbarnen och barnbarnsbarnet, och alla, alla människor, oh tack, oh Gud, tack, tack, tack!

Och innan jag visste ordet av var konserten slut! Men jag var lycklig. Varenda ton hade smekt och jublat där inuti mig, varenda en!

Oh, du saliga, oh, du heliga, nådebringande sommardag!



  • Kommentarer(2)//www.lisbethakerman.com/#post53