Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


Brottet mot bygdens barn

jag och mina livSkapad av Lisbeth 2012-03-18 07:54


Det är Midfastosöndag och jag har ställt klockan på åtta för jag kom i säng sent som vanligt när jag inte exercerar med mig eller av någon anledning absolut måste, typ har något exceptionellt viktigt dagen därpå alternativt helt enkelt faller på min post, stapplar mig in i kammaren och allt blir svart.

Vad jag vill säga är att det genast - innan jag ens slog upp ögonen - kändes ovanligt. Jag slog på radion, fortfarande fastkopplad i anden (andningsmaskinen) med ansiktsmasken ovanpå ögonbindeln (som jag måste ha för att utandningsluften blåser rätt in i ögonen annars). När rummet fylldes av gospel förstod jag att klockan ännu inte var sju. Hörde då ett annat starkt ljud.

En båt arbetade sig ut ur hamnen. Det var Alf, vår fiskare. De är flera men han är den ende som är kvar från vår församling. Hans båt är svart och har den i mitt tycke vackraste formen. Han gick norrut, fort, så jag hann inte med förrän han hunnit så långt ut att man inte längre kunde urskilja båtens konturer.

Ändå kändes det märkligt och symboliskt. För jag hade legat och tänkt i dröm mer än vaka tror jag, innan jag såg dagens ljus i alla fall, på situationen som råder för församlingens barn, ja inte bara i vår närmaste utan faktiskt i tre grannförsamlingar här på landet. Vi som har (haft) en gemensam skola. De går där fortfarande men efter skolavslutningen är det finito.

Då sprids vännerna för vinden.


Om en stund ska jag sitta vid det här fönstret. Då ska jag be om vägledning för att inte förgås i sorg och ilska. Ja. Ilska. Är det förenligt med kristenhet och tro? Jag är ju bara människa av kött och blod, så förlåt mig Gud, och förlåt mig alla människor som jag riktar denna ilska emot. Hur ska jag veta vad som är rätt? Guds vägar äro outgrundliga.


Det är mässa i dag. Jag ska delta med mitt oroliga hjärta i uppror. Sedan fikar vi i bakre delen av kyrkan. Vi möts i glädje och tacksamhet. Men idag kommer jag nog att bära med mig mitt mörker hela dagen ända tills jag öppnar och släpper ut det. Hur ska jag göra det utan att skada och såra? Skada människor. Skada saken?

Eller ...?


Vid barn- och familjegudstjänsten andra advent samlades några av församlingens barn framme i koret. Några av dem som måste flytta ifrån sin skola för att den ska läggas ned. (Då jag inte vill exponera dem i offentlighetens ljus har jag "ljusat" bilden.)


Vid julkonserten fanns alla församlingarna här i söder representerade i den så kallade pastoratskören. Där kan vi samarbeta. Vi har samma präster, diakoner och kyrkvaktmästare och ett samarbetsavtal.


En bild av mitt inre.

Oh, käre Gud, vad är jag på väg att göra?

Tala är silver men tiga är guld. Tig min mun så får du socker! Men inget socker i världen hjälper. Jag har ett vittnesmål att avlägga, känns det som.

Jag väntar tills efter dagens gudstjänst. Jag söker vägledning, efter vad som är rätt att göra i den här situationen.

Midfastosöndagen, Livets bröd. Arne predikar över Johannesevangeliet 6:1-15, där Jesus mättar 5000 människor med fem kornbröd och två fiskar och det ändå blir tolv korgar över när alla har mättats. Samla ihop det överblivna, säger Jesus, för inget får förfaras. För allt är gåvor från Gud, vilka alla ges i överflöd men som ska värderas rätt och inte förslösas.

Att så många i världen saknar det dagliga brödet har nog inte sin primära orsak i att så många människor ska dela på kakan eller att skörden slår fel, säger Arne. En av de främsta orsakerna är att fördelningen av våra jordiska tillgångar sker mycket obalanserat och orättvist. Vinsten går i stället till en minoritet som utan samvete vill tjäna sitt levebröd genom att förbise och kliva över svältande barn och människor i fattigdom. Det finns så många kloka och intelligenta människor inom den styrande verksamheten i våra länder och regeringar. Hur kommer det sig att ingen förmår se till att det blir en rättvis fördelning av våra tillgångar? Även i vårt land är barnfattigdomen utbredd.

Vad kan vi göra åt det här? Jag tror inte vi bara ska skylla på makthavarna, säger Arne, utan i första hand börja med oss själva: vad kan jag göra åt det lilla runt omkring mig? Vi skärs omärkligt av från en levande gemenskap med Gud och våra medmänniskor när vi inte vill dela med oss. Att äta livets bröd innebär att tjäna, att gå in under de villkor som gäller för ett sant kristet liv. Att vara bröd för någon innebär att man bryter och delar ut av sig själv till andra och där finns Andens kraft som gör det möjligt.

Det här är fritt ur Arnes predikan och han har ingen aning om den effekt den får på mig. För nu har jag bestämt mig: jag ska vittna om sanningen i det lilla omkring mig.

Det var på våren 2007, då alla föräldrar till skolbarnen i församling 1-3 (F 1-3) kallades till information. Barnens skola skulle läggas ned för att den var i dåligt skick och för dyr i drift samt för att elevernas antal hade minskat. Däremot var skolan i församling 4 (F 4) i utmärkt skick varför en tredjedel av eleverna skulle flyttas dit, och resten av barnen till två andra skolor i tätorten, 3 mil bort, lika långt som hälften av barnen som skulle till F 4 finge till den skolan.

Vi var några stycken som upptäckte bristerna i utredningen som låg till grund för beslutet redan vid informationstillfället. Vi satte genast i gång att samla in sakfakta om de angivna skälen till beslutet och fann att inget av dem stämde. Vi var naiva på den tiden och övertygade om att kommun- och skolledning i tacksamhet skulle ändra sitt beslut. I stället ignorerades våra uppgifter och när det några år senare drevs till sin spets och kommunen bad sin revision att granska underlaget framkom förvisso felaktigheter men dessa sades rymmas inom ramen för den mänskliga faktorn. Att alla fel och brister pekade i samma riktning förbisågs helt.

Men åter till första våren, då vi (föräldrar och föreningsfolk) bjöd in till ett stormöte i kyrkan och hade skrivit under med namn och förening där jag skrev "Hela Värmland växer" under mitt namn för jag var sammankallande i en grupp inom det projektet i vårt område, där också skolan var en del.

F 4, som hade hunnit betydligt längre inom motsvarande projekt där det talades om att de utverkat en sporthall för bidragsmedel inom nämnda projekt, reagerade så kraftigt att de fick dåvarande landsbygdsrådgivaren att gå ut i båda tidningarna och dementera att Hela Värmland växer hade med saken att göra. Jag bad honom låta bli och att jag kunde be om ursäkt på mina bara knän i stället, men han var tvungen, sa han. Varför han var det ville han inte gå in på.

Förvånande nog beslutade skolnämnden vid sitt majsammanträde att föreslå kommunstyrelsen att upprätta en ny skola, ett beslut som aldrig gick vidare, så möjligen var det bara en stragegisk handling för att skapa ett tillfälligt lugn.

Förutom skriverier i tidningarna där F 4 fick all plats i världen medan vi till nöds fick in något på undantagsplats, där vi ifrågasattes men inte direkt i övrigt motarbetades, hände inget direkt förrän på hösten då vi på några politikers inrådan hade gjort en egen mycket saklig utredning där vi som ekonomisk förening (föreningen) föreslog att vi skulle uppföra en ny skola i egen regi medan kommunen förhyrde skollokalen av oss. Vi fick inte ens en kommentar från vare sig skolförvaltning eller kommunledning utan utredningen förpassades direkt in i arkivet.

Dock föranledde nämnda utredning en kraftig reaktion från F 4 som nu uttalade sig i kritiska och nedgörande ordalag både om den och om vår strävan för en ny gemensam skola för eleverna inom F 1-3 som ersättning för den som skulle läggas ned för att den var för dålig.

Nu började F 4 på allvar bearbeta en av de våra, F 3, och lovade att hjälpa dem att få behålla sin skola (med lägst antal elever) om F 3 hjälpte dem, F 4, med att förhindra att det blev en ny skola för F 1-3 där de redan sedan 2005 slagits ihop och tillsammans bildat en gemensam organisatorisk enhet av de två skolor som kommunen nu ville lägga ner. Föreningen insåg att F 4 ville härska genom att söndra inom F 1-3 och undergräva vår position visavi politikerna som då kunde skylla på att vi inte var överens inom F 1-3, ett argument som de framgångsrikt använt sig av tidigare, då frågan om ny skola dykt upp (1998-99 osv).

Föreningen såg sig då föranlåten att ansöka om friskola, dock hela tiden med reservation om att vi i första hand ville ha en kommunal ny skola för F 1-3. F 4 hade redan i initialskedet sommaren 2007 deklarerat på vår fråga om samarbete att de enbart var intresserade av att värna om sin egen skola. Eftersom den inte var nedläggningshotad förstod vi inte riktigt varför de var så defensiva. Nu efteråt kan vi till del förstå det, då de nog tänkte att de skulle bli indragna till den nya skolan om deras elevantal sjönk.

Det var ett mycket gediget underlag för ansökan som föreningen arbetade fram med sakkunnig konsultation när det gällde den ekonomiska planeringen och budgeten. Vi fick budgetera för allt, hela lokal- och underhållskostnaden, skolskjutsarna, extra resor till bad och hyra av bad och även gympasal eftersom vi inte hade någon egen. Vi fick även budgetera för de gemensamma resurserna såsom skolhälsovård.

Under våren 2009 kom det till vår kännedom att F 4 också hade ansökt om friskola. I övrigt var det ovanligt tyst den här tiden. Inga insändare, tillmälen eller påhopp att tala om.

Vår budget gick trots allt ihop men vi fick avslag för att vi inte hade någon egen lokal utan hade tänk oss att kunna använda den nedlagda skolans lokal. Men på förfrågan från Skolinspektionen fick de till svar från skolförvaltningen att det inte fanns något nedläggningsbeslut och därmed hade vi ingen skollokal för friskolan.

I avslaget kom också att anges som skäl att vår budget var för svag. Orsaken till det var att skolförvaltningen hade lämnat en preliminär s k prislista för bidrag där de först hade dragit ned med 2 450 kronor per elev. Det beslutades dock aldrig om den och inte heller om den senare som precis innan avgörandet hos Skolinspektionen minskade bidraget med lika mycket till per elev, vilket de också redovisat till myndigheten. Lägg märke till, ej heller det beslutat i nämnd.

På grund av skolförvaltningens ohemula manipulationer, som pågick i närmare ett år i månatlig nämnd och arbetsutskott med ett femtontal ledamöter som skulle försöka hänga med i bilaga 1a och 2 c samt 3 f osv, höll inte vår budget.

Frampå vårkanten 2010 undrade vi varför det inte kom något beslut gällande F 4. En driftig föreningsmedlem begärde in handlingar från Skolinspektionen vilka visade att det funnits två olika handläggare som tydligen inte kommunicerat med varandra utan fått helt olika förutsättningar i sitt underlag. Skolförvaltningen som tagit fler än dubbelt så många kontakter än de gällande oss hade i stället förespeglat höjningar av bidragen med 6 000 kronor samt därtill fri avropning av gemensamma resurser (skolhälsovård, bad m m), hela hyran och lokalkostnaden ersatt och även matkostnaden, som kommunen skulle stå för.

Skolinspektionen ifrågasatte här i stället hur de kunde få så höga bidrag och meddelade etableringstillstånd men ej godkännande av kommunala bidrag.

Låt mig tillägga att F 4 på ett antal ställen i sin ansökan uttrycker sig nedgörande över föreningens ansökan och de korrekta uppgifter som vi lämnat. Möjligen slog det tillbaka på dem själva för än i dag, trots flera försök, har de inte fått tillstånd och kunnat starta sin friskola. Föreningen å sin sida såg sina möjligheter uttömda vad beträffar friskola.

Då vi flera gånger fick höra inifrån kommunen att vi inte var överens om en ny skola inom F 1-3 tog föräldrarna själva initiativet att åka runt till varandra med en lista där samtliga svarade, utom en handfull i F 3 som påverkats av F 4, att de ville ha en ny gemensam skola. Ett femtontal föräldrar åkte in för att lämna den på ett förberedande alliansmöte inför kommande fullmäktige men släpptes inte in.

Då hade redan F 4 tillsammans med F 3 skrivit in och begärt en oberoende enkät som skulle var anonym och därför inte riskera påverka någon svarande. Beslutet blev att en sådan skulle genomföras och kommunalrådet uttalade att om det visade sig att föräldrarna ville ha en ny skola så fick kommunen ordna fram pengar även om det egentligen inte fanns några avsatta.

Enkäten gjordes klar i en handvändning i början av juni och föräldrarna fick en vecka på sig att svara via dator och de som inte hade dator kunde åka in och låna en dator på rektorsexpeditionen och besvara enkäten där.

I anvisningarna till föräldrarna betonades att man inte kunde gå in och sedan ut ur frågeformuläret utan att först ha besvarat alla frågorna för det gick inte att gå in igen och fortsätta. Föräldrarna var också tvungna att svara på alla svarsalternativen som första-, andra- till och med femtehandsval, även om man då kom att välja något som man egentligen inte ville ha. Annars skulle enkätsvaren bli ogiltiga.

Båda dessa direktiv var osanna. Det visste både F 3 och F 4 vilket man kunde utläsa senare av svaren där de avstått att rösta på t ex alternativet ny skola och befintlig skola inom F 1-3. Föräldrarna i F 1-2 hade inte den informationen utan svarade på alla alternativ, vilket skapade en snedfördelning som icke togs hänsyn till i svarssammanställningen.

Vid test av föreningen i närvaro av en av fullmäktiges politiker prövades påståendet att man inte kunde gå in flera gånger; det visade sig att man kunde gå in i formuläret i princip hur många gånger som helst. Formuläret låg kvar efter att man skickat i väg sitt svar och torde således ha varit möjligt att besvara flera gånger. Någon spärr därvidlag kunde inte upptäckas, vilket alltså torde ge utrymme för manipulation även i den delen av besvarandet av enkäten.

Någon analys av svaren redovisades aldrig. Rangordningen var för övrigt konstruerad så att utslaget var givet. Det konstaterade en sakkunnig statistiker som föreningen konsulterade.

Därtill kommer att kommunledningen efter det att beslut om målgruppen fattats utökade denna med en årsklass, dvs med elever födda -97 och som skulle börja 7:an inne i stan till hösten och alltså inte berördes av det framtida beslutet om en F6-skola som det här var fråga om. De barnen som därmed kom med i enkätundersökningen fanns inom F 3 som lierat sig med F 4 och nu tillsammans kunde påverka det önskade resultatet: skolan kvar i F 4 och F 3. Efteråt kunde man mycket riktigt utläsa hur de röstat åt varandra.

Men trots manipulationer med frågorna och överenskommelser om hur man skulle besvara dem för att uppnå önskad effekt (redan i upplägget - någon annan förklaring går inte att finna), och trots att enkäten varken var oberoende eller anonym eftersom alla frågor sattes ihop och hanterades av kommunen själv enligt det anlitade företaget Defcos entydiga besked - Defco levererade endast programvaran - och trots att bortfallet var 30 % hos F 1-3 medan det var 0 % hos F 4 (lite olika i de olika grupperingarna som svaren delades in i, 99-100 % var svarsfrekvensen i F 4) så blev det nya skolan-alternativet det som fick en klar majoritet av svaren!

Då kommunledningen föredrog enkätresultatet i fullmäktige 16 juni skedde även det på ett inkorrekt sätt genom att endast redovisa vissa svar, företrädesvis i rangfrågan; de övriga fyra frågorna och deras svar lämnades därhän. Ändå, vid analys av svaren utläser man att en klar majoritet av föräldrarna vill ha en ny skola.

Av ovan redovisat om enkäten kan jag inte annat än inse att kommunledningen av något okänt skäl gynnar F 4. Det har även framkommit i ett flertal andra situationer, t ex i samband med friskoleansökningarna, men i enkäthanteringen blir det fullständigt uppenbart och ofrånkomligt att ett sådant, liksom obekymrat, nonchalant och flagrant sätt har tillämpats. Det är svårt att ta till sig att något sådant över huvud taget kan förekomma inom den offentliga och grundlagsreglerade verksamheten där folkvalda ska utgöra garanten för att det går rätt till i besluten och i hanteringen av de allmänna medlen.

Inför valet hösten 2010 hade socialdemokraterna som var i opposition lovat att bygga en ny skola om de vann valet. Det var också en av deras punkter i valprogrammet. Ändå ändrade de uppfattning efter ett besök hos F 4, där de förutom ett fint färglagt material om deras skola och bygd förelades två A4-sidor fulla med lögner om vad vi från F 1-3 skulle ha gjort och sagt. Vi till och med citeras inom citattecken om sådant som vi inte ens uttalat oss om.

Socialdemokraterna vann. Det visade sig att de frångått sitt löfte om ny skola och beslutade nu att F 4 ska ha kvar sin skola dit en tredjedel av barnen från F 1-3 ska flyttas till höstterminen 2012 och resten in till två skolor i tätorten. På en direkt fråga till det nya kommunalrådet om varför han ändrade sig i skolfrågan hänvisade han rakt av till skolenkäten som han följaktligen inte kan ha bemödat sig om att ta del av själv utan nöjt sig med den missvisande dragningen i fullmäktige året innan.

Beslutet om nedläggning fattades av fullmäktige i enlighet med förslag i skollokalutredningen, den 16 juni 2011. Utredningen var egentligen bara en sammanställning av material och uppgifter lämnade till en konsult som inte själv gjorde några undersökningar eller bedömningar, enligt företaget själv. Beslutet överklagades och kommer enligt uppgift att tas upp av förvaltningsrätten under våren 2012. Kommunen avser genomföra nedläggningen oavsett utgången i förvaltningsrätt eller i förekommande fall högre instans.

De här bilderna tog jag när jag satt i min kammare och lyssnade på radion under fullmäktigemötet där skolfrågan skulle avgöras. I min förtvivlan tolkade jag in magi i dem och att de visade att det skulle bli bra till slut.

Föräldrarna har träffats och rådgjort om hur de ska förhålla sig i skolfrågan. Ingen av dem vill skicka sitt barn till F 4. De hänvisar till en icke långsiktig och hållbar pedagogik i vilken vägs in minskande elevantal och svårigheterna med att bilda klasser samt i förlängningen ytterligare en neddragning som eleverna återigen drabbas av.

Därtill råkade kommunalrådet försäga sig vid en träff med föräldrarna, då han satt och samtalade med rektor och en närvarande person åhörde hur han pratade på ett sätt som visar att kommun- och skolledningen är väl medvetna om att skolan i F 4 inte är en hållbar och långsiktig lösning utan att även den inom överskådlig tid kommer att läggas ned. De är inte bara medvetna om det utan nedläggningen finns redan med i planeringen.

Ett dråpslag även mot landsbygden! Om vi lagt våra krafter på att samverka för det som skulle ha gagnat alla i stället för att motarbeta och misstänkliggöra varandra hade vi med all sannolikhet haft en ny och modern framtidsskola dit de flesta eleverna skulle ha kortare resväg än i dag. Vi vägrade dela brödet med varandra och blev därför utan.

Vilken cynism av ledningen i kommunen att spela ut församlingarna mot varandra, först inom 1-3 och nu mellan 1-3 och 4, de sistnämnda som har intrigerat och förlett F 3 och som i närtid måste flytta liksom övriga i F 1-3. Antagligen för att kommunledningen saknar verklig beslutsförhet och handlingskraft och därför måste ställa till det så att de kan skylla på än den ena, än den andra församlingen. Under tiden har vi kastats mellan hopp och förtvivlan som spratteldockor.

Epilog:

Även om kommunledningen bär det största ansvaret och torde vara den mest förslagna aktören kan man inte bortse ifrån att F 4 medverkat i den decennier långa oro och otrygghet som drabbat F 1-3. F 4 drar sig inte för att offentligt beslå F 1-3 med direkta lögner som skadar de försynta och otroligt snälla människor som bor där förutom det att föräldrarna har lidit alla helvetets kval som i sin tur påverkat barnen och deras välbefinnande.

Min undran och begrundan:

Vem tjänar på situationen? Inte är det kommunens befolkning i alla fall. Inte heller är det föräldrar och barn inom vare sig F 1-3 eller F 4. Ett fåtal maktpersoner i kommunen tycks driva frågan och föra både invånare och ledamöter bakom ljuset liksom inom F 4, där invånarna mobiliseras på ett sätt som snarast får mig att tänka på en diktatur och ett slutet samhälle.

Det känns som om det finns en påtaglig ondska som verkar här. För om man med öppna ögon kan göra något sådant och på ett sådant sätt som sker i den här frågan, där små barn utsätts så grymt och hänsynslöst, utan förbarmande och till synes totalt samvetslöst ... ja, jag vet inte. Då har jag ingen annan förklaring än att det i grunden handlar om just ondska. Och ondskan är stark, starkare och mycket mer förförisk än godheten, i det korta perspektivet vill säga, vad nu ett kort perspektiv i det här sammanhanget kan vara. Hur som helst lär det vara så att ondskan - när den får härja tillräckligt länge - förgör sig själv.

Det kan vara något att hoppas på, se fram emot. Jag kommer dock inte att vara med när det sker, för jag drar mig ur nu. Jag har redan förlorat alltför mycket.

I går var jag för första gången under senaste två åren ute hela dagen i trädgården. Jag grävde om ett land och hann med att beskära en av mina fem förvuxna buskar i björkspireahäcken. När jag satt och klippte sönder de gamla grenarna för att de ska förmultna fortare och ta mindre plats sjöng en liten svartvit fågel för mig nästan hela tiden. Hej-på-dej, sjöng den. Hej-på-dig. Någon gång spelade den de underskönaste flöjttoner, ibland grälade den på mina båda katter som strök häromkring.

Då kände jag att det här är livet. Jag skiter i mina böcker! De två har jag redan skrivit, vad har de för betydelse. Jag skiter i den tredje! Att stressa ut på mässor och göra sig till! Jag hatar det! Och jag skiter i den jävla korrupta politiken! Och tyvärr i allt vad skola heter! Jag skiter i allt utom min tro och min trädgård. Jag behöver inget mer för egen del.

Oh, jag känner mig så lättad! Jag har gjort mitt.


Och solen går ner över fattig och rik, över ond och god på vår jord.






  • Kommentarer(4)//www.lisbethakerman.com/#post50