Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


Och månen vandrar sin tysta ban ...

DagboksanteckningarSkapad av Lisbeth 2011-12-08 03:01
Råkade få syn på Månen över Stora vattnet. Måste knäppa!


Ett ...

två ...

och tre!



Kastade en blick ut genom fönstret och såg silvergatan, rusade efter kameran och ut! Det första riktade jag rätt mot månen. På de två andra ville jag försöka få med båten som jag fick syn på vid horisonten. Pricken däremellan är en stjärna.

Foto numero tre facebookade jag till min näst, näst, näst yngsta dotterdotter som fyller år i dag, det vill säga den äldsta. Före henne är det tre killar och efter den yngsta dotterdottern en liten plutt på tre månader, nej visst ja, till honom är hon faster! Räkna ut hur många det är fråga om inalles! Med mina fyra barn, gissa vilken grobarhet det blev efter mig (hittills) i antal människor! Jag känner mig mäkta stolt med tanke på att jag själv är enda barnet!

På sätt och vis.

För när jag var elva bad min far mig, han som dog när jag var fjorton menar jag, att jag skulle sätta mig ner mitt emot honom vid köksbordet. Då berättade han att jag hade en femton år äldre halvbror som redan hade fru och barn och bodde tjugo mil från oss. Han hade aldrig bott i samma stad utan kom där uppifrån som min far gjorde, Nuortikon, mellan Nattavaara och Gällivare utefter stambanan. Tre kilometer från närmaste station fick de gå utefter rälsen. Det hände att man fick slänga sig åt sidan för tåget. Mest kritiskt var det på vintrarna när de åkte skidor och det var höga snövallar på sidorna om spåret där de åkte varje dag till skolan. Vilka skräckhistorier han kunde berätta, pappa!

Annars var han rätt sträng. Finnhumöre, förklarade mamma när han inte hörde. Det behövdes ingenting förrän man fick en hurring över örat. Ändå var jag den beskedligaste unge som jag har träffat i hela mitt liv. Kanske just därför. Det har jag aldrig tänkt på förut. Trodde jag var född snäll.

Godnatt!

See you tomorrow.
Maybe.

  • Kommentarer(2)//www.lisbethakerman.com/#post30