Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


Jag tycker, tvivlar och tror (om vartannat) ...

Tankar och reflektionerSkapad av Lisbeth 2011-12-07 13:03
Likt vädret är mitt sinne. Kulet som kulingen som aldrig ger sig. Vest-nordvest. Nord-nordvest. Så svänger det till sör- sörvest. Liten kuling söröst. Yr.no förmedlar oförtröttligt sina observationer. Inte som jag.


Så utan så innan. Trött på´et.

Kanske spelar även TV1:s dokumentär i gårkväll in på humöret. Om finansvärlden som lattjar med resten av världen som spelplan. Hur det har eskalerat främst sedan 90-talet då den ena regleringen efter den andra togs bort som ändå i någon mån höll den globala ekonomin i schack. Island var ett välmående land med låg arbetslöshet och gott välstånd; de släppte in storfinansen som exploaterade sönder dem till småsmulor. USA och de stora multiföretagen och bankerna driver enligt egen mening utvecklingen framåt. För världens befolkning innebär den i stället förfall och raserande av vad folken hittills uppnått genom decenniers och åter decenniers arbetsinsatser och uppoffringar.

(Här får jag associationer till the bomb ...)

Och nu lider Europa av konsekvenserna - det finns säkert lika goda kålsupare här! Det är fel att lägga orsaken på de olika ländernas styre - vad kan de sätta emot - de är helt i händerna på finansmaffian!

Dokumentären visar hur både Clinton och Bush var rörande överens med Greenspan, den förre och fortfarande så inflytelserika centralbankschefen och hans stora och i många avseenden avgörande roll för hur det blivit. De politiska ledarna kan inte hänga med i de ekvilibristiska svängarna utan förförs och sövs ner i ekonomivisionära opiatdrömmar.

Obama, oavsett hur nykter han lyckas hålla sig, väger fjäderlätt i sammanhanget. Hur ska han kunna skydda sin befolkning med en arbetslöshet och missär som bara växer? Sjuk- och arbetslöshetsförsäkring - glöm det! Ingen argumentation i världen lyssnar de finansallsmäktiga på. De befinner sig långt långt borta från de verkningar som är vår verklighet. De bygger ut sin egen himmel med den ena konstruktionen efter den andra. Verklighet, vad är det? Vem bryr sig?

Politikerna har ingenting att säga till om längre!

I vårt land har vi fått mer pengar i plånboken, om man får tro de röster som hörs. Men de som oförskyllt får pröva samhällets hållbarhet kan konstatera att det inte längre fungerar med välfärdssystemen.

Skolan är under all kritik. Försäkringskassan har totalpajat mer eller mindre. Sjuka sparkas ut ur sjukförsäkringen. Skräckrapporter regnar över oss om äldrevårdens krackelering. Föräldrar som inte orkar längre. Självmorden ökar. Forskarna påminner om att självmorden bara är toppen av ett isberg när det kommer till psykiska problem, till exempel depressioner. (FNB) Barn som far illa ökar i antal. Arbetslösheten hotar och ökar. Sjukvården ger befolkningen access till att välja vård varhelst man vill. Ändå hör man hur tillgängligheten minskar i takt med resurserna för vård och behandling. Inte de till de korta och akuta host- och snuvkonsultationerna, men sen.

En av de värsta konsekvenserna när det gäller de som jobbar i de alltmer slimmade arbetsorganisationerna är människors alltmer bristande egenkontroll i arbetet med utbränning och oundviklig urholkning av arbetsmoralen som följd, och med den ett defensivt och avvisande bemötande av sjuka och lidande människor samt av underställda som mår dåligt. Det senare är också en grogrund för mobbning och allt hårdare armbågar. Man har ingenstans att vända sig! Ingen ledning eller chef bryr sig för de är också offer för utarmning av motivation och mening.

Och den ojämförligt underbara bilen Saab ... Ja, vad tror ni?

Man väntar pengar hit och dit. Rekonstruktion fram och åter. Kineserna. GM. Ett tidningsreportage från i somras har etsat sig fast i mina tankar. Det handlade om Saab-ledningens höga löner. Den nya ledningens och de tidigare cheferna som inte ökat sina ersättningsbelopp på lång tid utan höjde sina löner med 600 procent. Aha, tänkte jag. Det är därför de kämpar mot konkursen! För att hinna plocka ut allt de kan för egen del först. De håller på att tömma företaget.

Och jag måste ju säga att Victor Mullers medverkan i Skavlan i fredags bara understödde mina misstankar. En glad och lekfull garcon med kompisar bland finanshöjdarna inkl GM. Som med deras goda minne tillskansade sig företaget.

Men det är klart, med varken Gud eller Satan som domare på den yttersta dagen, vad spelar det för roll? Så klart jag tar ut allt jag kan medan tid är! Andra då? Var och en får väl klara sig själv! Det har minsann jag fått göra, började med två tomma händer... Att det drabbar andra - ja, vadå då. Var och en får väl se om sitt hus? För min lilla sörjande skara har jag redan sörjt. Och jag har idkat välgörenhet lite här och där som gratisbiljett, för utifall att. På annat långt tryggt håll, så man slipper förväntande vädjande giriga händer som sträcks ut mot en i tid och otid.

Nej, nu tror jag det har lugnat sig en smula och vinden har mojnat eller vänt. Det har visserligen börjat skymma, men med pannlampans hjälp kan jag väl vika presenningen åt sidan och köra in ved någon timme eller två. Måste ju likaså ut och klyva lite tändved till kvällen.

En liten blå hoppets blomma är kanske på sin plats ...


Det var en gång en guma som bodde i en lådda och framför den växte det en rodda. Och framför den ... en plodda ... va? Ett plommonträd som inte längre finns! Var tvunget att tagas ned då det tvinade bort och torkade ihop. Oh ... men ...

De här då ...


De skira murgröneslingorna har funnit livsrum under rododendron och övervintrat i år efter år trots att de egentligen inte tål vår värmländska vinterzon. Det stora vattnet gör sitt, men ändå.

Och ...


Liljorna på marken återvänder var vår, var och en av dem som Guds brud i skönaste skrud - hvi rädes jag då och tvivlar!

Allt ordnar sig!

Tror jag ...
trallalla.


  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post29