Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


Vart ska det här ta vägen?

DagboksanteckningarSkapad av Lisbeth 2011-11-22 10:52
Sitter här och klunkar i mig pressad grapefrukt, inne i köket står teet på dragning. Försöker kurera mig så jag klarar av vedhistorien samt ett möte i kyrkonämnden inne i stan i kväll. Vill försöka vara med för vi ska bland annat prata om Svenska kyrkans s k strukturutredning som är ute på remiss och handlar om förändringar i kyrkans organisation. Formellt medför förslaget en viss centralisering men syftet är inte det. Man menar att föra samman en del specialfunktioner och kompetenser inom stiften för att göra verksamheten mer kostnadseffektiv. Det kan nog även innebära en förhöjd kvalitet då dessa funktioner får använda sin kompetens bättre och inte syssla med uppgifter som andra kan klara bara för att få ihop till en tjänst.

Kyrkoråden lyfts av sina administrativa uppgifter och blir i stället församlingsråd som skall bidra med sin lokala kännedom och förankring till det enda gemensamma kyrkoråd som i fortsättningen finns för samtliga församlingar i pastoratet. Där varje församlingsråd ska vara representerat med minst två ledamöter. För att värna om och vidareutveckla en levande kyrka i bygderna måste en satsning göras på en fungerande dialog mellan de olika delarna i organisationen. Det är denna dialog och samverkan rörande kyrkans inre arbete i hela pastoratet som blir den stora utmaningen framöver.

Jag har fått i uppdrag att representera vårt kyrkoråd i det samråd som ska äga rum inom pastoratet inför remissvaret. Det blir ett möte enkom för det nästa torsdag, 1 december. Det krockar med Centerns medlemsmöte som får stryka på foten den här gången. Det är nattbevakning senare den kvällen och natten. Det blir det inget sussande den kvällen då som jag brukar göra innan jag ska ut för att bli lite mer alert och uppmärksam när man tuffar omkring i sin lilla kareta eller står och vaktar någonstans på ett strategiskt ställe.

Nog om det nu. Ska ringa om en stund till pastorsexpeditionen för att höra om jag kan komma fastän jag rosslar och gruffar. Lovar att rusa ut om jag får en hostattack eller behöver snyta mig. Ja, hjälp.

Annars börjar jag hämta upp mig ur letargin och deppet. Ska prata med förlaget om signering av böcker i mina tidigare hemorter vars miljöer skildras i böckerna, Ljungby i södra Småland och Karlskrona i sydöstra Blekinge. Vore bra om de kunde förläggas till en fredagskväll och lördagens förmiddag nästa dag så jag slapp resa två gånger. Om de är intresserade förstås.

I Ljungbytidningen Smålänningen hade de ett stort reportage i samband med Bokmässan i Göteborg men från Karlskrona har ingen hörts av trots att jag bjöd in dem. Vi får väl se om de har något hål i sin kalender hos Sydöstran eller Blekinge läns tidning BLT. Jag skriver en del om dem i min senaste bok, Uppgörelsen, där drevet går.

Om bokhandlarna är intresserade. Det är ju en förutsättning. Det här är en del jag inte gillar med skrivandet. Att försöka få folk att köpa böckerna. Vill inte det. Vill bara att de ska läsa dem. Hur det nu ska gå till. Bibblan?

Nu skrattar jag vid en tanke som dök upp. Lund då? Där biskopen bor. Hon har fått min bok eftersom jag skriver om en kvinnlig biskop i Lund utan att benämna henne annat än som "biskopen", inte vid namn alltså. Det vore att gå för långt eftersom hon inte blivit konsulterad i förväg. Man får göra så, använda verkliga orter, företag och institutioner i en fiktiv berättelse. Själv kan jag tycka att det är på gränsen ibland, om man tar upp något som kan skada den befintliga funktionen. Men jag tycker att jag har gjort tvärtom. Det behöver dock inte vara en gemensam uppfattning ...

Jag undrar om jag kan använda biskopen i min marknadsföring. Knappast. Det var inte heller meningen. Jag behövde henne helt enkelt. Eller rättare sagt, Peter i min bok behövde henne.

Vi får se vart det tar vägen. Återkommer.

Kling! Klong!

Nu har jag kontaktat bokhandlarna i Ljungby och Karlskrona. De lät lite ... mjaa så där. Jag skyndade mig att säga att jag skickar ett mejl och berättar lite om böckerna och om mig. Sen ringer jag om ett par dar. Jaa, sa de lättade.

Svårt det här.

Ska fråga Sten i morgon (förläggaren) om jag kan lämna honom som referent. Det är inte så himla lätt för dem att kontraktera en vilt främmande människa och släpa in henne i hjärtekammaren som jag antar deras bokhandel är.

Stig in i mitt gemak sa spindeln till flugan...

Och jag for in till kyrkonämnden. Förpassade mig snabbt till en egen kupé, ett bord en bit bort mot fönstret där jag hade bra många meter mellan mig och de andra. Jag behövde bara gå ut och hosta rent rören en gång. Lämnade mötet efter punkten om strukturutredningen.

Tänk vad det kändes skönt att sitta där i fred och slippa vara social, tillåta sig att vara annorlunda, inte vare sig gå, stå eller sitta på led.

Vad en liten gumma kan tro-o - och finna ut bara genom en relativt bagatellartad förkylning!

När jag senare kollade mejlen hade jag fått svar från Lyckeby Bibliotek i Karlskrona. De som hade en bokcirkel där de läste och diskuterade. Nu senast Gösta Berlings saga. Som jag på måfå efter en impuls hittade med det första på nätet när jag googlat på "bokblogg". Och som jag efter att ha pratat med bibliotekarien som höll i cirkeln skickat böckerna med ett följebrev från OK på min ilande väg till "kvällen före" Värmlandsmässan och ett möte med Värmländska Författarsällskapet. Allt gick så fort att jag inte hann vara eftertänksam. Lika bra.

Bibliotekarien skrev att de nu efter påsyn av böckerna ville köpa dem, fast jag inte angett något pris, men att jag skulle skicka fakturan till Kulturförvaltningen (in blanko!). Jösses. Får väl höra med henne så vi inte missförstått varandra. Jag kanske inte var ett under av klarhet. Visst får de köpa böckerna. Fast jag hade gått här och tänkt för mig själv att om de bara ville läsa böckerna i sin cirkel så kunde de få dem gratis. Men det ska jag väl inte säga högt. Om inte jag värderar dem själv, vem ska då göra det?

Men jag vill ju så gärna bli läst! Jag skulle gladeligen gå på gatan för att få ihop till tryckerikostnaderna! Bara någon vill läsa dem! Jag bryr mig inte om att ta betalt. För böckerna. Oj, oj, oj ... Hoppas ingen ser det här ...

Efter överreaktionen ovan kan jag ändå konstatera att jag fått ett positivt svar från Karlskronas biblioteksverksamhet. Kan det vara en varslande föraning om att få ett positivt svar tillika från Bokhörnan, som bokhandeln heter där?

Och i Ljungby heter den Ljungby Bok & Kontorshandel.

Bäst att skynda sig att säga godnatt.




... natti natti.



  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post25