Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


Andra dagen

Om böckerna och skrivandetSkapad av Lisbeth 2011-11-19 23:21
Även i dag åkte jag de 15 milen för bara ett par timmars deltagande i mässan. Men vad ska jag göra? Stanna hemma kan jag inte. Och jaga i väg som en skållad råtta på morgonen orkar jag helt enkelt inte, lätt konvalescerad som jag fortfarande är. Och sena eftermiddagarna måste jag med hjälp av en pannlampa jobba med veden. Det är icke förhandlingsbart längre som det fått vara tidigare under sommar och höst. Sent ska syndaren vakna kan man tycka. Och bara två föredrag har jag hunnit med.

Vi får väl hoppas jag hinner med mitt egna i morgon, söndag!




Den här mannen och hans antikvariat gjorde mig omedelbart oerhört lycklig! För längst ner i en hans bokhyllor råkade jag precis gripa tag i den bok som jag absolut inte kunde motstå, En saga om en saga, av Selma Lagerlöf. Jag betalade glatt den ringa slanten. På väg därifrån böjde jag mig än en gång till golvet och vad hittade jag väl där? Jo i ett enda grepp fattade tag i den andra boken jag haft i tankarna ett bra tag, Gösta Berlings saga! Oh Selma, Selma - tack!

Dessa båda böcker lyfte jag utan att tveka upp ur hyllan utan att först nått att läsa på bokryggarna. De ropade just på mig - och jag hörde dem!





Här sitter jag en stund och signerar vilket innebär att man sitter och ler mot folk men vänder blicken lite diskret åt sidan så snart ögonen möts för att inte värka påträngande. Någon stannar då och då upp och vi växlar ett par ord men någon kommers är det knappast fråga om. Det är mer en utställning än något annat.




Fast man får ändå vara beredd på allt och lite till!




På vägen hem till vedhögen som är lika hög ungefär som stugan den ska värma upp en vinter. Kanske är det ett mått på förväntad energiåtgång grundad på vetenskap och beprövad erfarenhet? Stämmer gör det i alla fall. I stort sett.

Dimman låg bitvis tät när jag körde hemåt, ibland sjönk den delvis undan och låg över nejden likt en aura som håller andan och blir så stilla som om den var död. Och skön, så skön.




Båda bilderna är tagna på Baggerudsvägen strax efter Nybygget. När man ser något så här vackert är det som om man kryper ur kroppen - klarar inte av att vara kvar där - och ändå har man den starkaste närvarokänsla.




Något har den minskat vedhögen, men se stugtaken skymta där bakom. Hela tiden hade jag en envis rethosta. Och när jag kom in fick jag snuva också. Jag tänkte att det var mögel och damm och kanske också sorkspillning i veden så man drar på sig sorkfeber också. Jag hostade och nös gladeligen för att rensa ur mig främmande ohälsosamma partiklar.

Min älskade kanna jag har för att skölja näsan har jag lyckats knäcka pipen på vilket inte var någon större ansträngning. Ska försöka få tag på en ny från Gamla stan där en jeppe sitter och drejar dem om han finns kvar. Det var i slutet på Västerlånggatan precis innan Österlånggatan tar vid till vänster upp i en liten backe han hade sitt krukmakeri.

Det finns inget bättre när man blir förkyld än att skölja näsan i princip varje gång man måste snyta sig. När barnen var små kallade vi det för att vattensnyta sig. Då slapp man bli sårig.

Men nuförtiden går det knappast att undgå, att bli sårad. Vi hinner inte stanna upp och reda ut oklarheterna. Knappt ens snyta sig.

Jag skriver i stället. Kram, kram.

PS Men visst var det förunderligt med böckerna Selmas!






  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post22