Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


Blöt ved och dimma

Om böckerna och skrivandetSkapad av Lisbeth 2011-11-16 21:43
En liten kortis.

Tänker på min bok Uppgörelsen och på vad jag ska säga (och inte) på söndag.

I eftermiddag blev jag intervjuad av ortens tidning. Vad den handlar om, det är frågan. Som jag inte vet om jag ska besvara så här i förväg. Det är inte så enkelt som man kan tro. Det är lättare att berätta om en film. Eller är det inte? Särskilt som man inte själv har gjort den.

Blev ombedd att komma in på förmiddagen men det gick ju inte. För då måste jag bära in och stapla ved. Blöt dito. För katt-pojken som tycker om att leka herre på täppan har legat och kloat högst uppe på presenningen och låtit regn och rusk rinna utför vedträden ända ner i botten där mer än halva högen tippats rätt på marken utanför de utlagda pallarna och väter sig underifrån också.

Jag upptäckte det för två dagar sedan, då jag äntligen vaknade upp ur lunginflammationens dis och dvala. Sedan dess har jag stapplat med den överfyllda vedkorgen in i vedskjulet och staplat och staplat. Piskan på ryggen består av minusgrader och en vedhög förvandlad till ett kompakt och i marken fastfruset isberg.

Då blir det inte nådigt med värmen i stugan. Då får jag verkligen sitta och skriva i en sovsäck som jag tänkt att göra i alla fall, men nu blir det allvarligt och livsfarligt. Asch nej. Men lite träligt blir det kanske. Får väl skilja agnarna från vetet och lägga de någotsånär torra för sig och de blöta för sig.

Var på sjukgymnastiken med armen. Går det bra, undrade hon. Har du märkt någon skillnad. Jag berättade om högen. Men tog ändå tacksamt och hurtigt emot fler övningar som faktiskt är väldigt välgörande trots allt.

Bilen har också fått sin make-over. Försetts med vinterdäck. Utan dubbar. Kändes skönt på vägen hem från stan i dimljusens milda sken då temperaturen varierade från -1 till +4. Det senare här i Vänerkustens klimatzon 2. Alltid något.

Lev väl och ta det lugnt.

Uppgörelsens stund är nära. (Kanske skulle jag ha kallat den för Domedagen ...?)

Okej.

  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post20