Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


Trädgårdsdags I

jag och mina livSkapad av Lisbeth 2015-04-30 00:25

God morgon, trädgårdens ädla riddare, tomtefar med sin tomtenisse! De välkomnar mig när jag öppnar dörren och kliver ut på trappan.

Karlnilssonstugan ligger på Svartberget, nu dekorerat med blå scillor, spädgröna myskmadror snart i blom med sina vita stjärnor och aklejor i rosa, vitt och blålila, under och mellan rododendronbuskar samtidigt blommande ton i ton. Murgrönorna övervintrar här intill Vänerstranden i zon 2, de ringlar sig upp i Häggmispeln, här i bakgrunden med strax vita blommor som sedan blir bär till småfåglarnas förtjusning.
I våren samlas fåglar som annars inte är synliga vid fågelbordet, domherrarna med sina röda bröst och de små grönsiskorna vars fjäderdräkt är kanariegul. Hanarna kommer till trädgården medan honorna ruvar sina små som snart behöver matas av dem båda med feta och nyttiga solrosfrön.

Scillornas himmelsblå blommor matchas snart av gullvivorna som just håller på att slå ut. I fonden anas murgrönornas slingor i Häggmispeln.

Öster om stugan ligger först den inre trädgården som inramas av en stenmur som Karl Nilsson, min älskade andra pappa - min första käraste pappa dog då jag var fjorton - den andra, Kalle, adopterade mig på yngsta dotterns tolvårsdag (då hon fick en morfar i födelsedagspresent!). Han byggde Karlnilssonstugan med sina egna händer och en värkande rygg, den senare som han kurerade genom att lägga sten på sten i den fina muren. När japanska klätterrosorna blommar framför den ska jag fotografera dem och muren. Då blommar även den blodröda Flammentanzen och rosa New Dawn som tillsammans med den gula Tellmankaprifolen klättrar på garageväggen mot öster.
Dessa förevisas då tiden är mogen (för blomning).

Den mot ogräs skyddande markplasten håller jag efter tio års försök att ta kål på kvickroten som frodades i fyllnadsmassorna som täckte igen hålet efter grävningen. Nu tar jag bort delar av den i tro att "kvicken" har gett upp, men ack icke! Så här kämpas!

Under plasten kom en liten paddunge fram, yrvaken och uttorkad. Har inte ännu fått ut sjövattenpumpen så jag fick koppla slang till dricksvattnet och spola i fågelbadet som ligger i en glänta i det lilla skogs- och bergspartiet strax söder om stugan. Ungen måste få blöta sin torra lilla kropp!

Fick åka ett ärende de tre milen in till staden. Jag hann väl med någon timme ytterligare medan det blev allt kyligare i luften då solen gått i säck som jag trodde. Då blir det regn nästa dag, Valborgsmässoafton. Men så lystes panoramat upp, jag vände mig om, och se solen under den "uppdragna rullgardinen som jag brukar kalla fenomenet när kvällssolen så nådefullt får värma oss en liten stund innan den försvinner till andra nejder nedan horisonten.

Slutar aldrig att förundras! Ingen solnedgång är den andra lik. Variationerna synes vara oändliga!



  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post160