Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


Superparadoxen, eller hur man än vänder sig har man ändan bak ...

Politik och samhälleSkapad av Lisbeth 2015-01-27 22:21

Yttrandefrihet och extremister, terrorister och islamister, islamofober och antisemiter och till råga på allt liberala eller sekulära muslimer. Jag blir så förvirrad. Men det är inte oskuldsfullt och acceptabelt att bara rycka på axlarna och le lite vänt och ursäktande. Jag måste försöka reda ut begreppen och försöka snitsla någon slags kryssbar bana mellan de grundskär där himlen riskerar ramla ner.

Nationalencyklopedins definitioner:

Nationalencyklopedin, yttrandefrihet, http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/yttrandefrihet, hämtad 2015-01-27

Nationalencyklopedin, extremist, http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/extremist, hämtad 2015-01-27

Nationalencyklopedin, terrorist, http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/terrorist, hämtad 2015-01-27

Nationalencyklopedin, islamist, http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/islamist, hämtad 2015-01-27

Nationalencyklopedin, islamofobi, http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/islamofobi, hämtad 2015-01-27

Nationalencyklopedin, antisemitisk, http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/antisemitisk, hämtad 2015-01-27

Regeringsformen tillförsäkrar var och en yttrandefrihet. Samma bestämmelse i grundlagen ger rätt till informations-, mötes-, demonstrations-, förenings- och religionsfrihet vilka utgör förutsättningarna för yttrandefriheten.

Yttrandefriheten får begränsas av i lag uttryckliga förutsättningar. Först gäller de allmänna reglerna för att tillgodose det nödvändiga ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle men aldrig får sträcka sig så långt att den hotar den fria åsiktsbildningen och aldrig enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan åskådning.

Vissa speciella regler finns gällande yttrande- och informationsfriheterna som endast får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjning, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet eller beivrandet av brott.

I övrigt får begränsningar endast ske om synnerligen angelägna skäl föreligger, och då beaktas betydelsen av största möjliga yttrandefrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.

I praktiken utgör brottsbalkens regler om förtal och förolämpning de viktigaste begränsningarna i medborgarnas yttrandefrihet, därnäst de om hets mot folkgrupp och uppvigling.

Landets grundlagar är statens starkaste lagar då de konstitutionerar själva landet liksom medborgarnas rätt- och skyldigheter i förhållande till staten och varandra. Vi har rätt till vilka åsikter vi än vill ha, vi har rätt att uttrycka, trycka och publicera dem. Vi lever i ett fritt land. Men vi får också stå vårt kast. Det är vårt ansvar och vår skyldighet. Vi har ingen immunitet mot sanktion och straff om vi förtalar, förolämpar, hetsar mot folkgrupp eller ägnar oss åt uppvigling.

Nu i den sena timman tänker jag som så, att hela ordningsapparaten måste skärpa till sig och sin tillämpning av yttrandefriheten och som hökar bevaka dess begränsningar, som om de inte följs obönhörligen ska leda till sanktion. Den som förtalar, förolämpar, hetsar mot folkgrupp och uppviglar, dvs eggar upp till motstånd eller uppror/upplopp, ska lagföras, dömas och straffas om personen befinnes skyldig till brott.

Jag är fruktansvärt trött på alla hemska invektiv med smädelser, klander och hot. Det får vara slut med det nu.

Polis, var är du?? Och var finns åklagare som vågar väcka åtal även om man inte är hundra på att det leder till en fällande dom?

Det måste bli en annan ordning annars går det åt skogen med alltihop! Folk ska inte behöva vara rädda för att gå ut och röra sig på gator och torg. Rädslan ger plats för dem som vill åsidosätta och attackera vår demokrati och skrämma till tystnad. Man må vara troende eller sekulär. Det är vars och ens ensak, vare sig man är muslim eller kristen, jude eller ateist, rik eller fattig, oavsett kön, ålder och etnisk bakgrund. Ingen ska behöva dölja sin särart utan våga vara den man är och vara stolt över det.

En sak till bara: Paradoxen. Självmotsägelsen. Det omöjliga uppdraget. Här gäller att hitta den rakbladstunna gyllene medelvägen mellan ytterligheterna! Att inte backa. Inte ge upp! Den är värd att finna för då löses knuten och allt faller på plats. Man har funnit en högre sanning.



  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post153