Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


NATO - Makt eller Mening?

Politik och samhälleSkapad av Lisbeth 2015-01-14 15:46
I det nyligen genomförda Folk & Försvar i Sälen fick NATO-frågan stort utrymme. Det var Alliansen som drev på frågan, i varje möjligt sammanhang där det kunde tas upp. På grund av det förändrade säkerhetsläget i vårt närområde och att det var synnerligen angeläget med att åtminstone tillsätta en utredning om för- och nackdelar!

Det kännetecken som Alliansen alltmer bekräftar som sitt är att de aldrig lyssnar. De lyssnar inte på svar och de undviker att gå in i en dialog. Det kallas för partiledardebatt men det man kommer med är valpamfletter. Synnerligen tröttsamt och irrelevant.

Vi väljare är dödströtta på att höra hur bra och hur dåliga partier är! Var god och överlåt det åt oss! Vi bildar oss vår uppfattning och fattar våra beslut utifrån den politik partierna för! Och det resultat som ord och löften leder till! Vi fullkomligt hatar både demagogin och demagogerna! Kränkande! Nedlåtande!

Gång på gång förklarade de rödgröna att även endast en utredning om eventuellt införande av NATO skulle uppfattas som ett första steg i ett avtal. ett påstående som givetvis inte kommenterades av den aggressiva oppositionen.

Det är inte bara i vår närhet utan även i Mellanöstern, ISIS och andra terrororganisationer som våra potentiella fiender finns. USA är också en fiende eller rättare sagt fiendens fiende. Därmed också vår.

Kina och Indien framstår också alltmer som stormakter. Här platsar även Storbritannien och när det gäller Afrika finns väl Frankrike allra mest i skottgluggen. De forna Sovjetstaternas intresse och engagemang i NATO är heller inget som berör Sveriges säkerhetsläge. Eller för den delen Finland som är vår närmaste vän säkerhetsmässigt och historiskt. Norge och Danmark bekände ju redan i andra världskriget färg och lierade sig. Förståeligt, de drabbades av kriget.

Men Sverige har kunnat stå rak och stark för freden. Vi har blivit en fredens symbol i omvärlden. Tänk bara våra uppdrag inom FN! Jan Eliasson, för att nämna någon. Det finns många andra som har medverkat till fred i världen. Sveriges varumärke är fred och rättvisa. En vän till mig, sedan någon halvår hitkommen från Syrien, sa till mig:

- Du kan inte ana hur högaktat Sverige är i Mellanöstern! Det är det absolut mest beundrade landet i världen. Europa är också högt aktad, men Sverige! Sverige framstår som det allra mest utvecklade landet i världen, modernt och vackert, underbart klimat (inte hett som hos oss), en rättsstat inte minst, och det står för fred, trygghet och jämlikhet. Ni har ett kungahus, men i övrigt är alla lika värda och blir rättvist bedömda.

Det här med fiendens fiende, USA, gäller för Ryssland och det gäller för hela Mellanöstern. USA betraktas som det land som förstörde välståndet i alla de länder där USA har intervenerat. Oavsett graden av korrekthet är det den allmänna meningen där.

Därför ligger även Sverige betydligt sämre till vad gäller terrorism om vi går med i NATO.

Därför kommer våra oroshärdar från tre håll, två av dem från oresonliga despoter.

Så ur säkerhetssynpunkt bör vi avstå att gå med i (även att utreda) NATO. Och vi bör bevara vår ställning i världen, vårda vårt varumärke som är unikt! Inget annat land i världen har något motsvarande. Sverige är unikt. Låt oss bevara det.

- Vi behöver inte vara världens samvete, sägs det ibland. Varför inte? Om vi nu är så högt utvecklade här i Sverige, inte bara tekniskt och socialt/ekonomiskt utan även mentalt/emotionellt, har vi - mer än något annat land - haft möjlighet att förmera vår förmåga till medkänsla med andra. Vår medkänsla är unik och sträcker sig till människor långt utanför den närmaste krets där vi själva drabbas.

Kanske har vi haft hjälp av att ha haft fred så mycket längre än alla andra. Vi har inte behövt bli ockuperade. Vi har inte behövt strida för våra liv i den meningen, där det handlat om att döda eller dödas. Det har gjort att vi kunnat utvecklas på områden som inget annat land har haft samma möjlighet att göra.

Låt oss därför till varje pris värna om den förmån som vi fått, att få behålla liv, hälsa och psyke. Det manar till ansvar, ett långt större ansvar! Vi har åtnjutit en avsevärt större frihet, den största av alla i hela världen. därför är också vårt ansvar större än alla andras.









  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post151