Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


Yttrandefriheten, rätten framför alla andra

Politik och samhälleSkapad av Lisbeth 2015-01-09 17:26

Nu jävlar kan jag inte tiga längre!

Yttrandefriheten håller på att bli så utsträckt att den hotar brista. Från att ha uppfattats som en av våra mest uppburna och högt hållna grundlagar, och världen över besjungen som helig och orörbar, och inget pris är för högt för att beskydda den, är den på väg att förlora sin ursprungliga, avsedda betydelse. Jag mår illa.

Yttrandefriheten har blivit till ett verktyg att slå i huvudet på misshagliga, föraktade personer och företeelser. Medias aktörer har getts immunitet och oinskränkt rättighet att fritt bruka det förnämliga och användbara vapnet.

All frihet måste motsvaras av ansvar. Ansvar i både vid och djup bemärkelse. Varje frihet som en tar sig innebär i någon mening en inskränkning eller intrång för en annan eller för något annat. Friheten har ett pris, där man verkar räkna på det egna priset men negligera vad den kan kosta andra.

Frihet är därför, mer än något annat, en moralisk plikt. Inte ett upprymt tumlande. Åtminstone inte när den handlar om friheten att yttra sig. Friheten är i det avseendet snarare en skyldighet - att våga sig utanför sin bekvämlighetszon - driven av rättrådighet.

I det perspektivet framstår satiren som tveksam. Om den inte används för att avslöja makten. Men om den vänds mot privata personer som inte ingår i samhällets maktsystem, då religionen är en privatsak - en relation mellan individ och Gud, en livsinställning - blir satiren till ett personligt påhopp.

Man kan inte häckla Gud och trosföreträdare avskilt - de är abstrakta företeelser, oåtkomliga för vadhelst man slungar mot dem - utan det är hela den population som omfattas av religionen som drabbas och blir lidande. De är skyddslösa mot den skada de åsamkas.

Därtill kolliderar yttrandefriheten med både religionsfriheten och åsiktsfriheten och urholkas tillsammans med dessa.

Med anledning härav är det överhuvud taget tveksamt om satiren alls ska användas i utövandet av yttrandefriheten. Humorn är en helt annan sak.

Att höra dessa mantran upprepas gång på gång av statsmän världen över medan horder av ambulanser och polisfordon samt svartmunderade poliser och säkerhetspersoner omringar ett obestämt antal terrorister på olika håll i Paris och trakterna runt däromkring, får vågor av overklighetskänslor att skölja över mig. Allt detta för att försvara rätten att publicera och därmed hjärntvätta en allmänhet jorden över som efter att ha snurrat runt några varv träffar sitt mål: varje troende människa på denna jord! Inte bara som i det här fallet muslimer, nej, varenda individ som har en andlig livsinställning skadas och försätts i sorg.

Sedan, att det finns extremister som blir utagerande, trasiga individer som inte har det hölje som kan hålla igen våldsamma reaktioner, är en helt annan sak. Om de finner att deras uppgift är så viktig att den är värda att dö för, så är det knappast något man kan göra åt det i skarpt läge. Det är klart väldigt tragiskt att aningslösa och lite naiva människor ska behöva sätta livet till för att de inte förstår bättre. De har blivit påhejade att gå allt längre och längre i sina uttryck, och till slut har de gått längre än de borde och mördarna slår till, de som tränat på att besegra fienden bland fienderna, de som bärs upp av sitt hat och har ondska som livshållning.

Ett djupt och äkta världsomspännande samtal måste äga rum snarast med företrädare för alla relevanta professioner i syfte att utforska vad som ligger bakom våldsverkan och terrorism. Här får man inte glömma olika beteendevetare som antropologer och socialpsykologer samt historiker inte minst.

För dagens situation finns att söka i historien om Ottomanska riket, de båda världskrigen och bildandet av nya stater med konstgjorda gränser, kolonialiseringen och råvaruutvinningen, helt enkelt söka orsakerna till de sakernas tillstånd vi försöker komma tillrätta med i dag.

Jag kan inte hjälpa, jag tycker så himla synd om allihop! Alla är de offer.







  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post150