Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


I mörkret syns stjärnorna

DagboksanteckningarSkapad av Lisbeth 2011-11-09 21:25
Jag tycker om den mörka årstiden när det är svart utanför fönstren. Bara när det är månsken ser man något. Annars ingenting. Ändå vet jag att det riktigt dallrar av liv där i det svarta. De svarta hålen i universum är inte tomma utan proppfulla med en densitet som överträffar allt. Vad jag menar är att det man kan se (i mörkret) är mer än det man ser (i ljuset). Min fantasi flödar i mörka vintertid. Där finns mer att hämta.

Och vilken lycka när mörkret lyses upp! Som i dag när solen visar sig för första gången på länge. Eller är det bara inuti mig det har varit mulet och grått?

Så jag går ut, låtsas inte om min övergivna trädgård (pga lunginflammationen; tennis-/musarmen skyller jag på, begravningen som jag aldrig gick på, depp, depp; jag gillar Johnny Depp) och ser bara det friska och sköna.


Det första jag får syn på är en upp- och nedvänd regnbåge. En bit längre bort mot udden svävar en liten tapp till ...


Jag blir alldeles till mig! Annars var himmelen så här blå! Det blåaste jag sett!


En blå frihet.


Och bort mot piren vid Karins ser det ut så här!


Hårda klippor blir alldeles som mjuka och sköna ... (även de inuti ... mig).


Lilla stugan är salig av lycka. Viskar hon i mitt öra.


Vi också ...


Och vi som hann med att blomma i år, prasslar höstastrarna så förnöjt.


Ja åg ä nöjder, tänk bare på siklöja, "lögera" som di kalles, sa sjöa o log.


Bort mot båtarna ner mot hamn lägger sig solen och myser
Är ni glada här i min famn att jag nu äntligt lyser
Nu är natten och nu är ro, vila stilla ni kära
Rädes icke, ni söta små, ty full av sken helt nära
Vandrar månen på himlen blå och tittar in genom rutan
Ser till att ni inte på något vis får frossa, frys och ryser
Så sov så gott, lilla söta knott och någon yrvaken mygga
Ni kan alltid, jag lovar er, känna er lugna och trygga.

Sol och måne, vatten och vind och blommor och träd och jorden och eld
Och de små fåglarna, fiskarna och alla fyrfota djuren.

Älskar er.

Som en enda stor familj.

Är vi.


  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post15