Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


Fascismens kärna: "det var bättre förr" ...? Men hjälp! Vad händer?

Politik och samhälleSkapad av Lisbeth 2015-01-07 11:05
Först, morgonen
Gick upp tidigt trots orolig natt. Bestämde mig för att nu fick det vara nog med att sova bort halva dagarna. Kom in i den rytmen när jag höll på med mitt manus. Jag var så inne i min parallella värld att jag bara lät mig föras med i de vågor som inspirationen förde in mig . Och inte blev det bättre när jag skulle hinna redigera klart inför deadline. Då jobbade jag så länge jag orkade, sov någon timme, och så på det igen. Middag kunde jag äta mitt i natten. Gå och lägga mig vid sjutiden på morgonen och sedan huller om buller resten av dagen. Hade jag tur hamnade jag rätt vid något tillfälle som genast sattes ur spel redan nästa dag. Nej usch. Varför utsätter man sig för ett sådant självplågeri! Och värst är Luther, som förebrår mig för min brist på disciplin!

Det här året tänker jag äta rätt (och lätt!) samt motionera. Och tillåta mig återgå till den dygnsrytm som fungerar bäst, särskilt under själva författarfasen då råmanuset kommer till: vettigt sänggående, men framför allt tiiidigt uppgående i ottan med kaffetermosen och smörgåsarna väntande vid datorn, allt för att ta tillvara det öppna, orörda och ostörda sinnet. Inga tankar eller intryck utifrån, bara den inre värld ur vilken jag hämtar skeendet och tecknar ner.

Nog.
Hursomhelst, öppnade dörren för jag hörde ett motorljud. Snö! Och herregud vad fint!


Det kom från sjön! En av fiskebåtarna är ute, syns bara som en liten prick med min lilla katt i förgrunden.


Tog kaffet med mig till laptoppen, satte mig vid matbordet så jag samtidigt kunde lyfta blicken och titta ut på den lugna sjön och snön på altanräcket - oj vad det har stormat och blåst de senaste dagarna! Första dagen det är riktigt lugnt. Då försvinner liksom minnet av ovädret. Det är likadant när det är soligt på sommaren, att det inte går att föreställa sig gråvädret och regnet.

Ska bara kolla runt lite på omvärlden. Men, va fan. Sverigedemokraterna på DN Kultur. Har varit lugnare annars, under helgerna. Och jag har överdrivit en lätt förkylning och tagit time out, liksom hoppat av jorden för att få leva livet i min lilla kula. Har jobbat i trädgården och kört ved men annars hållit mig i spisvärmen inomhus. Tittat på TV och tvittrat mest, så jag har inte varit helt borta men inklivandet har skett på mina villkor.

Klickar in mig på artikeln.

http://www.dn.se/kultur-noje/sds-hat-mot-demokratin-ar-konstant/

En resummé från tider som flytt och som nu tycks gå igen.

Men vad händer? Frankrike, satirtidningen Charlie Hebdo Magazine i Paris, terroristattack ... 11, nej 12 döda och många skadade, några allvarligt ...!

Sedan hör jag att en satirisk bild på ISs ledare lagts ut på "Charlie´s". En reporter kämpar mot gråten medan hon rapporterar händelserna.

Cameron, Angela Merkel, Obama fördömer attacken och uttrycker sin medkänsla med de drabbade och anhöriga.

SvD har en pågående direktrapport:

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/direktrapport-attack-mot-fransk-tidning_4233499.svd

Jag får väl lägga åt sidan vad jag tänkt ta upp här på bloggen och eventuellt återkomma. Om jag kan.
Nämner bara vad som kommer för mig just nu:
Den fria pressen, det viktiga redskapet, den faktiska förutsättningen för demokratin, behöver den använda sin frihet till att göra narr, håna, smäda? Kan man inte nöja sig med att vara saklig och objektiv utan skruvade putslustiga känslor tillika?
Jag vet. Provokationens värde för debatten.

Nu säger en reporter: Now there is a global war against terrorism ...!

Just i går var det en intensiv debatt på Twitter där jag envist höll fast vid förnuftet. Senare tänkte jag precis på Frankrike som tydligen har ett förbud mot extremistiska, främlingsfientliga grupperingar. Varför kunde inte också vi ha ett sådant förbud?

Kanske innehåller terrorattacken i Paris svaret. Ändå, det vore så enkelt att neka demokratins fiender utrymme att hota själva existensen av denna demokrati.

Min troligen väldigt naiva fråga lyder:
α Är det fel av en demokratisk stat att (med alla medel) värna om denna demokrati?
β ... eller måste demokratin med öppna ögon vara beredd på varjehanda tillslag?
γ... och samtidigt (i stället) värna om de grupperingar /-s rätt att/som vill/
omintetgöra demokratin?


Oplanerad dialog
- Hallå! utropar plötsligt min magiska magnum katt och vaknar upp ur sin tupplur på kinesiska mattan. Fascismen som tycker det var bättre förr - vad menar du? Smit inte!
- Jag vet inte om jag klarar det nu ... är i chock.
- Jodå. Du får allt försöka och inte ge upp i förväg!
- Det får bli en kortvariant då ... om du envisas.
- Kort och kort. Du behöver förklara dig! Bamsen såg bistert på mig.
- Åh ... Jo, det var så här. (Gulp)
- Shut, mam, shut ...!
- Jo, det började med att jag kunde se konservativa drag i både ordval och klädsel hos de nationalkonservativa (SD). Men det var först när jag läste om och tog reda på i bl a muslimska intervjuer på film och videos som en idé föddes. De pratade t ex om Ataturks omfattande förändringsplan som han också genomförde i Turkiet med västerländskt influerande på klädsel och näringsliv samt frigörelse för kvinnorna som gick ut i yrkeslivet, skaffade sig hög utbildning, jämlikhet, och stora satsningar gjordes på universitet och forskning.
- Du menar att Turkiet är detsamma som Mellanöstern?
- Det menar jag väl inte direkt, däremot att Turkiet var tongivande i Ottomanska riket som under Ataturk övergavs alltmer för den västerländska kulturen.
- Men då blev de moderna, kan man väl säga? Var får du det där "bättre förr" ifrån?
- Jo, det fanns en motkraft som saknade de privilegier de haft, särskilt männen, och som gjorde uppror mot medelklassen som var den som först anammade den nya livsstilen. Ur den motkraften eller motståndet växte IS fram (Islamiska staten) som vill ha tillbaka det Ottomanska riket och tolkar in stöd för sina brutala metoder i Koranen.
- Vad tycker de andra då? Medelklassen? Kvinnorna? frågade min bamsekatt och plirade.
- De tycker inte om det enligt de kvinnor som intervjuades. De vill inte gå tillbaka till det gamla. De la undan slöjan i början på 1900-talet och vill inte ta på sig den igen.
- Vad tycker männen, medelklassmännen alltså?
- En imam pratade sig varm för det utvecklade Turkiet och menade att det inte finns några förutsättningar för att införa sharialagar och stänga in kvinnan i hemmet igen. "Slöjan," sa han, " den utgör logan för den här rörelsen. Att återigen äga kvinnan, hemmet och allt, vara hemmets herre."
- Slöjan?
- Det känns svårt att utpeka kvinnorna, jag är vän med flera som bär slöja. Men han upprepade det flera gånger, att slöjan var tecknet på återgången till det gamla. "En växande splittring i samhället", sa Imamen. "Medelklassen vägrar att gå tillbaka. Splittringen blir allt större. Förr levde de olika kulturerna och religionerna fredligt och vänskapligt sida vid sida i det Ottomanska riket som var ett organiskt bildat land, inte skapat genom politiska beslut. Men de konstgjorda gränser som blev resultatet när staterna bildades skapade motsättningar som man inte ser sig någon råd för hur de ska lösas."
- Är det här du har bakgrunden till ditt påstående om att det var bättre förr?
- Inte "påstående", kära kattskatt. Nej fråga, är det. Jag ställer bara frågor men har inte några slutsatser. Har inte kunskaper nog för det. Men om det är så att man finner "den nya tiden" människofientlig kan man förstå att man vill ha tillbaka förhållanden som man tyckte var bättre än de som de byttes ut mot.
- Såklart det är bra att känna till orsaken för att åtminstone litegrann förstå verkan, så som nuet har blivit, sa kattastackarn och gäspade. Även om man inte kan göra nåt åt det, fortsatte han, så vet man i vart fall nåt om vad som ligger bakom. Så får man lita till försynen, tillvarons goda krafter och till Gud förstås. Eller hur, matte?
- Jepp.


Notering
Jag har alltså lånat erfarenhet från Ottomanska riket för att försöka förstå de motsättningar som kommer till uttryck i vårt land i dag, t ex i Sveriges riksdag mellan progressiva och konservativa partier, främst vad gäller det nationalkonservativa partiet (SD), som utmärker sig särskilt genom sina fascistiska rötter och sin främlingsfientlighet, vilka möjligen utlöses av krafter bottnade i att man vill ha tillbaka folkhemmet och samhället som det var förr.





  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post149