Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


Folkets röst mindre värd än de folkvaldas?

Politik och samhälleSkapad av Lisbeth 2014-12-29 05:43


Decemberöverenskommelsen kom som en glädjande julklapp, julöverenskommelsen. Jag vaknade till jublet på radion, oj vilken känsla! Hela hösten har man kastats fram och tillbaka. Nu hade det landat i något att bygga vidare på.

Längre fram på dagen började kritiska röster höras. Upprörda känslor samt ilska och förebråelser vändes mot partiledare som beskylldes för att ha gjort en sådan dålig deal. Riktigt förbaskade var några. Särskilt hos Alliansen. SD såg rött förstås.

Därefter kom det att handla om att överenskommelsen var ett brott mot demokratin, mest hos Moderaterna som det verkade. Och hos Miljöpartiet, KUs riddare, Peter Eriksson själv. Det hedrar honom. Han har nog inga baktankar och använder demokratin som förevändning.

Däremot tvivlar jag inte ett ögonblick på att det förekommer hos moderater i enlighet med deras renome. Förargligt för dem som nu börjat flytta hem sina förmögenheter till det nya skatteparadiset Sweden.

Hur demokratiskt är det, kan man undra? Skatteflykt för vilken utfärdats amnesti under Alliansens milda styre. Såklart de skyr varje form av beskattning. De behöver inget skyddsnät som försäkrar dem, likt de andra fattiga satarna. De som hamnat hos socialen eller fas 3 när sjukförsäkringen inte längre täcker. Trots att de månatligt betalat in sina premier.

Det var en liten utvikning. Tillbaka till demokratifrågan.

Partiledarna har således kommit överens om att man inom såväl Alliansen som De rödgröna ska ”släppa fram” det partis statsminister jämte budget som fått de flesta rösterna vid det allmänna valet och bildat en minoritetsregering på mindre än 50 procent av rösterna men ändå fler än något annat parti eller någon koalition kommit upp i. För att ge den regeringen en chans att regera på sin budget. Sedan är det ändå så att regeringen får söka stöd i riksdagen för sina propositioner och förslag framöver. Men utan budget är det ju kört redan från början.

Odemokratiskt att inte var och en får rösta som den vill, menar olika företrädare för Alliansen. Och som sagt Peter Eriksson.

Låt oss granska det onekligen bestickande påståendet, hur det faller ut i praktiken!

Redan tidigare viner ju partipiskan på den som inte röstar som man kommit överens inom partiet. Den som frångår det blir hängd redan i dag. Så väldigt få har vågat sig på det tidigare, innan den aktuella överenskommelsen. Redan nu röstar man inte som man tycker efter eget huvud utan efter vad man kommit fram till i överläggningar inom resp parti.

Vad är då skillnaden jämfört med nu? Och varför decemberöverenskommelsen?

Jo, den makt ett parti kan få genom att som nu, vid riksdagens röstning av statsbudgeten, liera sig med den i det allmänna valet "förlorande" konstellationen/parten och därmed stoppa den nya regeringen som förvisso fått väljarnas flesta röster men som med dylik manipulation blockeras/saboteras/störtas.

Vilken effekt får ett sådant agerande på de allmänna valen och väljarnas benägenhet att gå och rösta?

Om de facto riksdagens röstning väger tyngre än väljarnas vid de allmänna valen, förlorar dessa i legitimitet – och då är verkligen demokratin i fara! Då har vi snabbt förflyttat oss från rättsstat till bananrepublik!

Därför, skärp er gubbar och käringar, och sluta upp med att vakta era egna privilegier!

Det är allvarligt och riskerar bli ett sänke för förtroendet och den tillit som fortfarande förhoppningsvis finns för vårt samhälle. Och då kan människor börja tycka att det är meningslöst att rösta, och då ligger Sverige riktigt illa till, också i omgivningens ögon!

Förtroendet för vårt land internationellt riskerar gå förlorat om vi inte kan tillämpa en struktur och principer som har legitimitet hos allmänheten.

Sedan, att man måste samarbeta över partigränser, är en självklarhet. En stor maktkoncentration kan tyckas förenkla regeringsarbetet men kan samtidigt skada den öppenhet och transparens som är så viktig gentemot allmänheten och väljarna. Det är därför av största vikt att olika viljor och åsikter hos de politiska företrädarna synliggörs, liksom kompromisser och överenskommelser.

Ett beslut som fattas efter ett enande av motstridiga viljor kan återspeglas i motsvarande process hos befolkningen i stort. Då blir det mycket lättare att sedan få gehör och att implementera en förändring som människor på så sätt fått deltaga i.

Det är folkviljan som ska vara i fokus, inte maktkamper mellan stridande beslutsfattare som i själva verket ska vara medborgarnas lyhörda tjänare och inte tvärtom.





  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post147