Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


SD – Sveriges Fremskridtsparti? Danska lärdomar – välkomna!

Politik och samhälleSkapad av Lisbeth 2014-12-07 02:33

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/469206?programid=1300

Lyssnade på P1 Konflikt på lördagsmorgonen. Det handlade om dansk Folkeparti, ett nationalistiskt konservativt parti som 1995 bröts ut ur Mogens Glistrups dansk Fremskridtsparti för att slippa ”byfånarna” och som alltsedan dess leds av Pia Kjaersgaard. De var (är) ett protest- och missnöjesparti i Danmark som påminner om Sverigedemokraterna (SD) hos oss. Fanns något för oss att lära av våra grannar?

Frågan är särskilt intressant då SD genom sin vågmästarroll nyligen utlöste en regeringskris. Det skedde när riksdagen skulle rösta för vilken budget som Sverige skulle regeras med. När SD som väntat var förlorade i röstningen på sin egen budget valde de att gå emot vedertagen praxis och tillika rösta på Alliansens budget. Därigenom bortröstades regeringens budget och krisen var ett faktum. Då regeringen inte kan regera med Alliansens budget och politik bestämde sig statsministern för att gå till extraval (nyval) framför att göra ett omtag med dött lopp.

Nyvalet är satt till 22 mars och utlyses efter beslut i riksdagen vid årsskiftet, i enlighet med förordningen. För att undvika att situationen ska upprepas bör riksdagen, i ett tillägg till förordningen, göra ett förtydligande i den procedur som gäller vid röstning, nämligen att partierna endast får rösta en gång per tillfälle.

Dagen före då röstningen av statsbudgeten skulle äga rum meddelade SD i presskonferens hur de skulle rösta. Samtidigt gjorde de en utfästelse om att fälla varenda regering framöver om den inte i sin politik omfattade att invandringen ska minska/stoppas. Därmed bekände SD att de var ett enfrågeparti utan den bredd som de drev under höstens valkampanj.

Övriga partier har inte velat samarbeta med SD för att de är ett främlingsfientligt parti som anser att lösningen på alla problem står att finna i invandringen. Samtliga andra partier har en öppen och välkomnande hållning gentemot asylsökande flyktingar liksom mot dem som vill invandra som arbetskraft, varför förutsättningar för samarbete med SD saknas.

Förutom rådande humana skäl för invandring behöver Sverige öka sin befolkning av personer i arbetsför ålder. Den ökningen kan inte klaras genom ökad nativitet eller adoption av utländska barn utan kräver invandring. Orsaken är att inarbetade skattemedel inte kommer att räcka till för att betala pensionerna framöver om vi inte blir fler som arbetar. Systemet fungerar så att varje generation i arbetskraften försörjer samma generations pensionärer. Det är således inte så att en persons inarbetade pension finns på ett konto som man tar ut ifrån när man pensioneras utan det är dagens arbetskraft som betalar pensionerna genom arbetsgivaravgiften.

Men grus riskerar att hamna i maskineriet. En främlingsskräck. Hos våra nordiska grannar har redan en sådan fått fäste men inte hos oss. Kan kriget med ockupation av främmande makt ha påverkat?

Sverige är det enda nordiska land som undslapp ockupation under andra världskriget. Därmed kan man med fog mena att vi har en moralisk plikt att hjälpa krigsdrabbade människor och ge dem en tillflykt i vårt land. Vi har gott om både plats och material för att bygga bostäder och nya näringar. Vi har resurser att dela med oss av och som sagt behöver vi bli fler i Sverige.

Vi kan således förstå om attityderna till invandring skiljer sig åt mellan de nordiska länderna och deras historia. Skillnaderna i ländernas välstånd var också betydande efter kriget och har först under de senaste båda decennierna jämnats ut.

Konflikt ville ta reda på om Sverige kunde lära av danskarnas erfarenhet med dansk Folkepartis allt ökande fokus på invandringen. Sedan Folkepartiet kommit in i Folketinget har det vuxit till att bli det näst största partiet och tippas vid nästa val vara det största. Går den snabba förändringen i politiken att avläsa i attityden hos den danska befolkningen som alltid kännetecknats av gemyt och gästvänlighet och finns det i så fall lärdomar som vi kan ta till oss och ha nytta av?

I korthet är min uppfattning utifrån programmet den att attityden påverkas hos såväl befolkningen som hos de politiker som ska representera dem. Värderingarna förändras påtagligt. Likaså hur de upplever sin tillvaro i både stort som i smått.

Från att i början ha hyst ett motstånd mot de främlingsfientliga åsikter som partiet framförde har betydande attitydförändringar skett allmänt hos danskarna. Från att både upplevt sig själva och varit kända för sitt gemyt och sin gästvänlighet har de blivit misstänksamma och rädda. "Hatiska", säger några av de intervjuade nya danskarna. Både gamla och nya danskar känner ett hot som finns i tankar och känslor så starkt och så ofta/ständigt att det påverkar hela deras tillvaro och mående.

Jämställdhetsarbetet har helt avstannat förutom när det gäller invandrarna och där handlar det mer om kritik än konstruktiva åtgärder. De senaste tretton åren har arbetet stannat upp och gått bakåt. De andra partierna vågar inte driva något som Folkepartiet kan kritisera och dra väljare ifrån de andra. Pappor har svårt att kunna ta ut föräldraledighet. Förslag till pappamånader röstades ner.

Karsten Jensen, författare och debattör, säger att man helst undviker att prata om rasism utan hellre om kulturism där slutmålet för rasismen är Auswitch och för kulturismen assimilering, dvs försvinn eller finn dig i att bli diskriminerad eller assimilerad.

De tre senaste åren har främlingsfientligheten ökat med attacker på gatan mot kvinnor med slöja, de chikaneras, får slöjan avsliten. Misstänksamheten ökar mot alla minoritetsgrupper och otryggheten växer. Normaliseringen går mot, inte från utan närmar sig alltmer danske Folkepartiet, även de andra politikerna och partierna närmar sig, blir alltmer lika. Folkepartiet blir normsättande.

Min reaktion när jag lyssnat på programmet var att de andra riksdagspartierna gör rätt när de håller SD på avstånd. Hur obehagligt det än känns att inte gå in i dialog med personer i ens närhet som man kanske möter varje dag. Det tar mycket kraft och ork att avskärma sig. Det stör och påverkar ens dag och ens arbete och kanske till och med ens fritid och nattvila.

Ändock, efter att ha tagit del av intervjuerna kan jag inte annat än anse att vi alla behöver hålla ifrån oss sådana företeelser, som förminskar vår livskvalitet och påverkar menligt hur vi upplever och handskas med vår vardag och med kontakterna mellan oss och människor i vår omgivning, och som vill få oss att dela upp hela tillvaron i vi och dom. Det synes mig nödvändigt, om än det är en kortsiktig strategi, att hålla ett avstånd mellan "vi" och "dom" när vi med dom menar de som hyser och driver främlingsfientlighet. Därför att den förgiftar allt.






  • Kommentarer(1)//www.lisbethakerman.com/#post145