Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


Fria vårdvalet - hotet mot hela sjukvårdssystemet

Politik och samhälleSkapad av Lisbeth 2014-11-12 01:04
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vardvalet-kvar-trots-hard-kritik_4092693.svd

Riksrevisionen har anmärkt på att vårdvalet är dyrt och gagnar mest rika i storstad.

Förespråkarna håller med näbbar och klor fast vid att tillgängligheten ökat och tillgången till vårdcentraler och läkare har blivit större. För somliga, vill jag påstå. Men långtifrån för alla eller ens flertalet.

Men jag vill börja i en annan ände, nämligen med kostnaderna för landstingen som har skjutit i höjden. Redan då det fria vårdvalet infördes gruvade jag mig, för jag har jobbat med landstingets planering inom Blekinge läns landsting och känner till prioriteringsvåndorna.

Det man bland gemene man inte alltid tänker på är att Landstingen måste prioritera sina verksamheter ända ner på individnivå eller rättare sagt på diagnosnivå. När man beställer tid hos vårdcentralen beräknas väntetiden utifrån de symptom man har för såvitt det inte är ett akut tillstånd. Därtill beräknas tidsåtgången per patient. Allt för att få tid och pengar att räcka till för alla som behöver sjukvård.

När privata vårdcentraler etableras behöver de inte inordna sig i Landstingets prioriteringssystem och policy o utan kan ta emot hur många patienter som helst, utan urskillnad och utan att spela med väntetider. Det känns förstås väldigt bra för den enskilde patienten. Men landstingen som betalar alla vårdkostnader förutom patientens mindre egenavgift har inget inflytande på att medlen används effektivt så att en optimal vårdkvalitet erhålles.

Ju fler patienter privata läkare tar iemot desto mer lyfter de ur den landstingskassa som ska räcka till åt alla.

De allra flesta åkommor är självläkande, vilket landstingsledningen vet när de gör sin planering. Men privatläkarna behöver inte inordna sig i den. Man kan med fog säga att de ser sina patienter som kunder. De försöker sälja så mycket (enkel) vård som möjligt med högsta möjliga förtjänst.

Men eftersom vi har ett sjukvårdssystem som subventionerar den enskildes kostnad så blir uttaget ur landstingets kassa utan kontroll. Jag känner inte till vad varje besök i realiteten kostar i snitt, men jag tror inte att egenavgiften som patienten själv står för är mer än högst 25 % av det belopp läkaren får per besök. Så 75 % (om det stämmer) av varje läkarbesök betalar landstinget till privatläkarna medan patientavgiften är 25 % av den verkliga kostnaden.

Då är det inte så konstigt att det är stor läkarbrist inom sjukhusvården. För läkarna tjänar mer på läkarmottagningarna med bekvämare arbetsförhållanden och lediga helger. Så drabbas landstingen av tvånget att ta in hyrläkare i vården till otroligt mycket högre kostnader och till (otroligt mycket) lägre kvalitet.

Utifrån de här aspekterna undrar jag om det är möjligt att komma tillrätta med avarterna utan en för landet gemensam policy så att det blir slut på incitamenten till att spela ut landstingen mot varandra. Bristsituationen är således inte reell utan tillskapad.

Landstingen har inte heller kontroll över fördelningen och lokaliseringen av vårdcentraler inom vårdområdet. Tillgängligheten blir väldigt ojämn. De privata vårdcentralerna tenderar hamna i större städernas trevliga innerstadskvarter där flest välsituerade bor. Landsorten får det betydligt sämre.

Kontentan blir alltså att det fria vårdvalet i princip har fri avropningsrätt rätt in i landstingens konton och att vårdutbudet blir mycket ojämt fördelat inom vårdområdena. Etableringarna sker inte utifrån sjukvårdshuvudmännens bedömningar om hur medlen ska fördelas och inte heller om hur vårdinrättningarna ska lokaliseras utifrån befolkningsunderlaget.

Konstateras kan att det fria vårdvalet är ett hot mot hela vårt sjukvårdssystem. Vårdvalet medför stora okontrollerade kostnader, obefintlig styrning av beslutade både vårdmässiga och ekonomiska prioriteringar samt en fördelning av läkarresurser som styrs av personliga prioriteringar och vinstmaximeringar och inte av det beräknade vårdbehov som utgår från befolkningens åldersfördelning och sammansättning i övrigt. En ökad sjuklighet och sämre folkhälsa är att vänta.

Samt en avsevärt mycket sämre samhällsekonomi.






  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post130