Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


Frihandelsavtalet med USA (TTIP) - förväntningar och farhågor

Politik och samhälleSkapad av Lisbeth 2014-11-01 22:41

Det sägs att frihandelsavtalet mellan EU och USA, det s k TTIP, ensidigt kommer att gynna företagen, kanske på konsumenternas bekostnad. Då Nordiska Rådet träffades med Sverige som värd nu i veckan var det en av punkterna på dagordningen. Förhandlingsmandatet från medlemsstaterna är känt sedan några dagar då kommissionen publicerade det. Det ska finnas att läsa på Internet men jag kunde inte hitta det då jag sökte i gårkväll. Så här håller jag mig till det jag tog del av från SVT Forums utsändning från Nordiska Rådet. Hälften av det vill säga. För andra hälften, efter kaffepausen, fick vi tittare inte vara med på. Det var då mötesdeltagande politiker skulle diskutera frågan, vilket förstås varit roligt att lyssna på. Nedan redovisas några anteckningar från utsändningen.

Henrik Isaksson tf enhetschef från Kommerskollegium var första talare:

Frihandelsavtal har som syfte att ta bort handelshinder t ex tullar men också att ändra de regler och bestämmelser som styr företagens möjligheter att samarbeta över gränserna.

TTIP är ett handelsavtal, men mycket viktigt är att det också är ett investeringsavtal som ska skydda företaget om man t ex uppför ett dotterbolag i ett annat land som i sin tur säljer varorna på plats till kunderna.

Frihandelsavtalet ska omfatta det mesta är tanken, men vad man ska förhandla om nu är att ta bort hinder för upphandling och investeringar för tjänstehandel och annat som ska vara mycket omfattande. Det ska omfatta det mesta men inte bara ta bort hinder i form av tullar osv utan också att få regelverk att fungera tillsammans, vilka ofta har samma syfte men som går tillväga på lite olika sätt. Man vill få bort onödig byråkrati som är en stor del av handelshindren i dag.

Fråga till Henrik Isaksson: Är TTIP mer än ett handelsavtal, är det ett s k delat avtal som egentligen går långt utöver de befogenheter som EU-parlamentet har och som kräver ett godkännande av Sveriges riksdag?

− Ja, troligen behöver det godkännas av parlamentet men det som går utöver det får godkännas av respektive medlemsstats riksdag, vilket borde lugna eftersom det troligen måste godkännas av vår riksdag. (Det som parlamentet godkänt får vi tydligen finna oss i; det verkar vara de frågor i avtalet som går utöver dem som vi får ta ställning till själva i riksdagen (min kommentar).

Man talar om ”tariffera tullar” och ”icketariffella regler”, det senare om t ex att sälja bilar som krocktestas och man som nu testar dubbelt för att man inte litar på varandra fast man vill samma sak.

Men man får inte vara naiv och tro att det ska gå att avtala om allt för på vissa områden går det inte alls, såsom inom miljö- och hälsoområdet, eller om kemikalier kanske. Men kan prata med varandra och det kan ge vinster i alla fall men man får inte tro att man kan harmonisera allting.

På jordbrukssidan finns stora möjligheter som handlar inte bara om varor utan om tjänster.

Det färdiga, i september undertecknade Ceta-avtalet med Kanada är ett mycket långtgående avtal där tanken är att man ska kunna harmonisera alla de här ingående överenskommelserna.

TTIP är däremot långt ifrån färdigt.

Vinsterna av avtalen är inte främst från tullarna utan de s k dynamiska vinsterna, dvs effekterna på sikt i form av förädling och utveckling. Det kan ta lång tid, de kommer inte på en gång, men de kommer genom kontakterna man har med varandra mellan länderna i Europa och med USA.

Nästa båda talare på jordbruksområdet var Helena Jonsson – förbundsordförande för LRF, 70 000 medl som driver 90 000 jordbruk med relaterade näringar som står för nästan 4 % av vår BMP – och Örjan Brinkman – ordförande för EU:s Konsumentrörelse och Sveriges konsumenter, en partipolitiskt obunden paraplyorganisation för 30 medlemsorganisationer och enskilda medlemmar; Örjan B ger ut tidningen Råd & Rön där han också är ordförande.

H: Vi godkänner varandras standarder vilket är positivt och man kan få ta del av olika tekniker. Men det finns också negativa effekter, defensiva intressen, där vi skulle kunna få en negativ konkurrens från USA:s sätt att producera livsmedel som inte alls är lika vårt sätt och som kan medföra en konkurrens som våra bönder inte kommer att klara. Både positivt och negativt således.

Ö: TTIP kan leda till ett större utbud, bättre priser och fler innovationer men kan också leda till sänkta standarder på ett antal områden: vi har jobbat tillsammans med de europeiska länderna och har fått standarder som ligger väldigt högt på områden som fungerar mycket bra. Men vi får inte riskera de standarderna och vrida klockan tillbaka bara för att vi tror att vi ska få något. Vi måste försäkra oss om att vi inte får försämrade standarder för det som vi jobbat för i så många år.

Bra eller dåligt med TTIP?

H: Vi har stora farhågor för att det inte kommer att vara ett tillräckligt rättvist avtal; vi pratar om frihandel men vi måste också prata om rättvis handel och det senare är viktigast.

Ö: Samma sak som Helena plus att det för konsumenterna handlar om säkerhetsfrågorna till vilka också bristerna i insyn på avtalet kan räknas.

Företagstjänsterna är det viktigaste men också mat och dryck och det är där pengarna ska komma.

T ex vodka, högförädlade produkter som ost och vin medan USA exporterar råvaror till Europa. Italien importerar vete och gör pasta som man säljer tillbaka till USA, men för att få de här fördelarna måste man ha en bas, en basindustri, annars kan man inte få del av fördelarna. Risken är att vi får en konkurrensnackdel på vår största exportvara, köttråvaran.

Ingen i Europa vill ha klordoppad kyckling eller antibiotikabemängt kött och vi ska inte behöva sänka våra standarder säger Cecilia Malmström som förhandlar om TTIP men säger däremot inte att de inte ska importeras till Europa. För då riskerar de konkurrera ut våra varor som har högre standarder. Kanske vi även förlorar på exporten till Europa i så fall. Vad gäller?

Vi i Europa får rätta oss efter de regler vi har idag, säger Cecilia Malmström. Men vilka regler ska USA rätta sig efter? Cecilia Malmström ger inget svar här.

Ö: Det som av några uppfattas som hinder uppfattar vi som säkerhet. Hindren handlar om regelverk som vi har infört för att skydda konsumenterna och deras hälsa. Det är en extremt stor skillnad; USA tillåter t ex olika typer av hormoner och beta-blockerare och andra kemiska substanser. Vi vill inte äta den typen av produkter i Sverige och Europa. Ändå, om de blir tillgängliga i Europa kanske våra överenskomna standarder riskeras pga att varorna blir billigare.

Ö sitter och läser i ett mörkt rum och får inte anteckna eller ta med sig något därifrån medan H inte alls har någon tillgång till texterna i avtalet.

Ett exempel på motsatta uppfattningar: USA tycker vi är grymma mot djuren som låter dem bli sjuka innan vi ger dem antibiotika. Vi menar i stället att ha sådana standarder gällande utrymme och drift att djuren håller sig friska och inte behöver medicineras. Definitivt inte förebyggande!

Vad beträffar olika kemikalier har vi ett 100- tal som är förbjudna i Europa; i USA är motsvarande mängd som är förbjudna ett tiotal. När det gäller kosmetika har de en lång sträcka att gå, de håller på att vakna men det tar tid.

Ska vi harmonisera regler är vi oroliga för att det blir ett race to the bottom och inte race to the top!

Vi vill inte ha den särskilda skiljedomstol och investeringsskydd, ISDS, som finns med i grundavtalet utan vill att den befintliga lagstiftningen ska gälla. Det finns ingen anledning att skapa ett dolt system med otydliga regler (som kan gynna endera parten) för att hantera den här typen av frågor vid oenighet. (se mer om ISDS nedan, i slutet av den här avdelningen)

Man kommer att bli rädd för att sätta standarder och förbättra säkerhet, se t ex tobaken i USA.

H: Sveriges standarder är högre än Europas som har högre standarder i förhållande till USA. Vi kämpar för att få en heltäckande ursprungsmärkning i Sverige, finns inte ännu i hela Europa. Vet inte om USA har något liknande. Det känns otryggt och kan försvåra det fortsatta arbetet i Europa när det kommer in fler standarder som skiljer sig väsentligt från dem som vi arbetar med och vill utveckla vidare.

Ö: Det är en väsentlig skillnad på frihandel och rättvis handel. Mat är inte vilken handelsvara som helst. Den skapar också det landskap och kultur som man har i de olika länderna. Man behöver ta andra hänsyn när man avtalar om livsmedel. Frihandel är ett redskap som inte i alla delar är gott.

Sammanfattning: Frihandelsavtalet har både för- och nackdelar och kan också inom vissa områden vara direkt olämpligt och leda till orättvisa och försämringar. Sådana områden är livsmedel och kemikalier där säkerhet och människors och djurs hälsa i hög grad påverkas av de standarder som gäller för områdena.

ISDS, den särskilda skiljedomstolen, några reflektioner och farhågor (mina kommentarer): Det finns alltid en risk för att ett förfarande/"praxis" utvecklas som tenderar gynna den ena parten, i det här fallet företaget och dess investeringar framför medborgarna och konsumenterna. Ett av skräckscenarierna är oenighet rörande etablering av gasutvinning, s k fracking, likt den som förekommer i USA, där människor fått sitt vatten förstört och där boskap blir sjuka och dör utan att det alls bekommer företaget som fortsätter sin verksamhet utan hänsyn till konsekvenserna för de boende och deras gårdar. Se video (ett inlägg med fler videos kommer inom kort)!

https://www.youtube.com/watch?v=2qxh7f3WJlc#t=103

http://www.svt.se/nyheter/varlden/eu-vill-ha-skiffergas-fran-usa

Några ord om livsmedelsförsörjningen

Bönderna runt om i världen minskar så drastiskt i antal att de snart kan räknas som kuriosa och strax blir ett minne blott. Gårdar läggs ner och åkrar lämnas att växa igen. Städerna breder ut sig. I Kina bygger man nya städer till alla de människor som flyttar från landsbygden, bergen sprängs, dalar fylls och på massorna byggs de nya städerna. Alla dessa människor ... Men vart ska de få mat ifrån?

På 50-talet bodde 55 % av industrivärldens befolkning i städer. År 2000 hade urbaniseringsgraden ökat till 75 %. Enligt FN:s prognos för 2030 sker en ytterligare ökning till 83 %. I tredje världen är fortfarande landsbygden i majoritet men städernas betydelse ökar mycket snabbare där än i de rika länderna.

Det är bara en tidsfråga tills u-länderna hinner ikapp den rika världen. FN beräknar att en absolut avfolkning av landsbygden i tredje världen kommer att påbörjas redan 2020. Hos oss i Sverige har den accelererat så påtagligt att FN:s prognos med 83 % stadsbefolkning 2030 med all sannolikhet kommer att slå in betydligt tidigare än så. Hos oss med ett relativt sett glesare bebyggt land redan ifrån början lär konsekvenserna totalt sett bli större än FN:s genomsnitt.

Det kan således bli livsmedelskris varför en hållbar och kontinuerligt uppdaterad livsmedelsstrategi är nödvändig. Tillsammans med andra kriser, såsom oro i världen och i vårt närområde, klimatets inverkan på väderförhållandena och naturen, på vår livsstil med krav på minskade utsläpp, får det även återverkningar på transporterna tillsammans med energi- och bränsleförsörjningen. Det står klart att vi måste säkra vår livsmedelsförsörjning, liksom det är nödvändigt även i Europa och övriga världen. Det är en global angelägenhet. Särskilt viktig kan den synas vara för oss i Norden med våra speciella odlingsförhållanden och med en djurhållning som ställer krav på näringsrikt foder även under vintertid.

Förutom de villkor som det nordliga klimatet ställer på vår försörjning är i händelse av kristid med brist inom vitala områden, även vår placering och därmed avståndet till andra länder och områden en påfrestning och nackdel.

Vi behöver därför ha en betydligt större grad av självförsörjning än vi har i dag. Varav följer att vi inte kan riskera att fler gårdar läggs ner pga dålig lönsamhet. Redan i dag har flertalet bönder ett arbete vid sidan om för att kunna försörja sig och sin gård. Förhållandet är ohållbart. Då priset på mjölk och kött är lägre utomlands importerar grossister till mejerier, restauranger och matförädlare av olika slag sina råvaror från utlandet. Det är nästan omöjligt att hitta en ost gjord på svensk mjölk, liksom halv- eller helfabrikat av charkvaror oftast innehåller kött från andra länder.

Envar torde inse att vi inte kan fortsätta så här. Och ska vi sedan slås ut av ytterligare billig import på livsmedelsområdet är det bara att konstatera att Sverige inte kan se framemot en ljusnande framtid utan snarare en ganska mörk sådan. Vad spelar då för roll alla de pengar som grossisterna tjänat in på sina kortsiktiga vinstintressen? De kan förstås flytta tillsammans med sina insamlade förmögenheter och bosätta sig på Guernsey och Jersey och försmäkta av leda och enformighet.

Jordbruksområdet med livsmedelssektorn är ett av de intressantaste områdena för frihandel. Frågan är vem som tjänar på det och vem som vinner i det långa loppet. Ja, inte är det konsumenterna, alla vi, i vart fall. Och inte är det producenterna, bönderna. Och inte är det kvaliteten, hälsan eller välbefinnandet. Bidrar det till BNP, jo det gör det väl förstås. Men å andra sidan, vad är det som är viktigt i sammanhanget? Om det nu har någon betydelse ...

Hursomhelst, om du är hungrig hjälper dig inte en förmögenhet aldrig så stor, om inte mat finns att tillgå!

















  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post124