Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


Tacksägelsedagen i Visnums-Kil

jag och mina livSkapad av Lisbeth 2014-10-12 18:43

Bordet med gåvorna som stod längst fram i koret så vi inte glömde vår tacksamhet på hela gudstjänsten. Prästen Sven Jebsen predikade ur Lukasevangeliet, kap 19 där lärjungarna i sin glädje ljudligt prisade och tackade Gud, Några fariseer klagade till Jesus och bad honom säga åt sina lärjungar att sluta. Han svarade: "Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa."

Något att tänka på, sa Sven. Barnen i kyrkan ska inte hyschas på utan de ska få uttrycka sin glädje hur högt de vill. Det är deras lovsång. Och förmås de tiga kommer alla stenar i kyrkans väggar att ropa!

Utdelning av gåvorna till kyrkobesökarna skedde vid kaffet längst ner i kyrkan där vi äntligen fått ett utrymme iordningställt så vi alla fick plats att sitta. Vi dröjde oss kvar längre än annars och de pengar vi fick in, minns inte riktigt exakta summan, men ungefär 1 500 kr fick vi ihop i vår frivilliga pengagåva för de frukter och grönsaker vi fick med oss hem. Pengarna går till en kassa för våra asylsökande i traktens flyktingboende.

Det är så roligt att komma till söndagsgudstjänsten, inte minst i glädjen vi känner över att träffa vänner och grannar och få sjunga de härliga psalmerna och lyssna till dagens texter och predikan. Alltid känner man sig upplyft och rik när man vänder hemåt igen. Det finns så mycket att vara tacksam över! Fastän vi lever i en sargad omvärld med krig och farsoter och här i landet i svängningarna efter det omvälvande valet som inte kommer att landa än på ett bra tag. Många motsättningar far omkring och rätt igenom en i dessa dagar. Om man ändå kunde hjälpas åt och göra det bästa av situationen i stället för att anklaga och håna och göra allt för att besegra varandra.

Dessa förbannade maktstrider! Makt skulle ju vara ansvar och inget annat. Inte att söka egna privilegier, som det förefaller vara i än högre grad.


Det hade regnat ända sedan morgonen men nu började himlen ljusna och en sol att kämpa sig fram genom molnen. Den har flyttat sig långt mot söder och går ner strax efter 18.30. Det är ljusare här där hela Vänern ligger fri rakt ut i väster och ingenting skuggar därifrån.


En stund senare har solen brutit fram på sin väg ner mot horisonten. Finns det något vackrare än solens sista strålar spelande i vattnet. Vänern är sällan blank och stilla men då den är det blir allt som förtrollat. Då speglar sig himlen så att vartenda litet moln och fantastiska formationer med blåa flikar syns lika exakt i vattnet som i himlen. Det är magiskt och berusande och man blir alldeles tagen.





  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post117