Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


Regeringen forts

Politik och samhälleSkapad av Lisbeth 2016-08-06 10:57

Jag är upprörd. Därför lägger jag av de fina formuleringarna och de väl valda orden.

Om regeringen vidhåller sin linje kommer de att förlora en massa sympatisörer, mig t ex. Som hoppades så och var så glad. Men jag blev besviken över regeringssammansättningen som blev en dålig kopia av alliansen isf ett original som kunde prata klartext om vad de ville, en social revolution och väck med vinst i välfärd och skattefifflande både legalt och illegalt.

Det blev ingen regering som förde de svagas talan utan en fisborgerlig mesliberal som rör sig i de högre lagren på högerkanten.

Nej, med vänstern skulle de lierat sig ist. Jag fattar strategin, att bygga bro till borgarna och skita i förankringen i verklighetens grund. På det sättet äger de inte längre arbetarklassens förtroende, och det är ju riktigt, det är ingen arbetarregering längre, och precis här i den skärpunkten gror fascismen, likadant i hela Europa men vi hade bättre förutsättningar genom vår historia att fatta vad som var nödvändigt i den här världsomspännande krisen.

Sossarna bjöd Thomas Pikkety till Almedalen för ett par år sen men verkar inte ha förstått ett smack om hans budskap om de skadliga samhällsklyftorna som kan få en nation att gå sönder. Historiskt har det alltid kommit någon god och kraftfull ledare och räddat oss. Men nu står vi utan, när vår regering har svikit oss. Vad många röster ni skulle ha fått om ni vågat och orkat ta krafttag och tala ur skägget! Varenda liten borgarskit hade kommit på skam de som bara verkar för det egna bästa genom stupstockar, lönesänkningar och skattelättnader för de som tjänar mest!

För att inte tala om hur regeringen tillåter skola, sjukvård, omsorg och hela socialförsäkringssystemet att åderlåtas på skattemedel.

Och arbetslivet som förvandlats till en slavmarknad med bemanningsföretag och hyrpersonal. Så smart, det viktigaste, relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare helt satt ur spel. Att det kostar samhället fanken så mycket mer i direkta kostnader än vad riktiga anställningar skulle göra, där båda parter skulle tjäna på det, spelar ingen roll. De ökade sjuktalen som aldrig kommer att få att vända ner utan en omfattande och grundläggande reform av hela arbetslivet och arbetsmiljölagen, det skiter ni i. Att några tusental eller miljoner slavar blir förstörda för livet löser ni med att försäkra ut dem och kallt räkna med en förtida massdöd.


Några svar som inkommit på ovan inlägg (på Facebook:

LR: Lisbeth, jag vill att du förklarar bättre. Hur regeringen är värdelös. När vi äntligen har fått en bra regering efter överklassregeringen! Som tänker på oss som har sämre. Ha så bra!

Jag: Jag är nog mest lik en vänstersosse. Väldigt glad över hur du uppfattar regeringens arbete, jag tycker bara att de kan mer, vara mer tydliga och markera starkare mot de borgerliga egoisterna vars intresse för samhället endast gäller det som försvagar det allmänna, dvs staten. Det är ju genom staten som arbetarklassen verkar, de borgerliga är helt opåverkbara och okänsliga för mindre gynnades situation. Och där menar jag att staten är alltför njugg och otydlig i sina ställningstaganden och ofta ger de borgerliga rätt eller i vart fall låter ojämlika uttalanden från samtliga borgerliga partier stå oemotsagda och därmed ger dem rätt att påverka t ex unga människors uppfattningar om vad som är rätt (mest rätt för alla). Regeringen ger sig alltför sällan in i en sådan polemik med oppositionen som klär av och avslöjar deras tarvliga egoism och girighet. Därmed menar jag att de inte för vår talan tillräckligt tydligt även om de sedan i sin kammare arbetar för oss. Men det är viktigt att få allmänheten att förstå vilka hårda och självcentrerade och okänsliga (när det gäller empati med andra, ansvar för HELA samhället) de borgerliga partierna och deras företrädare är. Regeringen ger helt enkelt inte ett trovärdigt intryck gentemot allmänheten som uppfattar deras styrförmåga och ärliga avsikter och ambitioner som ovissa och osäkra; man vet inte var man har dem och de vinner därför inga nya sympatisörer. Vi som är gamla i gården och inte kan tänka oss något annat alternativ är bara arga och ledsna och tappar vår framtidstro. Därför blir jag glad över att du tveklöst hyser sådan stark tilltro till regeringen! Men vi behöver bli många många fler och det verkar inte regeringen fixa med sina eftergifter och anpassningar och ovilja (oförmåga) att konfrontera oppositionen på ett konstruktivt sätt som klargör skillnaderna i synsätt, och människosyn tillika. Regeringen ska samarbeta med folket och inte med sina motståndare. Dem ska de visa avslöjade precis som de är. Något annat är helt enkelt inte möjligt. De ska verka för oss och inte svika oss genom att försöka bli kompisar med våra fiender!

JG: Visst är de dåliga - och fega!

EN: De offentliga kostnaderna är så höga nu att reformutrymmet är väldigt svagt. Liksom att många till vänster förstår att man inte kan höja skatterna så förstår många till höger att skattesänkningar inte är något som medges. Tycker inte att regeringen är bra. Men nog får man se dem som låsta vänsterut med skenande offentliga kostnader.

SL: Den där sänkningen av skatten gavs med alliansen, det var ofantligt många miljarder.. När sen Regeringen Löfven tog över så konstaterar han glatt att "lagt kort ligger"...jag som väljare är inte helt blåst, man för vidare vad alliansen påbörjade förra vale, ovanpå det så tog man över SD-argumenten och stängde gränser för folk som flyr krig och elände. Man smyger in Sverige i NATO genom "värdlandsavtalet" trots att vi inte vill ha det! Men det man INTE gör är att omfördela tillgångarna på genom ett skattesystem där rik betalar mer och fattig betalar mindre!! Vad man kan göra är att åter binda kronan till en fast växelkurs så att våra politiker återigen får makten över ekonomin. Man kan frångå överskottsmålet på 2 % med påföljande arbetslöshet på 6-8 %. Arbetslösa skickar man på dummerjönskurser hos sysselsättningsfasen, upphandlade på skattebetalares bekostnad. Sen kan man sluta behandla sjuka med ett "domstolsförfarande" när man utreder deras rätt till sjukersättning trots att en läkare (som faktiskt träffat patienten) ansett att patienten är sjuk. Man kan också upphöra med att driva Milton Friedmans ekonomiska politik för den var lika förödande för Storbritannien under Thatcher som den varit i Sverige under Kjell-Olof Feldt, Erik Åsbrink och Bengt-Dennis. Framförallt kan man sluta med det falska i att låtsas vänster och så fort man blir vald föra fortsatt högerpolitik Krona för krona sas först av vem?? Och vem var det som upprepade det? Socialdemokraterna är på intet sätt immuna för en kollaps på samma sätt som skett i andra länder där man frångått sina idea. Märk väl att SD tagit stora skaror av vilseledda S-väljares röster inom LO kollektivet. Det här är missnöjda människor som känner att S inte lever upp till det dom skulle ha och förväntades leva upp till och då väljer folk att lägga sin röst på ett i grunden nazistiskt parti som SD. För S svek och gjorde det med råge. Hade S gjort vad folk ville och förväntade sig före valet och gått till val på vinstförbud så hade vi inte suttit i den soppan vi idag sitter i. Använd skattesystemet för att utjämna skillnader, inte för att låta rik bli rikare.

Jag: Jag tycker att det är så underligt och märkligt att ni alltid "håller" på cheferna och aldrig de anställda, på företagsledarna och aldrig på arbetarna. Allt ni tycks verka för med emfas är så låga skatter som möjligt, så att ni, som har er egen trygghet säkrad genom chefslön och eller förmögenhet som ni oftast har ärvt och fått till skänks, ska slippa vara med och betala. Om vi säger att samhället verkligen delade på sig och ert bara bestod av er som inte behöver vara beroende av allmän sjukvård, föräldrapenning, pension, a-kassa eller arbetsförmedling samt aldrig någonsin försörjningsstöd för att ni har en privat kader som träder in då, en egen släktklan istf stat som tar hand om er om ni skulle råka i olycka och bli beroende av hjälp. Vi andra som knegar på, vi är enbart tacksamma för att kunna få betala till en allmän försäkring som kan hjälpa oss på samma sätt när vi kommer i en situation, då vi behöver utlösa vår försäkring.
Allvarligt talat, vi befinner oss på olika planeter och kan aldrig någonsin förstå varandra just för att Vi lever i olika världar som inte inbegriper den andres villkor.
Därför borde vi inte anstränga oss för att minska klyftorna och hålla ihop samhället utan ist göra allt för att få tillstånd en "tvåstatslösning" trots att vi finns inom samma geografiska område. Vi borde verkligen hålla oss på så långt avstånd som möjligt från varandra, ni i er värld med ert system där var och en värnar om sitt och vi i vår där vi är födda med insikten om att vi behöver samarbeta med varandra för att klara oss genom livets alla skiften.
Tycker du inte att det är en bra ide, EN!?

EN: Vem är "vi"? Jag är jordbrukare. Möjligtvis kan vi hitta en gruvarbetare som har ett mindre glamouröst arbete i arbetstid/kr per timme och semester :)

Många egenföretagare har usla villkor, glöm pension, glöm "jag är sjuk" osv. Man ska inte vara för kategorisk här.

Jag håller inte på någon speciell heller, det finns fall och fall, därefter gör jag en bedömning.

Men. Om vi talar nationalekonomi så är det en annan femma. Där begränsas utrymmet ur ideologi, även min. Önskar ingen nattväktarstat direkt utan liksom de absolut flesta svenskar en fungerande välfärdsstat. Frågan handlar alltid om hur stor den ska vara även om många moderater tror något annat. Och idag har vi ett problem här. De offentliga kostnaderna i kombination med just nu en låg sysselsättningsgrad bland migranter som ger en snabb kostnadsökning. Liksom i mitt tycke dåligt politiskt hantverk under 15 år.

SL: Ja, många från arbetarhem röstar på SD idag. Och det är inte förvånande. Man hade kunnat undvika den rörelsen ditåt.

JN: Återinför förmögenhetsskatten. Och skapa en mer proggresiv skatt. Samt jobba internationellt för att få bort skatteflykts länder. De är ekonomiska terrorister.

EN: Förmögenhetsskatten ger inga pengar att tala om. Den kostar mer att ha än att införa rent tekniskt. Det är en ideologisk fråga för vänstern förstås. Men pengar ger den inte. En så extensiv välfärdsstat som de flesta av oss vill ha betyder att 75 % av alla kapabla att arbeta måste göra det, och de måste också betala skatt. Annars räcker det ingenstans. Busschaufför, bonde som direktör och högavlönad konsult.

JG: Först dra in bidraget till de välbeställda, det s k "jobbskatteavdraget".

SL: EN, Nu är det så här att du är väl storgodsägare och att i "familjeföretaget" ingår det tre gods. Det gör väl som jag ser det din familj till storgodsägare och jag är inte direkt förvånad över att du i gruppen sitter och talar för att "det inte finns utrymme. Men ser du, det gör det för det man tagit från arbetarrörelsen. Det är också det som kan återställas …, och ja, du kan säkert hitta en och annan mer än det du kallar "gruvarbetare" som har det mer "glamoröst" än du. På era gårdar går det ingen nöd, för vid senaste bokslutet genererade det både vinst och gav överskott. Nåväl, att du sitter och talar om att "det inte ges utrymme" förvånar iaf inte mig särskilt mkt för pengarna som fanns i utrymme har tagits från dom som hade behov av dom, och sen slussats över till dom som egentligen inte hade de behoven. Idag får bonderörelsen trots sitt gnisslande tillbaka ca 10 miljarder i stöd från EU av dom pengar vi alla varit med och betala …, ca 40 miljarder. Din familj äger i form av aktiebolag tre rejäla gårdar så nää, jag tror inte det går ngn nöd på er. Det jag talar om är dom som inget får. Arvskatten blandar du också in och det är möjligt att det kostar lite att administrera, men den kan också användas till just omfördelning så att vi slipper ofoget med att en familj äger ofantligt mkt medan andra är livegna och får gå som billiga drängar på ngn annans ägor:)

Jag: Det är ju det jag säger, "ni"(EN) kan bara betrakta omvärlden utifrån hur den påverkar era personliga planer och ambitioner. Ni är inte värda att kallas politiker då, om ni inte involverar alla situationer och människoöden och tar ansvar för att ALLA ska ha ett tryggt och värdigt liv där deras barn kan växa upp utan fysiska, psykiska eller neurotiska skador som handikappar dem för resten av livet. Jag har drivit ett medelstort familjejordbruk, trots att jag inte är uppvuxen på landet, så jag har sannerligen erfarenheter av landsbygdens villkor som jag mött och levt under med "friska ögon" som betraktat tillvaron och reflekterat över den utifrån ett kritiskt förhållningssätt. Slutligen kan jag tillägga att jag har akademisk examen i nationalekonomi, företagsekonomi med bokföring/redovisning, kommunal ekonomi och redovisning samt statskunskap m fl. ämnen. Samt att jag bekostade mina studier själv genom studielån som jag sedan kämpade med större delen av min yrkesverksamma tid. För jag har en arbetarbakgrund och var den enda i min närmaste släkt som då det sig begav hade akademisk examen och skolning. Det är tur att de som fått smaka på livets allvar och hårda skola får möjlighet att studera för rikemansungarna var då alls icke de mest begåvade.

---

---

---

Jag: Nu pojkar och flickor, lånar jag lite material här, avidentifierat, och lägger till i mitt blogginlägg i frågan, för att ytterligare belysa vad jag själv vill ha sagt i min publicering. Så det blir bara brottstycken som kommer med. Betyder inte att jag inte värderar alla era synpunkter. Men det jag skriver på bloggen är sådant som jag vill förmedla till fler. Apropos gods och gårdar, så anser jag att lantbruksindustrier är långt ifrån optimala. I synnerhet inte om man har boskap, för då ska man inte ha fler än att man kan ha en personlig relation till var och en, där man fylld av tacksamhet behandlar dem på vänligaste sätt och pratar med dem och klappar dem, ryktar e dyl, umgås med dem helt enkelt, och berör dem på ett lugnande och behagligt sätt. Sedan ser man till att inte skicka dem genom hela Europa till slakt så att de sista dagarna i deras liv ska vara timmar av törst, hunger, plåga och skräck. Vi ska behandla våra djur med ödmjuk tacksamhet, och med respekt och kärlek. Som vi själva vill bli bemötta.





  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post173

Vår värdelösa regering

Politik och samhälleSkapad av Lisbeth 2016-08-05 03:04
Jag är upprörd. Därför lägger jag av de fina formuleringarna och de väl valda orden.

Om regeringen vidhåller sin linje kommer de att förlora en massa sympatisörer, mig t ex. Som hoppades så och var så glad. Men jag blev besviken över regeringssammansättningen som blev en dålig kopia av alliansen isf ett original som kunde prata klartext om vad de ville, en social revolution och väck med vinst i välfärd och skattefifflande både legalt och illegalt.

Det blev ingen regering som förde de svagas talan utan en fisborgerlig mesliberal som rör sig i de högre lagren på högerkanten.

Nej, med vänstern skulle de lierat sig ist. Jag fattar strategin, att bygga bro till borgarna och skita i förankringen i verklighetens grund. På det sättet äger de inte längre arbetarklassens förtroende, och det är ju riktigt, det är ingen arbetarregering längre, och precis hä,r i den skärpunkten gror fascismen, likadant i hela Europa men vi hade bättre förutsättningar genom vår historia att fatta vad som var nödvändigt i den här världsomspännande krisen.

Sossarna bjöd Thomas Pikkety till Almedalen för ett par år sen men verkar inte ha förstått ett smack om hans budskap om de skadliga samhällsklyftorna som kan få en nation att gå sönder. Historiskt har det alltid kommit någon god och kraftfull ledare och räddat oss. Men nu står vi utan, när vår regering har svikit oss. Vad många röster ni skulle ha fått om ni vågat och orkat ta krafttag och tala ur skägget! Varenda liten borgarskit hade kommit på skam de som bara verkar för det egna bästa genom stupstockar, lönesänkningar och skattelättnader för de som tjänar mest!

För att inte tala om hur regeringen tillåter skola, sjukvård, omsorg och hela socialförsäkringssystemet att åderlåtas på skattemedel.

Och arbetslivet som förvandlats till en slavmarknad med bemanningsföretag och hyrpersonal. Så smart, det viktigaste, relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare helt satt ur spel. Att det kostar samhället fanken så mycket mer i direkta kostnader än vad riktiga anställningar skulle göra, där båda parter skulle tjäna på det, spelar ingen roll. De ökade sjuktalen som aldrig kommer att få att vända ner utan en omfattande och grundläggande reform av hela arbetslivet och arbetsmiljölagen, det skiter ni i. Att några tusental eller miljoner slavar blir förstörda för livet löser ni med att försäkra ut dem och kallt räkna med en förtida massdöd.



  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post172

Växthus för terrorister

Politik och samhälleSkapad av Lisbeth 2016-07-26 16:17
Jag adresserar skolan. Inte för att skolan är skyldig till att nära terrorister men för att den skulle kunna vara den som får slut på terroristtillväxten. Men då behövs extra öronmärKta resurser med extra speciell kompetens psykosocial karaktär, både barnpsykologer och kuratorer med motsvarande inriktning samt skolsköterskor med specialkompetetns samt backup från psykiatrin och kommunens socialtjänst.

Skolan, den världsvida skolan faktiskt, är den gemensamma nämnaren.

Skolan som möter och lär känna varenda unge i hela landet, i hela världen, tänk vad viktig den är! I morse på CNN gjorde man en genomgång av den mängd terrorattacker som ägt rum under senaste tiden. Det framstår allt klarare vilken outhärdlig olycka som föregår attacken, en olycka som den världsvida skolan skulle kunna fånga upp om den fick tillräckliga resurser och kompetens bl a i form av psykosociala stödpersoner, med direkta kontakter i grupp och enskilt med eleverna men också i handledning och kompetensöverföring till lärare och övrig (all) personal i skolan. En vaktmästare eller lokalvårdare, om de är anställda på skolan och har personkännedom, i sin tur är kända av alla, kan vara en de värdefullaste personerna för att de alltid finns där och rör sig runt i hela skolan samt går att få tag på i stort sett hela tiden.
Jag menar, som jag ser situationen, att vi måste se människors och särskilt de ungas lidande. De unga är som läskpapper som duger upp varje engagemang som får dem att glömma den inre smärtan och kunna hänge sig åt något stort där de är en soldat bland soldater med ett heligt mål. Det är i stort sett oemotståndligt! Och idag är ju inte logistiken något problem när man kan sitta i sin kammare och samtidigt planlägga och delta i ett heligt krig. De flesta, även vuxna och erfarna och t o m framgångsrika vuxna, lägger hellre ut sin förtvivlan och ilska på någon annan, andra, familjen eller någon ännu mer raffinerad fiende och på så vis får tyngden i bröstet eller krampen i magen, den förlamande ångesten att lätta. (Projektion, vilket lättar för tillfället men som ökar hatbenägenheten allteftersom) Människor in gemen räds sin inre smärta och gör i stället allt för att glömma den än att "gå in" och möta den. Därför är det svårt att hjälpa "lyckade" människor på marknaden.
Men barnen, varenda en skulle kunna bli hjälpta från att fastna i hatets lockande alternativ och i stället bli välmående och välfungerande samhällsmedborgare. Dagens skadliga populister och demagoger lever på dessa olyckliga, besvikna och bortglömda människor och förlänger därmed och eskalerar deras inre otillfredsställelse och brist på meningsfullhet och tro på sina egna resurser, faktiskt är de utan tillgång till de egna inneboende resurserna eftersom de aldrig efterfrågas eller aktiveras i denna marknadsgudens ytliga och förljugna värld.
Det är synd om människorna, särskilt nu när ingen sanning efterfrågas i vår förljugna skamlösa värld.
De rika bygger sin egen värld som väl kan funka hjälpligt tills de ligger där på sitt yttersta och finner sig fattigare än den fattigaste sate.

  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post171

Vår tids slavhandel (Uthyres: Människa;ev försäljning kan diskuteras senare)

Politik och samhälleSkapad av Lisbeth 2016-07-19 14:01
Marknaden, som ersatt religionen och de tio budorden, tidigare normer och värderingar, lärt att "kringgå" lag och rätt, köper nu och säljer sjukdom, lärdom, ålderdom och det sista: hyr ut människor; nu återstår bara försäljningen av människor, det renodlade slaveriet, och mänskligheten är tillbaka på ruta noll.

Marknaden.

Minns ni som är lite äldre, då det fortfarande fanns kristendomsundervisning i skolorna och då flertalet unga genomgick undervisningen inför konfirmationen, minns ni hur man varnades för att sälja sin själ till djävulen? Hur bra man skulle få det, hur man skulle få allt man pekade på! Men när ålderdomen närmade sig och döden var det enda mänskliga som återstod det slutliga (helvetet, om man hade tur) utplånandet?
Då valde man hellre att ha sin själ kvar och med den samvetet och rättstänkandet (och tron på Gud som var mer eller mindre självklar). Hur säker var man inte på att vilja värna om sin själ? Skulle inte sälja den för allt smör i Småland.

Men nu.

www.lisbethakerman.com/#post158 Bemanningsföretagen, vår tids pesthärd.

Från början rörde det servicepersonal vid oplanerade vakanser. Då gällde ännu LAS, lagen om anställningsskydd, som endast tillät vikariat på tjänst där tjänsteinnehavaren var tjänstledig under viss begränsad tid, ej vid arbetstoppar då lagen menade att dessa måste finnas med i beräkningen av ordinarie personalbemanning. Alla tjänster skulle utlysas och utannonseras och också anmälas till Arbetsförmedlingen. Alla skulle ha en chans att söka. Nu smusslas de undan genom inhyrda vikariat.

Personalavdelningarna, i den mån de överhuvudtaget finns längre, slipper hållas med krångliga rekryteringsprocesser. Cheferna slipper risken för att sitta fast med en felrekrytering. De slipper vårda och ta omhand sin personal, de slipper se dem som personer med mänskliga behov. De blir mekaniserade till en maskin utan egna krav och behov.

Åh, jag orkar knappt gå in i resonemanget själv! Det är gränslöst outhärdligt, cyniskt, och så långt borta man kan komma från ett värdigt arbetsliv med medinflytande och rättigheter stipulerade i lag. Marknaden har funnit vägar att runda lagen.

Själv har jag som socionom jobbat som personalassistent på Karlskoga sjukhus med i huvudsak rekrytering av personal. För resten har jag varit chef för intern service inom Stockholms stad och senare inom en statlig myndighet. Jag har funnit att det viktigaste i all verksamhet som kräver personal är rekryteringen, där inte bara jag söker rätt person för jobbet utan lika mycket - minst - den arbetssökande som söker rätt jobb att lägga sin tid och kraft på! Inte bara arbetstid utan livstid! Hur viktigt är det inte att livet ska ha en mening, så ock arbetslivet där man tillbringar den ojämförligt största tiden av sitt liv. Därmed har båda parter lika stort intresse av att det blir rätt.

Men allt som betyder något numera är pengen. Och den betyder så mycket att man blir blind för andra värden som leder till framgång. Som arbetsmotivation. En som jobbar enbart för lönen åstadkommer inte lika bra resultat som en som är intresserad av det man åstadkommer och för vad som händer med det i en förlängning, genom att man skaffar sig en helhetssyn. Motivation ger helhetssyn ger optimalt resultat därför att man också tar ansvar för sin del i det hela samt även i förlängningen påverkar det hela till att bli bättre. En utvecklingspotential byggs per automatik in i verksamheten.

En slav gör det hen blir tillsagd. Bidrar inte till utveckling eller förbättringar. Ser bara lönen för jobbet i sin del. Lönen blir enda motiveringsfaktor. Men den kan inte i längden kompensera för den meningsfullhet man får i deltagande i tillväxt och ständiga förbättringar i "det hela". Så båda parter förlorar, liksom själva produktionen. Och samhällsutvecklingen.

Googlar man på "hyrläkare" kommer det långa rader med erbjudanden från bemanningsföretag. Det är rent ut sagt äckligt. Och landstingen med sina underbegåvade beslutsfattare ser sig tvungna att ta hyrläkare isf att anställa läkare på sina vakanser, för läkarna får bättre villkor hos bemanningsföretagen, även lönemässigt. Och de behöver inte ingå i en organisation som ställer krav på dem. Som jour, eller hundpass. De behöver inte lära känna folk som klagar och inte blir bättre utan kan när som helst lätta på förtöjningarna och gå vidare till nästa ytliga som-om-jobb utan engagemang vare sig i arbetskamrater eller patienter.

Fattar de inte, landstingen alltså, att de måste gå samman genom SKL och helt sonika ta bort hyrsystemet såtillvida att de bara anställer på tjänster inte på tid. Vi som medborgare och potentiella patienter vägrar att låta oss behandlas av en person som inte känner till något om ens sjukdomshistoria eller om kringresurserna på sjukhus eller vårdcentral. Fasta läkare utbildar sig vidare hela tiden genom bl a erfarenhetsutbyte på arbetsmötena. Hyrläkare är nollade vad gäller förkovring. Vi vill inte ha sådana blåbär att handskas med oss och vår hälsa. Landstingspolitikerna är undermåliga och inkompetenta för sina uppdrag. Alla är slavar under marknaden.

Marknaden fördummar!

Det är dags att en ny utredning tillsätts, motsvarande den som uppdrogs åt Valter Åman på sjuttiotalet och som resulterade i Lagen om anställningsskydd (LAS), vilken var en bra arbetslivslag men som dåliga chefer hade svårt för att menagera. Den gagnade verksamheten lika väl som människorna i den. Men ledarna i arbetslivet lärde sig aldrig hur den fungerade utan gjorde den till ett hinder i verksamheten, ett hinder för verksamheten.

Nu sitter de där med fel personal och omotiverade bemanningsanställda. Vem var det som en gång sa att det är personalen som är den viktigaste resultatfaktorn? Så klart en bra och insiktsfull ledning behövs. De är förstås varandras förutsättningar. Men idag.

Idag är det som om ingen äger vare sig själv eller har någon inflytande del i sitt sammanhang. Alltsammans är en marknad som styrs av krafter som också ligger bortom både företagsledares och politikers förmåga att förutse eller påverka. De förstår inte att det gäller att sätta ner foten och bestämma sig för hurudant liv man vill ha. Och vara ihärdig och envis. Så kommer de andra efter. De som betyder något för en.

Marknaden förlamar!

Det funkar inte hur mycket man än försöker att vara följsam och anpassa sig. Det går inte, för alltsammans är en enda stor och oformlig massa. Det enda som gäller är att veta vad man själv vill åstadkomma, hur man vill ha sitt liv, vad man bedömer som viktigt och meningsfullt. Detsamma på både mikro- och makronivå. Och inte låta penningen styra, för den är verkligen idiotdum! Nej, både hjärna och hjärta behövs för att åstadkomma tillgångar och framgångar inom samtliga dimensioner och aspekter, inom "det hela", verkliga levande livet.

Vi avskaffar slaveriet!



  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post170

Alliansens attack mot demokratin och folkets val av styre

Politik och samhälleSkapad av Lisbeth 2016-01-19 23:03
Den sorgliga bakgrunden
Sverige och svenskarna har haft förmånen att kunna betrakta sig som ett demokratiskt, högt stående samhälle som befinner sig i framkanten på utvecklingen. Det gäller jämlikhet mellan könen, förbud mot barnaga, olika samlevnadsformer, sociala förmåner som gör det möjligt för båda föräldrarna att arbeta heltid liksom att ha möjlighet att fungera som familj även om föräldrarna är separerade. Bara för att nämna något.

Innan Alliansens nedmontering av välfärden, ordnings- och försvarsmakten med utförsäljning och kapitalisering av kommunala och statliga verksamheter med ökade klassklyftor, förfall av allmänna kommunikationer och bostadsbyggande samt med stor arbetslöshet och försämrade villkor för högre studier, var det tryggt att leva i Sverige.

Den bortre gränsen i socialförsäkringen och försämringar i A-kassan gjorde att alltfler tvingades leva på socialens försörjningsstöd, fler blev hemlösa och drogberoende, kriminaliteten ökade och blev grövre.

Så när valet 2014 ledde till ett regeringsskifte efter åtta år och två mandatperioder av de fyra borgerliga partierna i Alliansen var glädjen stor och hoppet väcktes om nödvändiga förändringar i människors vardagsvillkor.

Den sorgliga sam- och framtiden
Men Alliansen släppte inte greppet, gav inte regeringen och befolkningen en chans.
En opposition ska granska och ifrågasätta en regerings arbete men inte systematiskt motarbeta och nedgöra.

Regeringen har tillsammans med befolkningen har inte haft en enda lugn dag där man kunnat glädja sig och känna framtidstron växa. Nej, hela tiden har oppositionen varit destruktiva, totalt utskopande och direkt oförskämda, de har helt enkelt mobbat statsministern och regeringsföreträdarna som inte har fått en chans att visa vad de går för. Inte en enda sak har de varit nöjda med vilket inneburit att vi som befolkning inte heller har kunnat vara det. Vår tillit och vårt förtroende har hela tiden skjutits i sank så pass att ett slags apati spritt sig bland oss.

Om man jämför med en omorganisation eller med en ny ledning på arbetet, så gör de anställda sitt allra bästa att tolka och uppfatta den nya ledningen på ett positivt sätt. Skulle den gamla ledningen hålla på att undergräva förtroendet för den nya och ta personalen till hjälp för att skapa splittringar i hela organisationen i försök att hävda att den gamla ledningen var mycket bättre än den nya - ja, då skulle sjukskrivningarna öka drastiskt, folk skulle söka sig därifrån och de som fick andra jobb skulle sluta - det blev helt enkelt en katastrof för den verksamheten och det företaget. Lika hemskt är det nu i hela landet, men man kan väl knappast utvandra för den sakens skull. Men hemskt och dränerande på energi och livslust är det.

Under Alliansens NUON-affär gick inte de politiskt ansvariga i däck, varken genom medias eller den rödgröna oppositionens försorg. Inte heller var det tal om att Borg och Reinfeldt skulle göra timeout när de var föremål för granskning i KU. Men nu, mot Margot Wallström kan man bära sig hur tarvligt åt som helst! De borgerliga passar på att ge igen för sina "oförrätter" från att ha förlorat valet, för erkännandet av Palestina, kritiken mot Saudi och nu Israel. Vi är många som är väldigt glada över vår utrikesministers mod att stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter, men nu ska det trampas ner i smutsen och förstöras, det också. Ingenting ädelt och fint har värde, bara kapitalet och skattesänkningarna för främst de rika på de fattigas bekostnad, inga andra kvaliteter får finnas längre.

Det råder en sådan aningslös brist på rättskänsla att till och med "opponenter" erkänner att orsaken till att de kräver utrikesministerns timout nu egentligen har att göra med att de inte tycker om hennes utrikespolitik! De skäms inte för det! Om man gjorde likadant i en domstol, dömde för andra saker än de som vederbörande åtalades för, då skulle all förtroende för rättssystemet gå om intet och både moral- och rättsuppfattningen riskera att förlora sin roll som rättesnöre och därmed möjligheten att lyckas återföra lagförbrytare till rätt sida om lagen.

Snart orkar jag inte längre engagera mig i politiken och samhällsfrågorna. Man blir bara arg och ledsen och tappar tron på alltihop. Motståndet är så massivt och genomlett och elakt - även orätt och lögnaktigt - att man är nära att ge upp. Med den oro och osäkerhet som finns i vår omvärld skulle, i stället för som nu att apatin får breda ut sig, tillståndet i landet behöva vara sådant att folk vill gå samman och kämpa och inte rädes umbäranden för ett gott samhälle, för att vilja försvara vårt land och vårt liv.














  • Kommentarer(2)//www.lisbethakerman.com/#post168

Om kriget bryter ut ...

Politik och samhälleSkapad av Lisbeth 2016-01-12 02:25

http://www.dn.se/debatt/fem-myter-om-svenskt-medlemskap-i-nato/

http://jinge.se/allmant/motsagelsefull-nato-informationpropaganda.htm

Folk och Försvar har just avslutat sin årliga konferens i Sälen. Programmet var väl sammansatt för att få en så komplett helhetsbild som möjligt av världsläget och av situationen i vårt land liksom av de olika aspekter som måste beaktas i begreppet säkerhet, Sveriges säkerhet, som är målet och som också i hög grad engagerar det civila samhället, allt från motivation och säkerhetsmedvetenhet i hela befolkningen, infrastruktur och information/kommunikation, civilförsvar och ordningsmakt, sjuk- och hälsovård, energiförsörjning, samt sist men inte minst: en hållbar intern livsmedelsförsörjning när transporter och knapp tillgång på resurser som både drivmedel, råvaror och matproduktion blir en konsekvens av omfattande kriser och krig.

Även om konferensen var tämligen fullödig i sin definition av försvar och säkerhet så var fnysningarna påtagliga när Margot Wallström förde fram den utmärkta visionen av försvarets och civilsamhällets behov av en sammanhållen säkerhetsstrategi där inslagen av civilsamhället i kris och krig också måste läggas om till att klara av bistra förutsättningar och villkor och ändå fungera fullt ut. Margot Wallströms vision kompletterades med att ett slags värnplikt med stort mått av frivillighet skulle införas, och innefatta även civilsamhällets omställning och försörjning. Personligen fann jag denna helhetssyn mycket sympatisk och verklighetstrogen i sin beskrivning av kraven på samhället i kris och krig och att försvaret mot invasion också måste innehålla försvar mot sjukdom, svält och nöd, samt mot terrorism.

Glittret i de förväntansfyllda ögonen på den stora skara som samlats i konferenssalen - åtminstone som publikum framstod genom min tvruta - slocknade en smula hos några stycken efter Wallström och efter Danielsson, Fagersten och Gyllensporre, de senare som gav sin syn på arbetet med den mellan civilsamhälle och militärt försvar integrerade säkerhetsstrategin. Soldativern belastades nu av den grå verkligheten med samhälle, kvinnor, barn och gamla. sådant som "andra" tidigare hade hand om men som nu ska vägas in i de prioriteringar som stenhårt måste till för att samhällets samtliga resurser på bästa sätt ska gagna Sverige såväl i freds- som under kris-, och krigstid och användas där de allra mest behövs från tid till annan. Sverige måste hållas ihop och Sveriges olika behov måste därför alltid vägas i förhållande till varandra eftersom vi ständigt måste hushålla med knappa resurser. Jämställdhet och feminism skulle beaktas i såväl militärt som civilt försvar där alla intresserade också pacifister skulle kunna finna en plats.

Yttranden som att "man rustar för krig för att få behålla fred" och "anfall är bästa försvar" kunde jag själv i mina reflektioner ge tillägget: "Döda eller dödas" och tänkte på ikonfilmen "Caligulas" där rädslan som motor för död och dödande framstod i hela sin "glans". Makt och rädsla är de förödande krafterna. Där förhåller sig nog kvinnorna kanske mer förankrade i verkligheten, står stadigare i sin förmåga att väga samman den motsägelsefulla tillvarons olika delar, som man måste beakta om det ska gå ett samhälle och dess befolkning väl. Långtifrån allt kan lösas med våld. Det har vi redan slagit fast i vår lag vad gäller barnuppfostran med ett absolut förbud mot aga. Det bör även gälla oss vuxna. Man kan inte lösa allt med våld - visst låter det befängt just i det här sammanhanget!

Sverige, liksom svensken, är unikt genom de unika förhållanden som erbjudits människorna i vårt land. Vi är mindre konfliktbenägna och mer fredliga än människor som tvingats leva under andra förhållanden än vi med vår glesa bebyggelse, stora tillgång på natur med allemansrätt (det senare tror jag till och med att vi är ensamma om i hela världen). Vi har inte trängts och pressats till ställningstaganden på samma sätt som i tätbebyggelse och mångmiljonstäder med stora familjer som måste samsas i trånga bostäder. Vi kan oftast gå i vår egen takt utan att fösas på och trängas av folksamlingar omkring oss. Vi hinner tänka en gång till, kan reflektera över om vår spontana reaktion verkligen var så klok; vi har sannolikt haft möjlighet till eftertänksamhet i högre utsträckning än människor i många andra länder.

Svenska män och kvinnor har vid flera tillfällen utmärkt sig internationellt för sin rättrådighet och rättskänsla, samt för ett civilkurrage som har kunnat odlas i en demokrati, där man inte piskas eller förlorar huvudknoppen för att man tycker något annat än statsmakterna. Därför har vi också anlitats i konflikter världen över. Sverige har haft två generalsekreterare i FN, Dag Hammarskjöld och Kofi Annan, liksom en annan högt värderad svensk, Jan Eliasson, som ordförande i FN:s generalförsamling, för att nämna några som har gjort skillnad i internationella sammanhang.

När vi nu överväger ett medlemskap i NATO riskerar vi att förlora den särställning Sverige kan sägas ha när det gällt att medla för fred och bidra till välfärd och välstånd för långt fler än oss själva. Det går inte att kriga sig till välbefinnande och välmående. Vi har alltid framhållit att vi ska ha ett militärt försvar och att vi ska kunna försvara oss mot intrång från främmande makt. Samtidigt har vi poängterat att vi inte ämnar anfalla ett annat land. Vi vill leva i fred och unnar också andra det, att leva i fred. Vi är fredsmäklare, inte krigshetsare.

Av bara det skälet passar det oss illa att bli medlem i NATO som från början skulle vara en försvarsallians men som blivit en intervenerande krigsallians, där våra unga män och kvinnor skulle tvingas ingå i stridande förband genom vårt medlemskap. Vi har vår suveränitet kvar, försäkrar försvarsministern, när det gäller det aktuella, så kallade värdlandsavtalet med NATO. Många har nog den inställningen att vi skulle ha suveränitet även som "fullvärdiga" medlemmar. Men knappast skulle vi väl ha en särställning jämfört med andra medlemmar! Att NATO:s företrädare lyssnar på oss nu är en helt annan sak; de stryker oss medhårs i hopp om att förr eller senare få hela kakan i stället för de småsmulor de nu tycks nöja sig med.

Så vi blir säkert lirkade med och får ett större eget handlingsutrymme nu, än som medlem. Inte något land som är medlem i NATO kan sägas äga egen suveränitet. Det är vad jag tror och - är övertygad om.

Sveriges försvarsförmåga är i dag långt ifrån tillräcklig. Den har urholkats under hela den långa tid då försvaret alltmer började uppfattas som onödigt. Efter murens fall mellan öst och väst, och efter Sovjetunionens upplösning, föreföll risken för ett nytt krig i stort sett obefintlig. I Finland såg man annorlunda på fredens beständighet. Jag förstod det i samband med en seglingssemester vid finländska kusten, då de beskrev ett slags sovjetiskt myndighetsöverstyre som varade till i mitten på 50-talet, och hur det präglat det finska tungsinnet. Under senare decennier har väl skillnaderna jämnats ut en del men vi har mycket att lära av Finlands erfarenheter. Ett tätt samarbete med detta vårt alliansfria broderland kan gagna oss väl och bli till en stabilitetsfaktor för övriga Norden och Östersjön.

Amerikanarna har en verklighetsuppfattning och en värdegrund som skiljer sig ganska mycket från vår. Vi kan se det på våra olika principer när det gäller djuruppfödning och djurskydd, det senare så bristfälligt att de ser sig tvungna att medicinera sina djur preventivt genom antibiotika i djurfodret. Genmanipuleringens risker bortses också ifrån inom spannmåls- och grönsaksodlingen, vilket vi i Sverige ställer oss mycket tveksamma till. En annan betydelsefull hälso- och miljöfråga, som förtjänar nämnas i sammanhanget, är att man tillåter fracking
https://sv.wikipedia.org/wiki/Hydraulisk_spr%C3%A4ckning
vilket visat sig förstöra grundvattnet med sjuka och döende djur, mark som inte längre går och odla, en befolkning som insjuknar och dör. De stora gasbolagen vinner process efter process och hotar med så stora skadestånd, att de politiska beslutsfattarna drabbats av handlingsförlamning.

Vad jag menar med detta, ovan, är att ett medlemskap med Nato skulle äventyra vårt välstånd och vår säkerhet på många vitala samhällsområden inkl folkhälsan.

Den militära övningsverksamheten tillsammans med NATO framhålls som oundgängligt värdefull. Bara den inte kostar mer än den smakar i ökad spänning i Östersjöområdet! Vi kan inte jämföra oss med Lettland, som har kuvats under Sovjet. Självklart är deras främsta önskan är total frigörelse från ryskt maktinflytande och finner därför en allians med NATO fördelaktig. De är inte trygga och självständiga ännu. De har tilltuffsats mer än Finland vars integritet nog ingen kan kväsa. Min uppfattning är att Lettland väljer NATO som det minst onda av två onda ting.

Det högt skattade värdavtalet med NATO kan dock i en avsevärd grad öka spänningen och oron, med ett Ryssland som skramlar och hotar alltmer. Det inser NATO. Vi, däremot, är så inriktade på det militära stöd vi kan få från dem att vi bortser ifrån att vi kan tvingas sälja grisen utan att få betalt.

NATO inser risken som de betraktar som en möjlighet i stället. Kan de till och med räkna med att möjligheten blir verklighet? Rysslands skramlande ökar och vi skräms rakt i armarna på NATO som till synes villkorslöst tar emot oss. Borta är alla våra krav på suveränitet, och NATO står strax som segrare över Östersjön efter att per omgående ha inrättat sin flott- och flygbas på Gotland. När NATO får tillgång till vårt synnerligen strategiska läge i den här delen av världen, kommer de med full styrka att handla efter eget gottfinnande.

Då kommer Sverige att ha förlorat inte bara egen suveränitet utan allt det som var unikt för oss, som var vår unika styrka, diplomatin och vår verkan för fred, vår förmåga att bidra till fred, omvärldens förtroende. Just vår alliansfrihet gav oss den legitimiteten, att få tillträde till krisområden och krigszoner och där verka för fred.

Här vill jag särskilt påtala NATO:s långa, historiska räcka av misslyckanden och rena förödelser i land efter land, som redovisas i Anders Romelsjös sammanställning (andra länken ovan). Hur illa ute vi än upplever oss vara, kan inte NATO-medlemskapet vara en lösning, den som förordas av Mike Winnerstig (första länken ovan).

Ett medlemskap antas skydda oss bättre om kriget bryter ut. Å andra sidan ökar ett medlemskap risken betydligt för just det, som det antas skydda oss emot, ett fullskaligt krigsutbrott! Här behöver vi finna den gyllene, knivskarpa gräns som utgör medelvägen mellan de två ytterligheterna (mellan två onda ting). Är det värdlandsavtalet med NATO? I så fall, under förutsättning att vi till varje pris inte går vidare till medlemskap och förlorar vår rådighet!!

Men, om Ryssland tror att vi lämnat över vår suveränitet till NATO kommer de att agera därefter!!

Jag antar att vi redan är låsta vid värdlandsavtalet och uppehåller mig därför inte vidare därvid. Huvudsaken är att vi inte "skräms" till fullt medlemskap!!

Här måste jag dock väga in en annan viktig faktor som jag endast berört i det förbigående ovan, nämligen terrorismen. Jag tror att det står klart för alla att även vi kommer att drabbas. Därför kommer vi att behöva satsa avsevärda resurser på den delen av vår beredskap.

Med hänvisning till ovan förda resonemang faller följande ut:

Vi stärker vårt svenska försvar och ökar vår säkerhet, vilket stärker oss även i fredstid med ökad trygghet och ett optimalt fungerande samhälle med sina institutioner, infrastruktur etc.

Likaså tränar vi och stärker vår förmåga till samtal och diplomati genom de mycket kunniga, nu levande förebilder som vi har. En källa utgör också de dokument som finns nedtecknade från Dag Hammarskjöld, Kofi Annan, Raoul Wallenberg, vilken för övrigt Dag Hammarskjöld var en förebild för. Det har till och med uttryckts så: Ingen Dag Hammarskjöld, ingen Raoul Wallenberg.

Avslutningsvis,

Grundplattan i Sveriges försvar utgörs av egen rådighet och suveränitet och bygger till väsentlig del på diplomati och upparbetade goda kontakter med andra länder. Försvaret är integrerat med det civila samhället även i fredstid.



  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post167

Fram för ett alliansfritt Sverige - nej till Nato!

Politik och samhälleSkapad av Lisbeth 2015-11-06 02:41

Fram för ett alliansfritt Sverige!

Fritt ur antologin ”Bevara alliansfriheten – nej till Nato-medlemskap!”, 16 författare om Sveriges säkerhetspolitik, Celanders förlag 2014


Sveriges historia präglas av en långvarig fred med våra grannländer. Vi ställde inte upp på några krig under 1800-talet efter Napoleonkrigen. På 1900-talet blev vi inte indragna i de båda världskrigen. Neutraliteten och alliansfriheten ansågs vara orsaken till att Sverige kunde behålla freden och friheten.

Ett svenskt medlemskap i militär allians som Nato skulle höja spänningsnivån i vår del av världen och försvåra våra möjligheter att föra en aktiv fredspolitik. Ett medlemskap skulle också innebära att Sverige tvingas in i Natos kärnvapendoktrin.

Den legendariske utrikesämbetsmannen Sverker Åström hävdade som viktigaste princip att Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik inte fick vara riktad mot Ryssland. Det är fråga om gemensam säkerhet, innebärande att varje stats politik ska utformas så att den inte skadar någon annan stats säkerhet. Detta är realism och inte undfallenhet mot någon stormakt.

Sedan 1990-talet har konfliktlösning genom militära interventioner varit den förhärskande doktrinen hos stormakterna i väst. Interventionerna i Afghanistan, Irak och Libyen är inga lysande exempel för eftervärlden. Den svenska traditionella utrikes- och säkerhetspolitiken bygger på en rakt motsatt grund: fredlig lösning på krig och konflikter genom diplomati bestående av samtal, förhandlingar och medling. Ukraina, Syrien och Mellanöstern är samtliga exempel på att Nato inte varit någon lösning. (Ur Förord av Thage G Peterson)


Att hålla ryssarna ute, amerikanerna inne och tyskarna nere var Natos mål, den första generalsekreteraren lord Ismays berömda ord om den militära alliansen, grundad 1949 för att stå emot ett kommunistiskt hot i öst. Men vad är det Europa som Nato grundades för att försvara?

Under fyrtio år avfyrades inte ett enda skott. Men efter Berlinmurens fall avlossades många. I Kosovo (Natos första krig), i Afghanistan och i Libyen. Nato har bekämpat allt från pirater till cyberattacker.

De flesta europeiska länder uppfattade Berlinmurens fall som slutet på det mest direkta militära hotet mot dem och fann en militär nedrustning naturlig, inte expansion.

USA uppfattade situationen annorlunda. Den amerikanske statsvetaren Christopher Layne har beskrivit hur USA sedan 50-talet ägnat stor kraft åt att hindra Europa som helhet från att bli en ”tredje kraft” globalt och militärt. Europeisk makt skild från Washington var inget Washington ville se. Det har för det mesta funnits spänningar mellan Nato och EU samt dess föregångare i den bemärkelsen. Under de senaste åren har amerikanska röster höjts om att USA bör lämna hela Nato för att organisationen är en relik från det kalla kriget.

Efter Berlinmurens fall expanderade Nato österut i Europa vilket byggde på utopin att EU och Nato skulle expandera och täcka hela Europa och kanske även Ryssland i en enda ny institutionell, fredlig världsordning.

Den debatt som finns i det flesta Nato-länder om en organisation i djup identitetskris, en allians som inte vet vad dess uppgift är i en helt ny värld, är nästintill helt frånvarande i Sverige. Ingen seriös bedömare tror i dag på att ett militärt angrepp som bara skulle riktas mot Sverige.

Ska vi gå med i Nato bör vi ha en uppfattning om vad Nato är. Och det vet i dag inte ens militäralliansen själv. Vi måste utgå ifrån vad Nato är i dag, inte vad det var under kalla kriget. Men långt viktigare är diskussionen om svensk säkerhet och svenskt försvar i en ny tid.
(Ur ”En allians i identitetskris” av Katrine Marçal)

I sena timman och i förtvivlan nedtecknat efter att ha tagit del av Beslutet från Centerpartiets partistämma 2015 om att Sverige bör söka medlemskap Nato.

Lisbeth B Åkerman

Tillägg:

Jan Guillou, Aftonbladet 2015-10-18: Att säga nej till Nato är inte att ”krama” varken Putin eller IS. Det innebär dock att Sverige behåller rätten att vägra bidra till framtida katastrofkrig och därmed skapa fler flyktingkatastrofer.
www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article21603855.ab





  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post166
Nästa »