Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


Svedjegården

Omvärlden och jagSkapad av Lisbeth 2015-03-22 11:55
Sedan hösten 2014 har Hotell Svedjegården tagit emot flyktingar och asylsökande. Hotellet har byggts om för att bättre passa familjer och barn både vad gäller boende, fritid och restaurang. Här Svenska kyrkans öppna barnverksamhet i full aktivitet.

Minstingen, den förstfödde på Svedjegården.

Mycket intressant att titta på ...

för både stora och små ...


Någon drömmer sig bort medan andra är fullt syssselsatta med att förverkliga sina idéer ...

Stora och små ... och små ...
och de "små" blir fler och fler ...

Då får Lamis Sadek, min vän från Aleppo i Syrien, en idé. Hon vill öppna en barnstuga först och främst för dem som är för små för att åka till förskolan i Bäckhammar men som ändå behöver få träffas under mer ordnade former, både för att tillsammans lära sig små nyttiga saker samtidigt som de får läka både yttre och inre sår i en gemensam rolig och harmonisk samvaro.

Tillsammans med Röda korset och Rädda barnen blir detta möjligt! Här håller Naeimy Blücher Johansson invigningstalet i öppningen till Svedjegårdens barnstuga. Lamis och två medhjälpare är de som ska leka och lära barnen små praktiska saker som underlättar tillvaron i det gemensamma boendet för dryga hundratalet personer varav fyrtio är barn som bortåt året ska leva och bo tillsammans här.

Förväntningarna är stora ... i vårdagjämningstid!

Media vill förmedla, publicera och sprida detta goda exempel!



En video har sammanställts som visar ett flyktingboende i Libanon och därefter flyktingboendet här på Svedjegården. Alla kan inte hålla tårarna tillbaka. En sak är då i alla fall klar: Man prisar sin stora tur att ha fått komma till familjeboendet här i Nybble i södra Värmland, inte långt från innanhavet med det söta, rena vattnet, Vänern. När sommaren kommer ska vi alla göra utflykter till bad och rekreation, och det finns att välja på, Bengtsgård, Baggerud, Hults sommarhem och bad, samt Revsand!

Kvällssolen över Vänern





  • Kommentarer(1)//www.lisbethakerman.com/#post155

En framtidsdröm, eller en siare berättar ...

Omvärlden och jagSkapad av Lisbeth 2014-11-21 21:05

Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Vi måste se till att varje samhällsmedborgare har en försörjning. Det är det viktigaste uppdraget för framtidens politiker. Försörjning och meningsfullhet.

Redan i mitten på 90-talet var den här frågan aktuell. Forskare och samhällsdebattörer reste då världen runt och föreläste om det som fick namnet 20/80-samhället, där 20 % har anställning medan de 80 % inte har det. Att proportionerna skulle hamna där på en gång är väl knappast troligt eftersom man med näbbar och klor kämpar för att ”ha jobben kvar”. De som annars går till låglöneländerna. Men det säger sig självt att det är köpt tid för företagen, de köper ju alltid, bygger hela sin verksamhet på köp och sälj.

Men vi andra, som varken har något att köpa för eller något att sälja. Vi som inte äger. Inte ens oss själva.

Under den här valrörelsen pratades det om jobben och jobben. Jobb? Vad är ett jobb?

I huvudsak finns det två kategorier av pretendenter: de som är så kvalificerade att de headhuntas i stället för att bli rekryterade och som har studerat i en tjugo år minst, och så är det de som inte har just någon utbildning utan kan introduceras på några timmar eller några dagar. Båda sorterna är det ont om, de förra för att det finns ont om anställningsbara trots att man har råd att betala de höga lönerna, de senare för att det finns gott om anställningsbara men så ont om pengar att man inte ens kan betala de lägsta lönerna - fast det benämns som"ont om jobb" - inte underligt att heltids- och tillsvidareanställningarna har blivit allt färre och förändrats till ”timme för timme”. Ungdomarna är särskilt utsatta och anställs t ex via ett sms som måste besvaras omedelbart, annars går erbjudandet till någon annan. Även lärare utan legitimation blir utan anställningar andra än där man får rycka in på kortare eller längre vikariat.

Samtliga riskerar att hamna hemlösa på gatan, om de inte har hunnit skaffa sig kvalifikation för A-kassa, vilket alla de som ännu inte haft anställning knappast når upp till. Svårt att få ihop till fackavgiften också, och facken hanterar A-kassan. Både A-kassan och fackliga organisationerna närmar sig fallrepet när folk inte har råd att vara med. Både pengar och tid fattas således.

Är det den enskilda människans fel att det har blivit så här? Lovsången om arbetslinjen där hela ansvaret läggs på individen tycks anse det.

Då kan man fundera på hur svårt det också kan te sig för personerna med funktionshinder, som har en nedsättning på grund av sjukdom eller skada eller om de haft hindret från början, att balansera på de ekorrhjul som nu tagit en groteskare och alltmer perverterad form.

Fredrik Reinfeldt pratade om 53 % arbetstillfällen som inte kommer att finnas om tjugo år. Arbetstillfällen? Han undvek sorgfälligt att prata om ”personer”. Han valde i stället den medietränat neutrala benämningen ”arbetstillfällen”. 53 %? I 20/80-teorin talar man om de 20 % av populationen, dvs de människor som har jobb och de 80 % som inte har det.

Det är då inte bara fråga om de utan legitimation eller ungdomarna utan utbildning och erfarenhet – det gäller i än högre grad de äldre. För inte kommer det att finnas någon arbetsplats för dem. Om de inte tillhör de 20 % förstås. Här kommer vi till mina antaganden sedan 90-talet som nu närmar sig alltmer som trolig samhällssituation och som måste vägas in i vår samhällsplanering.

I en eller annan form.

Här får vi vakta på vår människosyn och uppfattningen om att människan i grunden är lat och helst inte vill göra något om hen kan slippa undan. Personligen har jag aldrig delat den inställningen, tvärtom! Det jag har lärt av mitt arbetsliv både gällande mig själv och gällande andra är det rakt motsatta förhållandet, att jobbet tenderar betyda väldigt väldigt mycket, till och med mer än familj och barn ibland. Hur kan det komma sig?

Det jag fått konstatera gång på gång är, att det är det underbaraste som finns att få vara nyttig för andra – särskilt om det sker tillsammans med kolleger som också brinner för uppgiften – hur fantastiskt det är att få betyda något för någon annan än en själv. Det är den verkliga belöningen! Sedan får jag en liten lön för att kunna vara nyttig för mig själv också, och för de mina.

Det här förutsätter först och främst en faktor i förhållandet: delaktighet. Att jag är delaktig i allt från ax till limpa, så att jag i hela kedjan från idé, råvaror/insatser och framställning/leverans och ända fram till återkopplingen från mottagarna (avnämarna, kunderna, medborgarna) får uppleva denna min medverkan och delaktighet. Jag behöver känna att det fungerar på grund av mina insatser (också). Delaktighet. Så viktigt. Hela vägen från början till slut!

Därför vet jag att människor vill jobba, vill bidra, vara med och vara viktiga. För andra. Det är viktigt för en själv, för ens eget välbefinnande. Att betyda något.

Så min idé är en medborgarlön till alla som inte på annat sätt försörjer sig. En lön som var och en kan leva på, inget överflöd, men så att det går runt och så att man kan leva utan ångest över svält och hemlöshet.

Jag har tänkt att man kunde klara den stora samhällskostnaden genom beskattning av företagen på ungefär samma sätt som i dag. Det är så betydande kostnader som företagen skulle slippa genom människors oberoende av dem för sin försörjning. Enligt LAS får man idag inte säga upp anställda för att de inte längre är tillräckligt effektiva eller för att de inte passar in i de förändringar som företagen behöver göra för att behålla eller utöka sina marknadsandelar osv. Stora skadestånd och tidsspillan skulle bli följden. Och förlust av goodwill. Om alla däremot hade en medborgarlön att falla tillbaka på stode det företagen fritt att kunna välja och vraka utan "hänsyn", vilket skulle innebära en betydande vinst av att kunna ställa om snabbt och smidigt. Man behövde heller inte tveka om att anställa om möjligheten att när som helst säga upp alltid stod till buds.

Därtill kunde en betydande del av statsapparaten tas bort, t ex flertalet av dem vid Pensionsmyndigheten, Försäkringskassan, Skattemyndigheten och CSN, vidare kommunernas försörjningsstöd. Verksamheter inom barn- och äldreomsorgen skulle kunna minska till en del. Utrymme kunde tillskapas för betydligt större satsningar på förskola, grundskola och högre studier.

Ideella verksamheter kunde växa fram där många intresserade nu hade råd att ta oavlönade uppdrag. Fritids- och idrottssektor. Föreningsliv. Blomstrande kulturliv, där många talanger fick möjlighet att utvecklas. Hur många presumtiva konstnärer finns det inte? Författare? Kompositörer? Dansare? Utövare av konsten inom balett, musik m fl? Uppfinnare? De gamla får ett roligare och mer innehållsrikt liv, alla kan ta hand om sig bättre, bevara sin hälsa och kan delta i kulturlivet, både som producent och konsument.

Företagen och den offentliga sektorn kunde lägga sin energi på att följa forskningens rön, följa upp och utvärdera sin verksamhet, utvecklas och rationalisera sina områden med en förenklad och förminskad personaladministration. Den samhällsskatt de erlägger kan de räkna med att till stor del få tillbaka i form av konsumtion, när de med medborgarlön kan vara tryggare konsumenter och kunder. Och de som har anställning får mer att röra sig med och blir ännu viktigare kunder fast inte till antal. Men de bidrar också med know how och innovationer inom näringslivet.

Alla de som i dag måste knega på i meningslösa jobb, eller varje dag gå upp och sitta färdig och vänta på att telefonen ska ringa för ett jobb på någon timme, för att sedan bli skickad hem utan lön, är det inte synd om för de har ändå sin försörjning klarad. Ovänligheten som växt fram ur bristen på egen rådighet i den egna situationen, byts till vänlighet och omtanke när alla har sin grundtrygghet för mat och husrum. Irritation och ängslan från småföretagare som inte hittar rätt personal för den lön de har råd att betala kommer att våga anställa även för korttidsjobb.

Människor på en skoningslös marknad utan skyddsnät är inte snälla mot varandra. Alla har rätt till att få känna sitt människovärde utan oro sig för morgondagen.

Politikerna ägnar sig i dag med hull och hår sig åt ekonomin. Allt som betyder något verkar vara en balans i finans som man tävlar om på kul länderna emellan. De ordlösa och medellösa betalar kalaset med sina liv. Alla de utförsäkrade och arbetslösa, alla de som arbetar i slavkontrakt och de som lever på försörjningsstöd och knappt överlever. De som går i väggen och tappar sina funktioner. Alla de.

I den nya världen lägger i stället politikerna huvuddelen av sin möda på att skapa förutsättningar för samtliga medborgare att ha goda liv. Alla blir utefter fallenhet och intresse resurser för varandra i välfärden. Det nya samhällets grundpelare är Frivillighet, Fallenhet och Intresse. Den fjärde är Ansvar, för sig själv liksom för sin nästa och det man uppskattar mest är att kunna bidra till det gemensamma bästa.

Låter det inte fantastiskt?

Vad är det som hindrar, det största hindret?

Jo, det är individernas frihet. Makthavarna vill kunna styra och bestämma med tummen på ögat på sina undersåtar. De klarar inte av ledarskapet på annat sätt än med morot och piska, mest piska. Det är makten som är hindret. Hos dem som redan har den och är rädd för att mista den.

Maktfördelningen. Makt, som i sin djupaste betydelse innebär: Ansvar. Inte privilegier och fördelar på bekostnad av andra.

Så det är vad det handlar om. Kampen om makten.

  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post140

det osmanska riket

Omvärlden och jagSkapad av Lisbeth 2014-11-16 02:12

Bara ett embryo till en tanke, början till en ståndpunkt

Såg ett fantastiskt föredrag om Mellanöstern med nedslag i början på 300-talet och framåt till våra dagar. Det är så många detaljer som jag kan inte ens kan försöka att redogöra för. Låt mig bara säga att jag kan förstå oroligheterna i hela det här området som också innefattar södra Ryssland, Turkiet, Medelhavsländerna och Balkan. uppräkningen är ofullständig! Kanske även behäftad med rena fel. Videon från SVTForum här nedan rekommenderas varmt! Där finns sakfakta.

Hur som helst, länderna ovan samt det vi idag kallar för Mellanöstern och Golfländerna och jag tror även Egypten ingick i det stora Omanska riket. Där fanns mängder med olika grenar av kristendom, judendom och islam som influerades av varandra och av de religiösa överhuvud som kom och gick under århundradena. Flera fick en lokal prägel som också blev en del av det etniska ursprunget.

Folket levde sida vid sida med sina olika religioner, några mer särpräglade än andra, mycket beroende på hur avlägset och isolerat de levde. Man levde och lät leva och stred inte om vad som var rätt eller bäst. Det fanns gott om utrymme för varje variation som var en sammanflätning av de tre grenarna som så småningom urskildes och kom att särskiljas.

Vid första världskriget förändrades alltsammans. Frankrike och England drog då upp helt konstgjorda linjer och artificiella stater bildades, människor som levt tillsammans som folk delades upp, harmonin förstördes, gränser bevakades och det blev osämja och strider överallt; Afrika exploaterades, England och Frankrike delade upp områden, kolonier, mellan sig utifrån de naturtillgångar som fanns där.

Numera har väl USA de största intressena av att slå sönder de etniska områden som finns kvar, mest för att komma åt oljan. Den arabiska våren, som grundar sig i en längtan att få den frihet de ägde före första världskriget, kan inte annat än att komma av sig genom denna konstrueraden karta och de kilar som Västmakterna skjutit in mellan mellan folken.

Detta är ondska. Söndra och härska. Makt och girighet som går över lik. ISIS har bildats ur denna, med en i botten längtan tillbaka, till det som var. Det fredliga tolererande livet, live and let live.

Terrorismen får med ens en förklaring. Som Abu Zamir sa i serien Homeland. ”Detta är inte terrorism, det är hämnd”.

Och när jag sett videon med föredraget ovan kände jag mig inte ett dugg stolt över att vara Europé.

Däremot, jag är stolt över att vara svensk. Så länge vi är neutrala. Det gör inget om vi har ett fritt partnerskap med NATO och gemensamma övningar, bara vi inte tillhör pakten. Ur den här aspekten är jag ledsen över att vara en del av EU. Men kanske kan det ltill slut leda till något gott. Om vårt medlemskap kan bidra till att Europa blir klokt och sunt igen. Om makt- och habegäret kan upphöra. Förgiftningen från kolonialiseringens dagar.

http://www.svt.se/nyheter/svtforum/mellanostern-anhangare-och-offer-i-de-religiosa-krigen Ta dig tid att se hela videon - din verklighets- och världsbild kommer att förändras!





  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post135

Om att välja

Omvärlden och jagSkapad av Lisbeth 2014-09-11 14:27
Det här inlägget skriver jag i omgångar under dagen. Måste uträtta några ärenden i stan samt på hemvägen stanna till och öva till piano hos en medlem i den kör jag är med i och som ska sjunga till gudstjänsten på söndag. Temat: Medmänniskan: Du ska vara mot andra som du vill att de ska vara mot dig. Älska din nästa såsom dig själv. Eller som Jesus sa när han skulle lämna lärjungarna: Älska din nästa såsom jag har älskat er! Han gick ett steg längre, såsom jag har älskat er.

Nu i valtider blir allt så tydligt och på samma gång en enda röra. Rödgrön, Blågrön eller Brun. Jag orkar inte tänka i färger, eller säger de mer än positioneringen i vänster - mitten - höger?

Nej, jag vill tänka i termer av medmänniskan, människokärlek, medkänsla, barmhärtighet, medverkan, dela med sig - hjälpas åt, älska varandra, göra så mot andra som jag vill att andra ska göra mot mig.

Ingen människa är en ö. I min senaste bok, Och hanen gol, inleder jag med ett citat av John Donne:

"Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela. Om en jordklump sköljs bort av havet, blir Europa i samma mån mindre, liksom en udde i havet också skulle bli, liksom dina eller dina vänners ägor; varje människas död förminskar mig, ty jag är en del av mänskligheten. Sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar; den klämtar för dig."

(forts i kväll)Som sten till sten läggs av den upprörda stormens vågor till klippan på vilken mitt hus vilar, för den i nästa stund, vid nästa storm när vinden vänt dem bort igen.



  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post109

Mellanöstern, analogi om de sju feta och sju magra korna

Omvärlden och jagSkapad av Lisbeth 2014-07-10 13:22

En association dök upp, när jag grunnade på hur i hela friden det ska kunna bli fred mellan Israel och Palestina, nämligen Faraos dröm om de feta och magra korna, som visade sig vara ur samma kapitel i Moseboken (Mos 1) som beskriver hur Gud gav Kanaan (nuvarande Israel + ockuperade områdena) åt Abrahams tolv stammar när de återvände efter landsflykten i Egypten. Jag var inne på tanken om att den av dem som ger upp inför den andres krav och förlorar det de kämpat för, kommer att genomgå en metamorfos, bli andligt upplyst och vinna sin själ och halva kungariket.

Nu har jag läst första kapitlet i Moseboken och känner både förtvivlan och hopp. Min fria tolkning är att striderna kommer att fortsätta trots att Guds vilja är fred. Men Israel sätter sig i sin iver över Guds vilja på så sätt att de inte kan leva i fred med palestinierna. Det kan komma att dröja ända tills den "sista tiden" eftersom Israel inte är beredd att ge vika för fredsbudskapet.

Gud gav visserligen Kanaans land till Israel (Abrahams tolv stammar, varav endast en lever i Israel i dag enligt den bibeltolkning jag använt mig av), men inte exklusivt utan för ett liv i samförstånd med andra folk och religioner. Israel måste ha lärt sig samexistens efter tusende år i exil, men de är sturska och möts förstås av samma sturskhet från palestinierna.

Faraos dröm om sju vackra feta kor som steg upp ur floden och åt av gräset fortsatte in i drömmen om sju magra fula kor som också steg upp ur floden och åt upp de sju feta men förblev lika magra och fula som innan. Abrahams son Josef uttydde drömmen åt Farao, att de goda sju åren med rikliga skördar skulle följas av sju nödår varför de måste spara i ladorna och gjorde så. Folket hade därför så gott om mat när nöden och missväxten kom att de kunde dela med sig till andra folk som svalt.

Israel har en möjlighet att dela med sig av sina tillgångar så att Palestina inte behöver svälta; de får leva i fred och samexistens med varandra. För till Guds utvalda räknas inte bara Abrahams ättlingar utan också de som är det andligen, säger tolkningen.

Så möjligen kan missionärer påminna om historiens vingslag och Guds förbund, men jag befarar att politiska medlare kommer att gå bet hur väl de än anstränger sig.

Inte Genesarets sjö men jämväl Vänern med himmelen ovanför vidöppen, återspeglande - så ovan, så nedan - det sker alldeles här utanför, tack Gud.













  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post106

Ett bra parti

Omvärlden och jagSkapad av Lisbeth 2014-06-25 00:36

Mamma och jag framför, pappa bakom kameran. Vi har hunnit bli fyra generationer. Indianerna lär räkna in sju framtida generationer i dagens beslut. I västvärlden mäter man i mandatperioder, två, tre, vackert så. Ibland verkar det som om man inte räknar alls.

Ändå är det inte utan att jag med viss nervös förtjusning ser framemot höstens val. Men må det bli de små partiernas framgångsval! Varför, kan man tänka ...? Jo, för att korruptionen tenderar växa i takt med storleken liksom idealiteten minskar i samma motsvarande grad. Med idealitet menar jag här det djupaste syfte som ett parti har och bekänner sig till. Man kan rentav fastslå att idealitet och kvantitet utgör de båda ytterligheterna på en skala. Ju större och osårbarare ett parti blir desto mer blir det sig själv nock och avlägsnar sig alltmer från det folk de ska tjäna. Så fram för de små partiernas mångfald och framgång i vårt kommande val! Blocken blir satta ur spel och vi kan bävande och liksom uppväckta se framemot nya färger och nyanser med människor som menar vad de säger, lever och verkar utifrån det. Inget ledarskap ska sitta säkert såtillvida att man aldrig får ta saker för givna utan hela tiden kämpa på fullt och helt för en tillvaro och framtid som inkluderar alla. Alla deltar i en medskapande samverkan med alla andra. Där betraktas inte meningsskillnaderna som hinder utan som välkomna tillfällen till eftertanke. Det är då man får utforska motiv, orsak och verkan! Det är då dialogen lyfter till en högre och alltmer insiktsfull nivå! Så sjung Småskalighetens lov och må den verka för allas engagemang och deltagande i arbetet för en bättre värld!





  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post104

Katter och andra skatter

Omvärlden och jagSkapad av Lisbeth 2014-05-27 16:46

Malva, min lilla nyopererade honkatt och mamma till Nikita (Lilleman)

I dag var vi till Djursjukhuset på 3e och förhoppningsvis sista återbesöket efter sedan hon för exakt en månad sedan fick en spricka i hornhinnan och opererades. Hon har nu sluppit sin krage som hon på slutet upphörde att protestera mot och accepterade. Personalen framhöll att katter vänjer sig fort och klarar sig sedan bra med endast ett öga, för eftervården skulle bli så jobbig, till en början 6 mediciner spridd på 12 tillfällen över dygnet.



  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post100
Nästa »