Lisbeth B Åkerman

Lisbeth B Åkerman

Författare till romansviten The Chronicle of Confessions och de hittills tre delarna "Det vore väl synd" (2010), "Uppgörelsen" (2011) och ”Och hanen gol” (2013) samt med en fjärde del i pipeline, också den en fristående uppföljare som tar vid där föregående slutar.


Det vore väl synd

RecensionerSkapad av Lisbeth 2014-03-10 20:39

Föreningen Värmlandslitteratur, Bengt Åkerblom:

http://www.varmlandslitteratur.se/bokrecensioner_2010.htm#Åkerman, Lisbeth B. Det vore väl synd…

http://www.varmlandslitteratur.se/Bokrecensioner_2011.htm#Åkerman, Lisbeth B., Uppgörelsen

http://www.varmlandslitteratur.se/Bokrecensioner_2013.htm#Åkerman, Lisbeth B., Och hanen gol

Recensioner från Annina Torino:

http://blog.annatherese.eu/#post650

Recensioner från Adlibris:

http://www.adlibris.com/se/sok?q=lisbeth+b.+%C3%A5kerman


Recension från Nya Kristinehamns-Posten:

Under kategori Om böckerna och skrivandet, avsnitt 16

//www.lisbethakerman.com/#post3











  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post96

Annas bok

RecensionerSkapad av Lisbeth 2012-11-29 01:06

Hoppy ... och guldpengarna
Anna Olausson
Illustrationer: Elin Lindwall
Grafisk formgivning: Anna Olausson
Norlén & Slottner, 2012

Den är så underbar!

Hoppy – liten flicka med stort budskap

Genast då jag tar boken i min hand förnimmer jag att det är något märkligt med den. Hoppy – hoppet ... Färgen, hoppets färger, vackert omslag. Så ser jag: Hoppy – allt det du önskar dig kan du få! Ja, jag känner verkligen det! Får en association till Bibeln, allt ni ber om ska ni få ...

Hoppy sitter i sin fåtölj och dagdrömmer, fantiserar. Inom yogatraditionen använder man sig av inre bilder och föreställningar och menar att det man betraktar växer, materialiserar sig. Hon går bland träden ute i naturen, drar in den klara luftens friska dofter och bröstet vidgar sig, liksom sinnena.

Hoppy blir öppen för att vad som helst kan hända, öppnar sig för undret ... Så händer små mirakel som alla barn känner igen, och – som så här betraktade leder till ett underverk – till att Hoppy får vara med om precis det där som hon önskade sig! När man låter sig föras med känns det som om allt faktiskt är möjligt! Och då blir det så! Kanske har det varit det hela tiden, bara att man inte såg det, insåg det ...

Barnets texter är precis så där enkla som barn vill ha för att inte tappa intresset! Textrutorna för uppläsaren skapar en stämning som säkert i röst- och tonläge förmedlar det obegränsat underbara till det lilla barnet – liksom till den vuxne själv! Bilderna inte att förglömma, de stannar man vid och förlorar sig gärna i! Meditativa och roliga! Och så vackra!

En läsupplevelse i flera dimensioner för både stora och små barn!

Tack, Anna! Det är väl du som är Hoppy ...? Ögonen tycks avslöja ...




  • Kommentarer(2)//www.lisbethakerman.com/#post62

Glad - varför då?

RecensionerSkapad av Lisbeth 2011-10-27 13:49

Jag känner mig så oförklarligt glad i dag! Och lätt om hjärtat! Fråga mig inte varför, för jag vet inte. Alla sorters känslor dväljs ju där inne så det är inte alltid så enkelt att erinra sig vad som lockat fram den ena eller den andra. Låt oss ändå kolla läget lite.

Vaknade precis innan klockan ringde vid 6 ur en (mar-)dröm om att inte ha kunnat infinna mig till mitt förestående läkarbesök klockan 8. Jag hade försökt ringa, sms:a, mejla men ingenting hade fungerat. Satt på sängkanten och flämtade fram en liten bön. Slog på datorn. Tassade sedan in i rummet och satte eld i spisen. Det tog sig fint.

Hade bestämt mig för att hoppa frukosten men kom ihåg att jag hade en mugg med överblivet kaffe i kylen. Mikrade det medan jag bredde honung och lade dit några ostskivor på en knäckemacka och gick in och satte mig att kolla mejlen. Facebookskommentarer. Gick in och skrev ett par ord här och där. Fort in i badrummet, tvättade ansiktet och borstade tänderna.

Mornarnas otålighet och prestationsångest har jag reducerat betydligt genom att duscha vid sänggåendet i stället. Det är också ett större välbehag att vara helren när man kryper in mellan lakanen.

Hann i väg vid en kvart över 7 så jag kunde ta det lugnt de tre milen in till stan. Vägen är så gropig och smal med massor av älgar och rådjur som kliver över rätt vad det är. Alltför ofta får jag blåköra för att hinna, dock icke nödvändigt denna morgon.

Doktor Magdalena konstaterade inflammation i högeraxel. Kommer förstås av allt skrivande. Musarm. Hon föreslog en kortisonspruta, men då måste jag ha armen i total vila i minst två dagar. – Omöjligt, sa jag, för jag ska fylla en lastbil med grejer och köra till Stockholm och där ska jag även köra diverse tillhörigheter från min dotters provisoriska boende till vår nyrenoverade fyrarummare.

”Vår” ...? Ja, vänta ska du se. Först: Doktorn föreslog då en kur med inflammationshämmande tabletter och om inte de hjälper, en kortisonspruta senare, när jag kan ta det lugnt. Perfekt!

Vår lägenhet. Min dotter, hennes man och liten dotter har flyttat till Sverige från Isle of Man, paradiset på jorden, en idyll med noll brottslighet. Behöver aldrig låsa hus eller bil. Men rocken blevo dem trång. Tiden var mogen för större utmaningar, inte minst professionellt. Och jag som skriver böcker i min lilla stuga, kan komma in till civilisationen när jag vill och få värma mig. Så har vi tänkt.

Men jag skulle få förfärliga abstinensbesvär om jag inte fick bo i Medhamn också. Allra mest ... Jo, för här så underbart. Skogen, sjön. Och så är det en sak till ... två saker. Se nedan!


Malva och Pojken, hon på sin plats för tillfället i fönstret och han dito på en av stolarna. De har en lucka. ”Luckan kommer, luckan går”, som han sa, Hasse Alfredsson. Så de kan gå ut och in som de vill. Och har jätterevir. En lägenhet i stan? Glöm det.

Medan jag väntade på att sjukhusapoteket skulle öppna kom jag i samspråk med en dam. Vi pratade om vården och om doktorer och hur viktigt det är att de bryr sig om hela människan, inte bara till exempel en arm. Och vi började göra små utvikningar med det ena exemplet efter det andra. Då hastade plötsligt en annan dam förbi och for upp med hissen. – Såg du vad det stod på hennes jacka? frågade jag. – Neej ... vadå? – Jo, där var tryckt med stora bokstäver Hela Människan ... – Va? Vad häftigt! Och så skrattade vi och mös och kände att vi hade rätt. Se Människan!

Sedan handlade jag på Konsum och fick avsyning och måste plocka ut alla varorna som jag scannat själv och så ordentligt packat in i mina kassar. Det stämde och jag fick plocka tillbaka alltihop. Noll irritation utan bara lugn, glad och förnöjd.

Körde hem och där låg raringarna och sov. Värmen var kvar i rummet och varorna hoppade själva in i kylen utan större besvär. Och nu ska jag städa lite, kanske får fönstren vänta – det är inte så längesen. Min barndomsvän Margareta kommer i morgon lunch för att hjälpa mig att skruva isär det stora bordet som åker med till Stockholm, stapla in det med åtta hithörande stolar och sedan halva mitt förråd där min dotter förvarat sitt bohag under de tio åren hon bott i London och sedan på ön. Tänk att de bor här nu!

Jag har kanske lite anledning att vara glad ändå! Hej svejs!

PS Det jag skulle berätta om först och främst var att jag i går fick ett brev från min vän Gunnar som just har läst Uppgörelsen. Han har jobbat på Sveriges Radio och har numera sitt eget i Barkes Byrå. Han är en hejare på att förmedla sig i ton och ord, så jag tillmäter hans synpunkter stor betydelse och ska begrunda, läsa och lära. Inför nästa bok. Om man är bildbar vill säga.

Gunnar Barke, Barkes Byrå, 2011-10-24:

Hej Lisbeth!

Nu har jag läst färdigt Ditt magnum opus. Det tog sin tid, för jag hade en del eget skrivjobb att ta itu med, och att sköta ett hus kräver också både tid och sin man.

Jag har gjort en del iakttagelser.

1. Dispositionen är klart mycket bättre än i den förra boken. Överskådlig och lätt att följa, strikt kronologisk. Men det för med sig att det blir en del upprepningar och då växer antalet sidor.

2. Ditt språk är som vanligt fullt av träffsäkra formuleringar och överraskande iakttagelser om människans själsliv.

3. Stundtals svär Du som en borstbindare och det dricks en rackarns massa kaffe med mackor ...

4. Omslagsbilden är intressant. Längst till vänster syns en dam som är Du! Eller? Är det ett foto eller har Du målat själv? Mannen ner till höger på omslaget ser ut som en renässansmänniska?

5. Avsnittet om Mullingstorp kände jag igen, framför allt födelsescenen!

6. Det är en roman fylld av starka känslor, kanske behöver vi alla uttrycka oss så tydligt och inte gå och mumla. Det är ju först då som vi kommer framåt, och vad ska vi med grundlagsskyddad tanke-, åsikts-yttrandefrihet till om vi inte använder dem?

7. Jag läste sidan 475 med särskilt intresse: det är ju den beskrivning som Du har gett om Din flytt till landet och de första åren där!

8. På sidan 613 stötte jag på ett konstigt ord” ... de faktiska omständigheterna kring fölets död som tohalvslutnarde (tohalvslutnarde, min anm) vara en föjd av ...” Jag översatte det till ”torde”.

Det finns mer att diskutera, men det kan vi väl göra när vi ses!

Med alla hälsningar, eller kortare: PoK

Gunnar

I nedanstående pdf kan du läsa en avskrift av Bengt Åkerbloms recension i Wermlandiana nr 1. Den kommer senare att läggas ut på Internet men finns f n endast i pappersform.

Och här är en länk till Anna Olaussons blogg där hon recenserar boken:

http://blog.annatherese.eu/#post861

Recensionerna ska senare ligga under fliken "Recensioner" men för att mitt senaste inlägg "Brottet mot bygdens barn" måste ligga först och lättåtkomligt ett par veckor till kan jag inte skriva något nytt inlägg under den tiden. Det är angeläget att besökare hittar det först pga aktualitet.

Så får jag hoppas att du och du och du som läser min bok också kan tala om vad ni tycker! Det är den dialogen som gör det ensamma skrivandet mödan värt!

  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post7

Det vore väl synd ...

RecensionerSkapad av Lisbeth 2011-03-22 16:14
"Det vore väl synd..." är min första roman, utgiven 2010-09-03 på förlaget Norlén & Slottner.


Komminister Peter Svensson lämnar ingen oberörd. Männi­skor kommer till prästgården för att uppvakta honom på hans stora högtidsdag, några med särskilda förväntningar och förhoppningar, någon villkorad med livet som pant.

Det leder till fatala misshugg i den lantliga idyllen och gästerna i prästgården måste rannsaka sina liv. När de åker hem har de nyvunna insikter som förvandlat dem för alltid.

Du kan se recensioner och om du vill, köpa boken här:
http://www.bokus.com/bok/9789185429905/det-vore-val-synd/
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185429902

Anna Olaussons recension:
http://blog.annatherese.eu/#post650

I pdf- filen nedan kan du ta del av Oscar Gustavssons recension av boken i Nya Kristinehamns-Posten 2010-11-26.



Via länken nedan kan du läsa ordförande i föreningen Wärmlandslitteratur, Bengt Åkerbloms recension.

http://www.varmlandslitteratur.se/bokrecensioner_2010.htm#%C3%85kerman,%20Lisbeth%20B.%20Det%20vore%20v%C3%A4l%20synd%E2%80%A6




  • Kommentarer(0)//www.lisbethakerman.com/#post2